”När jag ser Ronaldinho brukar jag tänka att jag skulle bli förbannad om jag var back”
Han kom till Hammarby hösten 2003 och i sitt första framträdande på Söderstadion, mot Örebro SK, bytte han av kultfiguren Christer Fursth. Med lite distans till den kalla oktoberkvällen för två år sedan ter sig den händelsen som en enda stor symbolisk handling. En hjälte tackade för sig och en kommande presenterade sig.
Innan Petter Andersson skrev på för Hammarby var det många klubbar som var på jakt efter honom, men enligt Petter själv var han aldrig osäker på var han helst ville spela. Under sina två säsonger i Allsvenskan har han sakta men säkert tagit ett par steg närmare en plats i landslagstruppen inom ett par år.
Möt en snabb och teknisk kille med rötterna i västerbottniska Ljusvattnet och ta del av vad han anser om att få spela i Royal League, kvalitén på Allsvenskan, publikstödet på Söderstadion, framtidsdrömmar. Och mycket mer.
• Var det som du trodde att spela i Allsvenskan?
Själva spelet är ungefär som jag trodde att det skulle vara. Däremot gick det så otroligt mycket snabbare att bli ordinarie än vad jag någonsin hade drömt om. I mitt huvud hade jag en bild av att jag under 2004 skulle göra inhopp snarare än att vara ordinarie, och att jag i år så smått skulle etablera mig. Nu blev det inte så, och under dessa två säsonger har jag startat i alla matcher utom en.
• Vad har du utvecklat mest under dina två säsonger i Hammarby?
Framför allt har jag vuxit som människa, det har varit ett nyttigt steg att flytta och få ta tag i allting själv. Den här hösten har jag verkligen känt mig stark både fysiskt och psykiskt. Rent fotbollsmässigt tycker jag att jag blivit lugnare i spelet.
• Går det att beskriva vad publiken på Söderstadion betyder för er?
Deras stöd är ovärderligt. När vi vände mot IFK Göteborg var det helt sanslöst, deras engagemang gör att man lyfter sig fast man är trött.
• Tänker du någon på hur viktiga ni spelare är för dem?
Innan matchen mot Helsingborg i somras hade jag egentligen inte tänkt i de banorna. På kvällen efter den matchen satt jag med mina föräldrar på en uteservering på Medborgarplatsen när det kom fram en kille och sade att vi hade räddat hans helg. Det kändes bra!
• Finns det någon annan arena som du trivs extra bra på?
Idrottsparken i Sundsvall eftersom det brukar komma en hel busslast från Ljusvattnet för att titta på mig. Frånsett den är det ingen jag känner något extra för.
• Om du ska vara lite självkritisk, finns det något konkret du behöver förbättra?
Jag skulle vilja bli ännu mer teknisk, få bättre individuella kvaliteter som gör att jag blir vassare på att utmana. Som till exempel Erkan Zengin, han är otroligt bra en mot en.
• Ibland spelar du forward, ibland på mittfältet, om du får välja själv var spelar du helst då?
Helst skulle jag vilja spela i en helt fri mittfältsposition där jag har två defensiva mittfältare bakom mig.
• Har det hänt att du undrat över Anders Linderoths laguttagningar?
Inte undrat direkt, men det har hänt att en spelare varit ordinarie i en match för att i nästa match inte ens sitta på bänken. Det kan jag tycka är lite märkligt.
• Beskriv honom som tränare.
Han är ruggigt kunnig och har väldigt roliga träningar. Av de tränare jag har haft under åren är han i en klass för sig rent fotbollsmässigt. Samarbetet och rollfördelningen mellan honom och Thom Åhlund fungerar bra, där Thom har tagit rollen som den som pratar mest med oss spelare.
• Hur viktigt har det varit att spela i U21-landslaget?
Jätteviktigt! U21-matcherna är tuffare och går i ett högra tempo än de allsvenska. Att möta internationellt motstånd är alltid bra och dessa matcher har helt klart varit ett bra steg i min utveckling.
• Nästa år är det VM i Tyskland. Vad tror du krävs för att du ska vara en av 23 spelare som får representera Sverige?
Det krävs en hel del. Bland annat att jag får chansen i vinter och att det då går riktigt riktigt bra, och att det lagom till VM uppstår en massa skador. Nej, allvarligt talat känns det väldigt avlägset och det är inget som jag funderar på.
• Alla har vi framtidsdrömmar, hur ser dina ut?
Självklart att bli proffs, och då nöjer jag mig inte med att bli proffs i Norden. Jag vill ut i en Europeisk klubb så småningom.
• Hur ser det ut på agentfronten?
Det är ett par stycken som har varit i kontakt med mig, men jag har inte skrivit avtal med någon ännu.
• Vad lärde du dig av UEFA-cupmatcherna i fjol mot IA Akranes och Villarreal?
Akranes var inte speciellt bra, och därför är det svårt att säga om jag lärde mig något. Villarreal blev vi däremot uppläxade av, de visade hur fotboll ska spelas. Synd bara att det inte blev mer än två matcher mot bra motstånd. Att möta en spelare som Riquelme var kul, han var ruskigt bra. Vet inte vad det är, men de har sådan superkoll på allt som sker på planen att det är enormt.
