Delad pott i Kvicksund
Bättre sent än aldrig sägs det, och här kommer en reflektion från AIK:s möte med Västerås i Kvicksund.
Matchen mot Västerås SK spelades på den gemytliga Kvicksunds IP som ligger på vägen mellan Västerås och Eskilstuna. Planen låg en bit från vägen och omgärdades av åkrar. Trots att det endast kom ungefär 1000 personer var det ett duktigt parkeringskaos vilket Kvicksunds SK inte var sena att utnyttja finansiellt. 20 kronor för parkeringen och 20 för inträdet.
Väl nere på planen hade man hoppats på att AIK kanske skulle kunna mönstra en elva som något så när kunde liknas vid en tänkbar premiärelva, men knappast. Av de som spelade från start så är det ett par som kanske kommer att gå in från start:
D Hoch – A Alm
M Rubarth – S Ishizaki – K Turkson – M Mutumba
M Arencranz – F Björck – B Kibebe – P Motas
D Örlund
Målet blev istället den här matchen att se vilka spelare som var redo att spela för fullt efter en tids skada. Matchen blev således ett test främst för Andreas Alm, Stefan Ishizaki och Daniel Hoch. Det måste ha känts bra under matchen för samtliga tre spelade i princip hela matchen innan de byttes ut, detta för att kunna ta emot publikens uppskattning. Andreas Alm gjorde sin första match från start sedan avslutningen av Allsvenskan 2001 mot Malmö FF (2-0 på Råsunda), medan Daniel Hoch opererade sitt knä i februari och Stefan Ishizaki fick en smäll på foten mot Sogndal i La Manga för tre veckor sedan.
Under matchen gjordes en otrolig massa byten. Så många byten och så många platsskiftningar att jag själv knappt hängde med. Jag låter därför bli att redovisa dessa utan hänvisar till den officiella hemsidan som har bra statistik. Byten gjorde att matchen rycktes sönder och när lokale elitdomaren Peter Fröjdfelt från Eskilstuna blåste av matchen var det knappt någon alls kvar som skulle spela mot Enköping från start. Halva u-laget fick chansen kändes det som och de gjorde det riktigt bra under hela matchen.
2-2 får betecknas som ett rättvist resultat. Västerås SK ställde upp med ett i princip ordinarie manskap och var klart giftigare i början. Chanser skapades åt båda håll men det kändes mycket farligare när Västerås gick till anfall. I den första halvleken missade man bland annat ett par frilägen, samtidigt som AIK hade svårt att skapa de där riktigt heta chanserna. Förutom målet borde AIK kanske haft en straff när Andreas Alm gick upp på ett inlägg från vänsterkanten men där Västerås Adam Braz påpassligt ryckte lite i Andreas som blev sur.
AIK hade inte några direkta problem att komma framåt i banan, man körde aldrig fast på mittfältet utan när man fick tag på bollen så backade VSK hem och tog emot AIK med en mur strax utanför straffområdet. AIK tvingades slå inlägg från både höger och vänster som inte kunde resultera och stickarna i djupled resulterade aldrig i någon riktigt het målchans i första halvlek.
I minut 17 kunde Västerås ta ledningen på ett sätt som fick en att undra om Daniel Andersson fortfarande var målvakt i AIK. På en hörna från vänster kunde Stefan Bärlin nästan ohotad kliva upp och in bollen vid den bortre stolpen samtidigt som Daniel Örlund stod som cementerad på sin mållinje utan möjlighet att stoppa målet.
Efter målet började Västerås gå än mer på offensiven. Man insåg också snart vilken sida man skulle göra detta på när Peter Motas på högerbacken i AIK nästan stängde igen kanten. Istället fick de storväxta Superettan-spelarna ta sig förbi den något mindre Marcus Arencranz som hade bråda dagar.
Men AIK lyckades kvittera ganska snart. Martin Mutumba fick tag på bollen på vänsterkanten och började driva mot mål. Efter att ha passerat ett par man blev han nerdragen ett par meter utanför straffområdet vilket resulterade i frispark. Med bollen i lätt vänsterläge skruvade Ishizaki vackert bollen över muren och in vid målvaktens högra stolpe. Från min vinkel vet jag inte om målvakten kunde se tillslaget, men bollen såg inte helt otagbar ut.
Förutom detta var det väl nästan den enda gången någon av de tre comebackande spelarna verkligen gjorde väsen av sig. Det märktes att samtliga tre inte hade spelat match på ett tag och de hade lite svårt med tempot och att komma loss och timingen i avgörande lägen. Det skulle visa sig senare i matchen att det började infinna sig.
Andra halvlek blev som sagt en orgie i byten från AIK:s sida. Matchen och samspelet blev självklart sönderryckt när man inte kunde vänta sig att en spelare behöll samma position i 10 minuter. Men trots att AIK nu börjar mönstra ett mer renodlat b-lag så tar man över matchen mer och mer, men tillät Västerås att komma i kontringar som resulterade i frilägen som resulterade i mål.
Västerås lyckades nämligen göra 2-1 i halvleken när AIK tappade bollen i offensivt läge och en snabb omställning gjorde att Stefan Bärlin kom loss på vänsterkanten. Ensam med Daniel Örlund gjorde han inget misstag utan den senare fick se det gröna nätet rassla.
Men någonstans i mitten av halvleken började Stefan Ishizaki visa vilken kapacitet han har. Varje gång han tog emot bollen blev det hett om öronen för Västerås-försvaret, antingen när han drev bollen, agerade playmaker eller gick på avslut. Tillsammans med Daniel Hoch skapade han ett par riktigt heta chanser. Bland annat när han till vänster utanför straffområdet spelar bollen snett bakåt till Daniel Hoch som från straffområdeskrysset drar till med en yttersida som skruvar sig mot målvaktens högra kryss, men denne är där och avstyr. Ishizaki slår en stund efteråt en boll i djupled som helt friställer Hoch, men en matchotränad anfallare brukar kunna skjuta utanför i ett sådant läge och så även vår.
En kvittering lyckades dock AIK producera. Efter en hörna blev det flipperspel vid 16-meterslinjen och bollen studsade ut till Fredrik Björck som drog till på volley från 20 meter. Bollen gick i en båge över målvakten som hade tagit ett par steg ut och han var därmed chanslös på målet.
AIK lyckades även skapa ett par andra chanser, farligast var när inbytte Mani Tourang i slutet bröt in från vänsterkanten och avlossade ett skott som smet strax utanför den bortre stolpen. Men Västerås hade också sina lägen. Bland annat ett friläge från höger där Örlund kunde flaxa till och styra ut bollen till en hörna.
Även om Andreas Alm spelade 85 minuter så kom han aldrig riktigt igång alls, även om han avslutade bättre. Han fick aldrig några riktigt heta lägen men bara att ha honom tillgänglig betyder enormt mycket. Andreas är väl inte den spelartypen som löper i djupled 30 gånger på en match utan mer den som plöjer försvarare i straffområdet, och den spelstilen verkar han inte kunna bli av med, vilket syntes i dag.
Att spela 2-2 mot Västerås med det här manskapet får väl ses som godkänt, och lagledningen verkar ha fått svar på vissa frågor. Men som så många andra har sagt så är det oroande att AIK inte någon gång i år har kunnat mönstra den elva som troligtvis kommer att spela på söndag. Men jag tror att det kommer att lösa sig och att AIK kommer att spela en underhållande och vägvinnande fotboll från det att klockan slår tre nästa söndag eftermiddag. Festen kan börja.
