Lantz: Vi har skämtat om Allbäck
Röda Bröder fick tag i Joachim Lantz efter måndagsträningen. Förutom målet mot Sylvia 2000 så talar vi bland annat om Jesus, Royal League och Marcus Allbäck.
Att Kalmar FF idag är ett allsvenskt topplag kan vi tacka Joachim Lantz för. Okej, det var kanske att ta i lite, men faktum är att vore det inte för Jocke Lantz så kunde KFF mycket väl ha spelat i division 2 säsongen 2001. Detta är givetvis historia och vi vet alla hur det gick, men en intervju med Joachim Lantz känns aldrig riktigt komplett om han inte får berätta om målet med stort M.
- Jag minns matchen mot Sylvia ganska väl för den blev ju som sagt rätt omtalad. Jag spelade forward då, en ganska ovan roll för mig men jag har för mig att jag spelade de tre sista matcherna på topp. Första halvleken var katastrof kommer jag ihåg. Vi spelade skitdåligt och själv var jag helt usel, jag hade inte ett enda rätt alls. Det var dålig plan, tappade bollar och liknande och jag vet att jag var på väg att bli utbytt. Thomsson satt på bänken, han hade tagit på sig tröjan och var redo att komma in. Men precis då passade jag fram till Mobaecks mål, det var 1-2 målet. Sedan gjorde Stuart 2-2 målet på en härlig nick, han bara tryckte in allt och alla i mål på en hörna. Så precis före slutet kom det en misslyckad inspark som Mobaeck bara nickade rakt ner mot deras mål igen. Jag chansade lite, stack direkt och kom före backen och var i stort sett fri. Jag försökte bara lägga den vid sidan av målvakten, men så studsade det väl till lite och den gick upp i krysset. Jag kan inte hävda att det var meningen att den skulle gå så högt men, men…
Du fick smeknamnet ”Jesus” efter detta, är det något som hänger med fortfarande?
- Det är väl klacken möjligtvis, det är ingen i laget som kallar mig det direkt. Men man har väl sett ett och annat plakat.
Joachim är något så unikt som en egen produkt i dagens Kalmar FF. Han gjorde ett fåtal A-lagsmatcher under säsongerna 1996-97 samtidigt som han gjorde lumpen. Studier tog honom till Västerås där han spelade för IFK Västerås 1998-99, men Kalmar köpte alltså tillbaka honom under säsongen 2000 och de sista matcherna spelade han alltså som forward.
- När jag kom tillbaka till FF spelade jag på lite olika positioner, högerytter och forward var det väl framför allt. Jag var ju egentligen mittback, men jag kom inte från Västerås förrän sent under säsongen eftersom jag var kvar och pluggade. Så till en början satt jag rätt mycket på bänken men sedan satte Simon (Hunt) in mig som högerytter. När Conny Karlsson tog över flyttades jag upp på topp, men sedan blev jag ju mittback till säsongen –01 och där har jag spelat de flesta matcherna sedan dess.
Du synar det gula kortet lika frekvent som du finns med i målprotokollet. Årets varning var den första sedan säsongen 2001, du måste vara på tok för snäll?
- Ja, det är väl inte helt omöjligt. Men sedan är det lite min spelstil som mittback att jag lever mer på snabbhet än tuffhet. Är man först in i situationen istället då blir det inte att man kommer så där stenhårt och missar. Jag brukar försöka följa med och ta dem på snabbhet, men det finns en del snabba spelare i allsvenskan så det blir ju lite sådana situationer ändå. Men visst, jag skulle behöva bli lite tuffare.
Din kollega Rosengren har dragit på sig 15 varningar sedan han kom –02.
- Mmm, han spelar lite tuffare. Det har omedvetet blivit så när jag och Bagarn spelar ihop att han går fram och stöter medan jag tar lite mer djup. Jag är mentalt sådan som mittback att jag vill säkra djupet medan Bagarn är mer aggressiv och vill framåt och bryta. Det är ingenting vi snackar om egentligen utan det har fallit sig så naturligt, men det funkar rätt bra mellan oss.
Två matcher är spelade i Royal League så långt. Hur är det jämfört med allsvenskan?
