En isländsk viking i Halmstad
Det tog ett tag innan de första allsvenska målen föll. Sen föll de tätt efter varandra. Och med dem föll Halmstad för Gunnar. Möt årets HBK:are på Himlen är blå i en stor intervju om kärlek, Tottenham, Sporting och Halmstad.
”Va fan, är du svensk eller?”. Gunnar skrattar åt orden där han sitter i en stol på tipselittränaren Robert Nordströms kontor på HBK:s kansli med sitt skadade ben utsträckt mot dörren. Det är bara timmar kvar till HBK:s möte med italienska Sampdoria, en match som Gunnar missar på grund av sin skada. I stället för fortsatt spel i Uefacupen väntar en alldeles för tidig semester hemma på Island.
Orden är hans gamla kompisars på Island och är inte helt svåra att förstå. Mycket har hunnit hända under året som Gunnar varit i Sverige och Halmstad. Han har gått från fiskrensare/fotbollsspelare till heltidsanställt proffs, vunnit skytteligan, gjort ett av årets snyggaste allsvenska mål, skjutit storlaget Sporting Lissabon ur Uefacupen, debuterat i det isländska A-landslaget - och lärt sig svenska.
- Jag har hela tiden frågat killarna i laget ”vad betyder detta?” när jag inte förstått nåt ord. Det är jätteviktigt att kunna språket där man spelar och jag ville inte prata engelska, då hade jag bara kunnat det, förklarar Gunnar.
Därför är vårens blandning av svenska och engelska numera nästan uteslutande svenska, även om något ord engelska ibland får vara med bara för tydlighetens skull. Och därför har också Gunnar kunnat ta sin nya hemstad till hjärtat.
- Det är otroligt, men jag har aldrig känt någon hemlängtan här i stan. Det kändes som hemma redan första gången jag var här. Men det har nog också med att göra att jag var öppen mot allt nytt när jag kom hit. HBK har också hjälpt mig mycket, det är en riktigt bra klubb att vara i, säger han med ett stort leende.
- Mina föräldrar har varit här fyra-fem gånger och de gillar också Halmstad jättemycket.
Han kan se tillbaka på karriärens bästa år. För säsongen 2005 kunde ingen Heida (förlåt) årets HBK:are.
- Man kan säga att jag fick mitt stora genombrott i år. Det var min första säsong här och det var en jättebra säsong.
Vad var det bästa?
- Att slå ut Sporting ur Uefacupen. Det var mitt livs match. Fy fan, den var jätterolig att spela, helt makalös. Jag tunnlade målvakten när jag gjorde mål, och sen sprang jag med handen bakom örat som målgest och publiken bara vrålade ”Puta! Puta!” till mig. Det gjorde det ännu roligare, säger han med ett skratt.
- Men det kändes också som att vi hela tiden hade chansen att vända matchen, det kändes att de var på nergång med problem med tränaren och sånt. Det lag som ville vinna mest vann matchen. Vi var helt enkelt hungrigare än dem.
Hur kändes det när Tomas satte kvitteringen på övertid?
- Det var otroligt. Jag var så trött efter 90 minuter, men då fick man adrenalinet att bara fortsätta. Ingen trodde på oss heller. Lilla Halmstad i Europa, men tidningarna här skriver bara om Djurgården hela tiden.
På Island stod det tidigt klart att Gunnar var en spelare med lite extra talang. Som 16-åring gjorde han 50 mål (!) på 13 matcher för IBV Vestmannaeyjars U-lag och fick engelska Premier League-klubben Tottenhams ögon på sig. Efter ett lyckat provspel så åkte Gunnar hem till Island med ett kontraktsförslag i handen. Men ödet ville annorlunda. Gunnar bröt benet och stannade på Island i stället där IBV gav Gunnar chansen i A-laget.
- Jag är faktiskt lite nöjd med att det inte blev något med Tottenham. Det kunde ha blivit jobbigt att vara proffs redan som 17-åring, även om chansen fanns att det kunde ha blivit bra också. Men det är inget som grämer i dag, berättar Gunnar.
Annat var det när Gunnar, som liten sexåring, började spela fotboll. Gråtandes blev han i det närmaste tvingad till den första matchen av sin mamma, minns han med ett leende. Då ville han inte spela överhuvudtaget. I dag är han en av de lysande stjärnorna i den nya generationen isländska spelare, strax bakom Chelsea-stjärnan och Islands fixstjärna Eidur Gudjohnsen.