• Vilket är ditt tidigaste fotbollsminne?
Jag var inte gammal när jag följde med pappa och Ljusvattnet IF på träningsläger ute i bushen. Pappa ingick i ledarstaben och jag minns att jag lekte med bollen hela tiden, och att jag tyckte att spelarna i Ljusvattnet var otroligt bra. Nu har det vänt, nu är det dem som kommer fram till mig när jag är ”hemma”. De vill veta hur det går, hur jag har det och vad jag tycker och tänker. Det är kul!
• Är Allsvenskan en bra serie?
Den är inte märkvärdigt bra, snarare okej. Både dansk och norsk klubbfotboll har en högre ranking än Allsvenskan och det känns lite surt. Allsvenskan är dock en bra serie att utvecklas i. Generellt är ju svensk fotboll bra organiserad och Allsvenskan bidrar definitivt till det.
• Vilken klass är det på domarna?
Väldigt ojämn. De som är bra är också de som man kan ha en diskussion med under matchen. De har en naturlig pondus som gör att klimatet på planen blir bra. De sämre domarna är ofta konflikträdda och ignorerar oss spelare, vilket förstås skapar irritation.
• Vad anser du att ni spelare kan bidra med för att göra domarens jobb enklare?
Jag vet faktiskt inte, vi försöker ju prata med dem men om de inte pratar tillbaka blir det knepigt. En domare som vågar och vill ge en förklaring, och som dessutom kan be om ursäkt, är det svårt att gå omkring och vara arg på.
• Finns det någon regel du tycker att man bör ändra på?
Inte vad jag kan komma på. Det känns som att det mesta fungerar som det ska.
• Är fotbollen generellt för taktisk?
Ibland kan det kännas så. När jag tittar på den spanska ligan får jag känslan att de får gå utanför ramarna mycket mer och därmed blir det roligare att titta på matcherna. Här är det på något sätt mer strikt. Vi yngre vill spela teknisk fotboll och då kan ibland de taktiska direktiven ha en hämmande effekt. Å andra sidan borde inte fotbollen kunna bli för taktisk.
• Vad känner du inför Royal League?
Det känns jäkligt bra och det ska bli kul! Att möta nya lag är alltid inspirerande och jag känner mig pigg och fräsch i kroppen. Vi har hamnat i en bra grupp och jag tycker att vi ska klara av att gå vidare.
• Vad är det allra viktigaste för fotbollen sett i ett längre perspektiv?
Eftersom det finns många roliga spelare att titta på är en av de allra viktigaste sakerna att fortsätta satsa på tekniska spelare. Det är dem som skapar intresset både på läktarna och framför tv:n.
• Är det fortfarande Thierry Henry som är din förebild?
Absolut! Han är grym.
• Blir det mycket fotbollstittande på TV för din del?
Tyvärr har jag inte Canal + och missar oftast därför de engelska och italienska ligamatcherna. Däremot försöker jag titta på spanska ligan så ofta som möjligt. Barcelona går inte att inte tycka om även om Real Betis är mitt lag. När jag ser Ronaldinho brukar jag tänka att jag skulle bli förbannad om jag var back. Vad gör man åt en sådan spelare? Dessutom är hans glädje och attityd ett stort plus.
• Hur upplever du fotbollsjournalistiken i Sverige?
Fotbollen i Sverige är stor, särskilt här i Stockholm, och då får också fotbollsjournalisterna stort utrymme. Förra året läste jag vad som skrevs om mig och om laget, i år däremot har jag helt struntat i det. Jag vet när jag har varit bra och när jag har varit mindre bra. Det räcker.
• Hur skulle du vilja beskriva stämningen i Hammarby?
Den är riktigt bra, vi har kul tillsammans och det är ett härligt gäng. Nästa år är vi ganska många som gör vår tredje allsvenska säsong och vi börjar så smått bli etablerade.
• Vem eller vilka i laget umgås du mest med på fritiden?
När jag träffar någon i laget utanför det som har med fotbollen att göra blir det oftast Mikkel Jensen, Björn Runström och Pablo Piñones Arce.
• Hur har det varit att ställa om sig från att bo i Skellefteå till att bo i Stockholm?
Det tog ett tag att finna sig till rätta. Fram till i höst bodde jag i Bagarmossen och det var okej den första tiden. Att ha nära till naturen var skönt, men med tiden så längtade jag alltmer in till stan. Nu bor jag på Söder vilket känns rätt.
• Vad är det bästa med Stockholm?
Det enorma utbudet. Vad man än vill göra finns det i Stockholm, det är bara välja och vraka.
• Rekommendera en film och en bok till våra läsare?
Filmen blir ”Wedding Crasher”. Den har min humor och är sanslöst rolig. ”Mördare utan ansikte” av Henning Mankell får bli min bok.
Texten är skriven av den frilansande Bajaren Erik Dahlberg och är tidigare publicerad på www.totalfootball.org