- Det har varit tufft, det har det varit. Men visst det är ju lite vår spelstil, vi har varit tillbakapressade i ett par matcher även i allsvenskan. Men lagen har inte skapat så mycket chanser på oss och sedan har vi kontrat. Men just Brøndby var ju djävligt bollsäkra, det var som att de gick ut i andra halvlek och sa ”okej, nu höjer vi det lite”. Vi fick ju inte låna bollen de första fem minuterna utan sprang bara runt och jagade utan att få tag på den. Samtidigt så skapade inte Brøndby så himla många chanser mot oss, men de hade mycket boll. Lillestrøm däremot hade lite mer chanser, de spelar en extremt rak fotboll med väldigt mycket inlägg och de kommer med mycket folk. Det är tufft när det blir så mycket inlägg och det är lätt att någon jävel slinker igenom. De hade någon i stolpen och så fick Petter göra ett par riktigt bra räddningar. Vi blev även lite överraskade av planen när vi mötte Lillestrøm för det var djävulskt halt. Vi har haft rätt så bra planer i Sverige och har knappt spelat på någon regntung plan alls i år. Men jag tror att vi har en rätt bra chans mot dem hemma nu när vi vet vad som väntar för det är väl knappt något lag i Sverige som spelar en så rak och fysisk fotboll som de gör. Brøndby kan bli en annan sak borta, vi får väl se vad de har för lag då. Men tar vi en seger mot Lillestrøm så har vi ju goda chanser att gå vidare från gruppen. Då har vi ju tagit två oavgjorda och en vinst och även om vi inte blir bättre än trea så går ju de två bästa treorna vidare.
Håller de ett högre tempo de här lagen, eller är det bara en synvilla i och med att de är så bollsäkra?
- De spelar väldigt mycket längs backen och visst har de ett bra tempo. Samtidigt var vi lite sega i matchen mot Brøndby. Det kändes att vi inte hade spelat match på ett tag och det var många som kände sig tunga i benen efteråt. Men det kändes ändå som att vi hade ett bra tempo i matchen. Lillestrøm hänger vi med tempomässigt tycker jag, men det var tufft att komma in bakom deras backlinje. De har en väldigt stor backlinje, men de såg hyfsat tröga ut så kan vi få dem till lite felvända löpningar ska vi nog kunna ställa till en del bekymmer för dem. Vi spelade lite fel mot dem på bortaplan, men förhoppningsvis har vi lite mer klart för oss hur vi ska spela, det finns alla möjligheter att slå dem tror jag.
Annars är det bara roligt att spela fotboll så här års?
- Ja, vi hade väl tränat november ut annars så det blir någon vecka extra vi får här nu i och med Royal League. Men samtidigt så får vi ju de här matcherna i februari. Istället för vanliga träningsmatcher får vi riktiga tävlingsmatcher och det är ju det som kanske är den främsta bonusen som jag ser det. Det är ju en viss skillnad på att springa ut på Parken i Köpenhamn och att möta Myresjö på konstgräset.
Det cirkulerar ju en del värvningsrykten så här års och de senaste veckorna har inte varit något undantag. Du behöver inte nämna något namn, men är det något stort på gång?
- Jag har ingen aning, men de sista veckorna har vi skämtat om Allbäck hela tiden. Vad han ska ha för tröjnummer, var han ska sitta och vem som ska få byta nummer med honom och så vidare. Men vi spelare vet ju ingenting, oftast läser vi det i tidningen vi också.
Påverkas ni överhuvudtaget av rykten och spekulationer?
- Nej, man är så pass van, det kommer och går spelare hela tiden. Det kommer folk och provspelar och sedan försvinner de och kommer aldrig tillbaks. De kanske bara är här någon vecka så man stänger av det där rätt så bra. Det är alltid ett visst bemötande mot dem som är här och provspelar, man snackar liksom inte med dem som fan i början. Det är först när någon blir klar för oss som man försöker få med dem i gänget och hjälpa dem att komma in i laget och spelet. Men visst är det kul med lite rykten, det tycker jag också.
Då avslutar vi med att önska er lycka till mot Lillestrøm närmast.
- Tackar, tackar!