- Det är inte svårt att spela med Eidur. Jag lär mig mycket varje gång, och han vet alltid var man vill ha bollen. Men det är ju därför som han är i Chelsea, säger Gunnar.
Ni ser ut att ha ett spännande lag på gång.
- Ja, vi har fått en ny förbundskapten och blivit ett mer spelande lag. Det kommer en ny generation födda 80-83. Nästa år kommer vi ha ett ungt lag som kan bli riktigt bra om två-tre år. Mot Sverige till exempel så spelade vi riktigt bra.
I likhet med Eidur har Gunnar en fotbollsförebild i sin pappa.
- Han var en jättebra fotbollsspelare, men var tvungen att sluta spela när han var 16 år. Familjen var fattig så han fick bli sjöman i stället.
Själv har Gunnar tre syskon, men har sluppit tvånget att jobba.
- Pappa ser sig i mig och jag gör det han ville göra. Han är jättenöjd med det.
I stället blev det drygt fem säsonger med IBV innan hans rykte som måltjuv nådde Sverige. HBK skickade Eggert Gudmundsson och Lasse Jacobsson till Island för att övertyga honom att välja Halmstad.
- ”Egga” är min svenska pappa, jag pratar med honom dagligen. Att han och Lasse kom till Island för att träffa mig gjorde mycket för mitt val av klubb. Jag var inte så stor, kom från ett litet lag och ville spela. Hade jag valt ett storlag hade jag kanske blivit petad snabbt om jag inte spelat bra direkt.
Hösten 2004 anslöt Gunnar till HBK och hamnade mitt i den allsvenska guldstriden. Den 14 september debuterade han mot Malmö FF på Örjans Vall - och fann en ny kärlek.
- Jag fick jättemycket applåder, har aldrig hört så mycket applåder från fans förr. Jag älskar HBK:s fans! De är riktigt bra.
- Janne sa till mig att den säsongen bara var en bonus, jag skulle bara känna på det. Målet var denna säsongen, men jag är jättenöjd att jag fick spela lite förra året. Jag har tänkt mycket på att det kanske är därför som det gått så bra i år.
Mot danska Odense i Royal League gjorde Gunnar sitt första mål i HBK.
Det blev inga mål i Allsvenskan i fjol, men i år har Gunnar formligen exploderat i sin målproduktion. Själv är han inte överraskad.
- Jag har alltid gjort mycket mål, och även om jag inte hade förväntat mig att bli skyttekung i år, så har jag hela tiden trott att jag kunde bli en bra allsvensk spelare. Mitt första mål var att ta mig in i startelvan, sen att göra tio mål och efter tio var det bara att fortsätta. Till slut blev det sexton.
Vad har du utvecklat sen du kom till Halmstad?
- Nästan allt (skratt). Den största skillnaden är att jag har lagt på mig fyra-sex kilo muskler, något jag visste att jag behövde, men vi tränade inte så mycket styrka på Island, där tog jobbet för mycket tid. Jag har utvecklat nästan allt när jag spelar fotboll på heltid. Jag har väntat på denna chansen i två-tre år.
Men skyttekungen fick inleda årets säsong på bänken. Först i den sjätte omgången, mot ÖIS hemma, var Gunnar med i Jannes startelva. En besvikelse för Gunnar som målat stadigt under försäsongen.
- Jag var inte skadad, utan det var när jag åkte med landslaget till Italien och Kroatien som jag tappade min plats. Jag sa till Janne att jag inte ville åka om jag skulle tappa min plats, men han sa att jag skulle åka. När jag kom tillbaka fick jag inte min plats tillbaka och det gjorde mig lite missnöjd. Men det var inget att gråta över, bara att kämpa mer och träna bättre.
- När jag fick chansen mot ÖIS så var jag sjuk, men det var ändå bara att ta chansen, och jag gjorde två-tre assists. Efter 70 minuter var jag helt slut, men det var skönt att vara tillbaka i laget igen.
Mot Landskrona i omgången efter kom de efterlängtade första allsvenska målen.
- Det var en isbrytare. Jag kände mig lättad och slapp stressen efter det. Jag hade bevisat att jag kunde göra mål och blev lugnare och bättre. Att jag gjorde hattrick också var makalöst, men inget nytt för mig. Det blev ett väldigt liv om det, men jag är van att göra hattrick, säger Gunnar och rycker på axlarna.
Han hann med även ett hattrick mot GIF Sundsvall på Örjans Vall efter en fantastisk hemmainsats som slutade 6-0.
