Kroons Kalorijakt (del 4) - Gå vidare till Gå!
"Efter en i dubbel bemärkelse mager silly season för mig vill jag ju ändå hoppas att någon hård klapp skall ligga och vänta under granen. Jo, jag vet IMG-dealen och arenabeslutet var klappar av diamantens hårdhet, men ni vet vad jag menar, nog skulle det sitta fint på julafton med en saftig spelarövergång som slog Sverige med häpnad."
Att banta när man har semester är svårt och ofta oerhört tråkigt. Här sliter man som ett djur månad ut och månad in och när man väl får ledigt en vecka och reser på en trevlig utlandstripp skall man dessutom avstå från god mat och mulligt vin. Omänskligt.
Hur gör man då för att få en dyrköpt och efterlängtad weekend i Barcelona att överensstämma med planen för viktnedgång och god kondition? Tja, var inte överambitiös, tro inte att du kan gå ner om du skall testa tapas och lokala drycker i parti och minut. Men var smart och inse att det bästa sättet att se mycket storstad på kort tid är att gå och gå och gå. Har du dessutom ett kul ressällskap i form av din fotbollsspelande, energistinne, tolvårige son vet du att du får jobba hårt för att hinna med alla trevliga saker en storstad kan erbjuda. Sonen har drillat mig hårt under helgen och på tre dagar i fotbollsmetropolen i Katalonien gick vi närmare tre mil. Detta innebar att jag, trots vidlyftigt leverne, kunde mäta midjemåttet med glädje när vi kom hem. Våra promenader mellan Sagrada Familia, Olympiaparken, Montjüic, Camp Nou och Gamla Stan räckte alldeles lagom för att förbränna kalorier i välbehag intagna på tapasbarer och härliga restauranger.
Väl hemma möttes jag dock av en liten besvikelse när jag läste Kvällsposten. Min hjälte och förebild, Niklas Skoog, visade sig vara i Barcelona samma helg som undertecknad och det sved att man inte lyckades springa på denne ikon bland Henkar, Ronnies och andra halvfigurer.
Hur stort hade det inte varit att utbyta förbränningstips med mentorn själv över en sval fino på Ramblan ? Ack, att man aldrig får vara helnöjd...
Nåväl, man fick som sagt hålla tillgodo med Henkarna, Etoerna och Ronniesarna och ja, vad skall man säga, de skötte sig rätt bra. Jag är medveten om att Barca inte gjorde sin största match i söndags mot Sevilla, men där jag och sonen satt vid ringside långt ner mot planen i supergrytan Camp Nou gick det inte att undgå hur smärtsamt långt efter vårt MFF är de bästa lagen i Europa. Jösses vilken kvalitetsfotboll som presterades.
Att se en halvreserv som Iniésta riva runt på mittfältet med kvickhet och teknik som dödar allt vi får se i allsvenskan, en hygglig Etó som en klon av Maurice Green och George Weah och så en Ronaldinho som i sin munterhet liksom bara råkar avgöra matchen med kirurgprecision efter en skarv av den pudelkloka gamle svensken som kallas Henke.
Fan vilken jobbig väg vi har att vandra.
Nå, låt oss inte misströsta. Julen står för dörren och det är välsignelsens och hoppets högtid. Efter en i dubbel bemärkelse mager silly season för mig vill jag ju ändå hoppas att någon hård klapp skall ligga och vänta under granen. Jo, jag vet IMG-dealen och arenabeslutet var klappar av diamantens hårdhet, men ni vet vad jag menar, nog skulle det sitta fint på julafton med en saftig spelarövergång som slog Sverige med häpnad.
Nog har väl Mäster Åkeby vissa krav vilka föreningen som faktiskt endast slutade femma bör beakta. Inte är väl Hasse Borg den som trivs med att säga till familjen att: ”Tyvärr, vi har det lite knapert i år, låt oss hoppa över julklappstramset.”
Nej, nog hoppas man alltid.
Oavsett vilket blir julen ännu en tuff prövning för ett gammalt matvrak som jag. Hur göra?
Tja, man får ta det onda med det goda och inse att kommande helg knappast blir den mest framgångsrika perioden under min bantning, men troligen går jag inte upp på det vis jag gjort de senaste jularna då jag i viss mån kommer att anpassa mitt intag till mitt långsiktiga mål: Att gå ner 20 kilo.
Planen är att helt koppla bort bantartankarna på julafton. Jag menar, vem försöker jag lura? Jag älskar allt på julbordet och det skulle sätta outplånliga sår i min själ om jag hoppade över snapsen, julölet eller någon av de delikatesser mor, farmor och storasyster sammanställt på sitt oefterhärmliga vis.
Däremot kommer jag att slopa pralinsnaskandet och maltwiskypimplandet under de lediga mellandagarna och försöka njuta av andra saker.
Te, nötter, frukt och framförallt umgänge med mina nära och kära kombinerat med löprundor i Skrylleskogen och långa promenader är inte så illa.
Då jag i övrigt är en ärkesentimental jultönt i klass med Clark Griswald kommer jag även fröjdas åt kalorifria njutningsmedel så som:
It´s a wonderful life: James Stewart i en klassisk roll i den mest klassiska av julfilmer.
En julsaga av Charles Dickens: Sedelärande, vacker och tidlös.
Tomten av Viktor Rydberg: Så mysig och så kul när man trött och småfull på julafton byter ut ”vaken” mot ”naken” !
Ett päron till farsa firar jul: Clark Griswold är överambitiös och mycket rolig.
Julevangeliet: Stämningsfullt, högtidligt och njutbart även för en ateist som jag.
Hedersgästen av Carlo Nilsson: Visst, den utspelar sig på våren, men här finns alla ingredienser jag vill ha i en julsaga och Carlo har gett oss alla en tidig julklapp.
Ta hand om er, Himmelsblå och dröm sött.