Kontinuiteten höjer DIF

Djurgården förfogar över en samspelt backlinje och två bra målvakter när Allsvenskan startar den 8:e april. Sektion F inventerar backarna och målvakterna.

Hånad, kritiserad och utskrattad. Djurgårdens försvarslinje har de senaste åren fått mycket kritik. Allt som oftast oförtjänt. Endast vi subjektiva som sitter på Stadions läktare har försvarat våra kämpar i backlinjen. Inför den här säsongen är det annat ljud i skällan. Detta trots att backlinjen är densamma som förra året.

Fjolårets frågetecken bland journalister och experter, Markus Karlsson, visade sig fungera alldeles utmärkt som mittback. Han gjorde så bra i från sig att han i dag helt plötsligt rankas som en av Allsvenskans bästa mittbackar. I dag är det Patrik Eriksson Ohlsson som får spela andrafiolen i backlinjen i stället för tvärtom som det var tänkt i fjol.

Djurgårdens två mittbackar kompletterar varandra bra. Båda två besitter även goda ledaregenskaper. De spelar tufft, på gränsen till fult, och tvekar inte en sekund i närkamperna. Den lite mer mittbacksrutinerade Patrik Eriksson Ohlsson är lite mer placeringssäker i sitt spel än Markus Karlsson, men den sistnämnde kompenserar detta bra med sin snabbhet. ”Peo” kompenserar i sin tur sin brist på snabbhet med sin placeringsförmåga. Det skall dock tilläggas att han blivit bra mycket mindre långsam under sina år i Djurgården. Här har den individuella träningen renderat i gott resultat.

De två nämnda mittbackarna får ses som tränarnas förstahandsalternativ trots att många på läktarplats vill se Richard Henriksson i startelvan på Patrik Eriksson Ohlsson bekostnad. Jag håller inte med.

Richard Henriksson må vara en väldigt duktig mittback. Han är även en stor talang som med mer speltid kan bli riktigt bra. I fjol fick han mer speltid än tidigare och han höll även ”Peo” utanför laget under några matcher. Oftast så gick det bra, men ungefär vart tredje match föll han ur ramen och orutinen och valpigheten blev lite väl synlig. Örgryte borta är ett bra exempel. Med detta i minnet vill jag se honom utanför startuppställningen när serien drar i gång. Skador och avstängningar kommer att ge ”Hendrix” den speltid han behöver för att ta nästa kliv i sin utveckling som mittback. I dagsläget saknar han även den pondus som Patrik Eriksson Ohlsson har. ”Peo” utstrålar en annan auktoritet än Richard i dagsläget och med den kan han höja övriga spelare i laget.

Ett fjärde och ett femte mittbacksalternativ finns i Elias Storm och Richard Spong. De två får dock troligtvis finna sig i att stå strax utanför laget i år. Förra säsongen fick Elias Storm spela en allsvensk match och även om avsaknaden av matchtempo var märkbar så visade han att han håller som ersättare.

Ersättare får även Coventryförvärvet Richard Spong finna sig i att bli. Spong är dock mer flexibel än Elias Storm och kan spela både i mitten och på högerkanten i försvarslinjen. Under försäsongen har han dock inte imponerat nämnvärt. Det märks tydligt att han varit borta en längre tid, knäskadad, från fotbollen. Tiden talar dock honom men tills vidare får han stå i skuggan av de ordinarie spelarna. På sikt är det med all sannolikhet tänkt att han skall ta över efter högerbacken Niclas Rasck.

Niclas Rasck är förövrigt en omdiskuterad spelare här på nätet. Håller 34-åringen ett år till? Det är den vanligaste frågan. Svaret är både ja och nej. I Allsvenskan skall han inte ha några större problem att hävda sig. Måhända att han kanske kan få det lite jobbigt när spelare som Andreas Andersson och Peter Ijeh sätter fart, men mot vanliga allsvenska medelmåttor räcker hans rutin till. Med lite konkurrens om högerbacksplatsen så tror jag även att han höjer sig lite.

Internationellt kan det dock bli värre. Framförallt Bordeauxmatcherna visade att snabba spelvändningar på snabba spelare inte riktigt var Niclas melodi. De snabba spelvändningarna berodde oftast på att någon längre upp i banan hade drällt med bollen och därmed överlåtit den till motståndarna så Niclas behöver inte bära hela skulden.

Offensivt är dock Niclas en tillgång. Långbollar är ytterst sällsynta. I stället så gillar Niclas att rulla bollen längs med marken och han är inte blyg för att följa med upp i anfallen. Uttrycket ”stressat uppspel” verkar inte existera hos Niclas. Han är dock inte riktigt lika offensiv i sina utflykter som sin kollega på andra kanten, Mikael Dorsin.

På vänsterkanten skall Mikael Dorsin i år ta nästa steg. U21-landslagskaptenen är och nosar på en A-landslagsplats. Chansen är stor att han får chansen i år. Bra ytterbackar är en bristvara i svensk fotboll för tillfället. I dagens Djurgården är han ohotad på sin position, men fullgoda ersättare finns att tillgå om så skulle behövas. Både Markus Karlsson och Richard Henriksson spela på vänsterkanten.

Bakom backarna finns den sista utposten,och försvarsdelens viktigaste länk - målvakten. Djurgården har kanske Allsvenskans bästa och mest lovande målvaktsduo. De två målvakterna, Andreas Isaksson och Dembo Tourray, kommer denna säsong att konkurrera om målvaktsplatsen. Tränarnas förstaval kommer dock att vara Andreas Isaksson. Han skall dock inte vara allt för säker på sin plats. Dembo har utvecklats som målvakt under sina två säsonger i Assyriska FF.

De två målvakterna påminner mycket om varandra i sin spelstil. Något som underlättar för målvaktstränaren Kjelle Frisk. Båda är bra på att ”rädda bollen”, dvs stoppa skott osv, men när det gäller inlägg, hörnor o dyl så finns det en hel del att jobba med. Det vore en stark överdrift att skriva att de äger luftrummet i straffområdet. Det kan kännas aningen flaxigt när de lämnar mållinjen. Synbara framsteg har dock gjorts de senaste åren och med tiden kommer garanterat ”Isak” och Dembo att ta över luftrummet i straffområdet.

Andreas Isaksson har varit en av Allsvenskans bästa målvakter de två senaste säsongerna. Reserven Dembo Tourray har kapacitet att bli detsamma. Fast då måste antalet grova tavlor minskas. Det håller inte att tappa/kasta in enkla bollar var och varannan match.

Defensivt ser Djurgården ut att ha det gott ställt i år. En samspelt backlinje är mer värd en enstaka stjärnspelare i denna lagdel. Kontinuiteten är Djurgårdens styrka. Med landslagsmålvakten Isaksson bakom sig ökar spelanas trygghet och de vågar spela ut (t.ex. dribbla som siste man...)

Den 8 april är det dags för match mot Öster. Räkna med att följande spelare får försvara Djurgården: Andreas Isaksson - Niclas Rasck, Markus Karlsson, Patrik Eriksson Ohlsson, Mikael Dorsin.

thomas.alexanderson@home.se2003-03-31 10:15:00

Fler artiklar om Djurgården