Gjorde du även årets mål mot Djurgården?
- Det tycker jag nog. Sjölund hade lite tur med sin träff. Det var svårare att göra Djurgårdens backlinje. Det är ett av mina snyggaste mål, men jag har gjort flera mål på bicca också så det finns mer att vänta.
Vet du att du har ett målsnitt på 0,57 mål/match i HBK totalt och 0,66 mål/match i år? Det är riktigt bra.
- Det visste jag faktiskt. Sahlman säger det hela tiden, men jag tänker inte så mycket på det, då finns risken att man blir stressad.
Gunnar rundar Erland Hellström i Assyriskas mål och sätter sitt sextonde allsvenska mål för säsongen.
I takt med framgångarna har Gunnar blivit bofast i det isländska landslaget och en uppvaktad stjärna.
- Jag är riktigt känd nu på Island, det är artiklar om mig nästan varje dag. Jag tror de är riktigt trötta på mig nu (skratt).
Att Gunnar är stor på Island visar också det faktum att en isländsk tv-kanal skulle direktsända HBK-Sampdoria.
- Ja, under titeln ”Gunnar i Europa” (skratt). Jag har blivit lite kung där nu. Men det är väldigt konstigt att ingen kanal sänder här i Sverige. I Danmark sänder de ju sina klubblag från Ryssland …
Du fick pressen på dig att ersätta Rosenberg i år. Hur upplevde du det?
- Jag tog det inte som någon press. Jag visste att jag kunde lyckas, men jag sa att jag inte var någon Rosenberg. Jag har min egen stil. Men Mackan var en bra spelare och kille.
Kändes det konstigt att komma till ett topplag som i år kämpat i botten?
- Vi hade mycket skador och otur i början. Det var svårt att spela med samma startelva två matcher i rad och det blev jobbigt för oss spelare att veta vad vi skulle göra. Men slutet blev bra och jag har sagt flera gånger att hade säsongen börjat efter sommaren så hade vi varit ett topplag. Nästa år kommer vi bli riktigt bra.
Du har ett år kvar på kontraktet med HBK. Är du kvar över vintern?
-. Jag vet att det är många lag som tittar på mig, och jag vet inte vad som händer i januari mer än att jag är tillbaka för träning i Halmstad den 9:e.
Vilka ligor lockar mest när det är dags att ta nästa steg?
- Jag vet inte riktigt, men det bästa för min karriär är nog att hamna i Holland eller Tyskland. Tyskland och England är penningstarka ligor, men jag måste tänka mest på var jag utvecklas bäst. Det bästa kanske är att inte gå förrän till sommaren, att ta det lugnt.
- Samtidigt är jag jättenöjd och trivs jättebra i Halmstad. Här får jag spela och jag gillar alla i klubben. Jag måste få ett jättebra kontrakt för att lämna Halmstad.
Han säger det utan att tveka det minsta. Gunnar och HBK har funnit varandra. Även om det rör sig om ett förhållande som varar max två år. Men de förhållandena finns också. I år var ett fantastiskt år. Och i år var det få, om någon, som inte charmades av en glad, sprallig och lagom kaxig islänning från en liten klubb i ett litet fiskesamhälle på Island. Som tog Halmstad, Sverige och Lissabon med storm.
- Halmstad kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Även när jag är gammal och fet. Det kommer bli mycket prat om Halmstad då.
Precis som snacket är om islänningen i Halmstad nu. Årets HBK:are på Himlen är blå 2005.
Tyvärr slutade Gunnars säsong i gips. En spricka i vänster smalben hindrade skyttekungen från de två sista matcherna i Uefacupen.
Det visste du inte om Gunnar
Målade bara i startelvan: 16 mål på 17 starter i årets Allsvenska (snitt 0,94/match).
Favoritlag: Manchester United och Milan
Idol som barn: Pelé och Maradona. Har även video med Cruyff och Beckenbauer.
Idol nu: Andrei Shevchenko och Ruud Van Nistelrooy
Bästa polarna i HBK: Dusan Djuric och Peter Larsson
Konstigaste minnet: Peter Larssons mål med vänstern borta mot Sundsvall. Och att han tycker att han är bäst i laget med vänstern nu.
Tråkigaste minnet: Att inte få spela mot Sampdoria. ”Det var årets match för mig.”
Gunnar med polarn Dusan. HBK:s två unga stjärnor kämpade om utmärkelsen Årets HBK:are, men Gunnar drog det längsta strået.
