Elfsborg - Örgryte

Det mest efterlängtade inhoppet sedan Stefans återkomst till svensk mark!

Söndagen den 13 april 2003 var verkligen en "måstematch" för IF Elfsborg. Efter premiären mot Hammarby borta där vi förlorade med 0-3 kändes det som att det var upp till bevis idag. Ett antal frågor skulle besvaras idag:

Skulle vi klara att spela en match till på det usla sätt som genomfördes i måndags eller skulle vi få se ett Elfsborg med egna idéer idag?

Skulle vi förlänga sviten med feldömda straffar i denna match?

Skulle Hasse göra årsdebut idag?

Skulle vi överhuvudtaget lyckas åstadkomma något konstruktivt i anfallsväg idag?

På den första frågan måste jag säga att i första halvlek hände det inte mycket. Varken från vår sida eller från ÖIS dito, och då skall ni veta att det brukar vara mycket trevliga och välspelade matcher mellan just dessa lag. Av det syntes dock inte mycket i första halvlek. Maken till långsam ”gåfotboll” var det länge sen jag såg tillsammans med 6200 personer på Ryavallen. Men det är klart, båda lagen led fortfarande av sviterna efter respektive usla insatser i premiären. Men nog kändes det som att ÖIS led mest av sin förra match. Trögt och initiativfattigt så det rök om det!

Följaktligen fick ÖIS en feldömd straff och då kände man att detta kan bara sluta på ett sätt eftersom RödBlått brukar vara svåra att handskas med när de väl tagit ledningen i en match. Förvåningen var därför stor när Elfsborg flyttade upp positionerna och faktiskt satte press på Sällskapet under långa perioder under resten av första halvlek utan att fördenskull lyckas vaska fram de RIKTIGT heta chanserna. De fick vänta till andra halvlek.

Efter ca 12 minuter i andra steg förväntan på Ryavallen när Hasse Berggren gjorde sig redo för inhopp. Runt om mig hörde jag spridda röster som lågt, men bestämt, hävdade att ”nu kommer det hända saker i anfallet!”. ”Jaha du” tänkte jag, men sa inget… Och tur var väl det, för efter ca 29 sekunder på plan tog Hasse ner ett inlägg från Stenman och lättade kulan förbi Dick Last. Kvitterat och vilt jubel på hela arenan. Bara ett par minuter senare gjorde nämnde Berggren en mycket elegant framspelning till Berglund som nog aldrig varit så ren med en målvakt i hela sitt liv. Naturligtvis lobbade han över, men lag i motflyt får inget gratis tänkte man då. Jaha, vad hände sen då? Inte så jäkla mycket faktiskt, men jag han inte mer än att säga till personen bredvid mig att matchen verkar ha självdött förrän Arvhage fick bollen snett utanför Dickens straffområde. Det såg ut som ett läge man upplevt förut, hmm…. Vad var det nu igen? Just det! Klarström gjorde mål från ett sånt läge för nåt år sen och samma gjorde Anders Svensson. Jomenvisst! Arvhage skjuter mot bortre krysset och hela Ryavallen exploderar i glädje! Vi hade vänt!

Sedan vet jag inte vad som hände, för vi firade fortfarande Arvhage när Berggren tänkte ”ah vad tusan, jag ger grabben en chans till!” och frispelade Berglund som dock inte blev lika ren som förra gången. Men med lite flyt och jävlaranamma lyckades han krångla in bollen under Last, som dock inte kan lastas för det målet! (Ursäkta den dåliga vitsen!!!). Hastigt och lustigt kändes livet mycket lättare för alla med sympatierna hos Sjuhäradsbygdens Stolthet IF Elfsborg och säkerligen mindre lustig för lirarnas lag som helt plötsligt släppt in 7 mål på två matcher.

Men för att besvara frågan: Visst, Elfsborg klarade att visa konstruktivitet idag, men mer lär krävas i fortsättningen då ÖIS inte stod att känna igen idag. De brukar sprudla av glädje och fyndigt spel, idag påminde de i mångt och mycket om hur vi spelade på Söderstadion i måndags. ( = uselt spel med andra ord!).

Målskyttet fungerade tillfredsställande idag, men är vi verkligen SÅ beroende av Hasse Berggren? Det känns oroväckande att det inte verkar finnas några alternativ om han skulle gå sönder eller om hans levervärden skulle försämras igen. Alternativ efterlyses härmed av tränare Grönhagen!!!!

Till sist den korta versionen:

Första halvlek: Feldömd straff, i övrigt var det som ett avsnitt av ”Hem till gården”, alltså inget hände egentligen…

Andra halvlek:

Proppen ur för Elfsborg som helt plötsligt visade kämpatakter och heta viljor. Därmed visade man återigen att hårt arbete lönar sig! Tack för det gubbar!!!

Bortaföljet: Stort och ganska högljudda i första och halva andra, sedan blev det tystare. Kul att se att ÖIS byggt upp ett rejält följe under senare år i alla fall.

Guliganerna: Förmodligen ett snyggt tifo, jag såg inget eftersom jag hade Håkans flagga i ansiktet hela tiden! Klena röster efter straffen, men efter att ha vänt var det annat ljud i skällan. Hmmmm….. Har man upplevt det förut eller? Heder åt Eric som skötte ledarsysslan alldeles utmärkt. Det tillsammans med den nya placeringen på läktaren kommer bli perfekt senare i år! (Förlåt alla utropstecken, men jag kan inte låta bli!).

Korven: Vet faktiskt inte, valde istället att käka en nygrillad hamburgare. Jajamensan gott folk! Precis som i Sundsvall med andra ord och jävlar i havet vad gott den smakade.

Elfsborg storsatsar i år, Radio Match hade ett mycket bra program en timma innan matchstart och eftersnack lika länge där man fick höra intervjuer med både spelare och ledare om varför det gick som det gick. Kanonbra initiativ från alla parter tycker jag, det lär vara ett hett alternativ i köerna från Ryavallen istället för Sportradion även i fortsättningen. Vidare har man den redan nämnda serveringen av burgare, tjocka nygrillade korvar, utökat souvenirutbud. Oj, glömde jag säga att burgarna var grillade på riktiga träkolsgrillar? Nu kan man helt enkelt glömma matchen genom att äta bort sorgerna. Lysande! Vidare skall man även ha infört systemet med små flaggor på alla lokalbussar under matchdagen, men det missade jag eftersom vi kom direkt från Jönköping idag. Någon annan kanske vet mer, en jag såg inget i alla fall.

Ja, nu räcker det väl nästan för denna gången, men snart är det match igen och då laddar vi på nytt! Alla till Stockholms Stadion!!!

0 kommentarer