Gästkrönika: Till våra politiker i Stockholms Stad
Blue Stripes andra gästkrönika på kort tid. Denna gång läxar signaturen upp dagens politiker och pekar på att det bästa vore att bygga om Stadion.
Lokala fotbollsklubbar runt om i Sverige samarbetar med lokala politiker för att skapa nya arenor för fotbollen i Sverige. Det är bra, för en sak står helt klar. Fotbollen måste ha bra arenor och många av dagens svenska arenor är inte längre tjänliga för sina ändamål.
I Stockholm förefaller arenadiskussionen inte fokusera primärt på den lokala fotbollen, utan på internationella stormatcher och framför allt andra typer av evenemang. Det är i och för sig bra, för Stockholm behöver utveckla sina arenor även vad avser konserter etc. Vad som dock är viktigt är att inte glömma bort de lokala fotbollsklubbarnas behov. Om det byggs en ny storarena i Stockholm och/eller om Svenska Fotbollsförbundet bygger ett nytt Råsunda så är det helt rimligt att en klubb som DIF spelar sina internationella matcher och stockholmsderbyn på dessa arenor. Däremot är det naturligtvis inte rimligt att anta att DIF skall spela sina allsvenska matcher på sådana arenor.
Det som nu sker är att DIF hamnar i kläm mellan Svenska Fotbollsförbundets ambitioner med Råsunda och Stockholms Stads ambitioner att bygga infrastrukturen för internationella matcher och konsertevenemang i megaformat. Det är uppenbart att dessa frågor inte kommer attt lösas inom den allra närmaste framtiden och även om så sker så kommer det att ta en tid innan arenorna i fråga materialiseras i verkligheten. För DIF är dock arenafrågan viktig att lösa inom den närmaste framtiden. Att inget göra för att adressera DIFs behov av att lösa arenafrågan för sina hemmamatcher i allsvenskan och Svenska cupen leder till stagnation för den sportsliga och ekonomiska utvecklingen i klubben.
DIF har klart och tydligt markerat sin uppfattning att det enda rimliga alternativet är att vi får spela på Stockholms Stadion och att arenan måste genomgå vissa förändringar.
Jag har ingen detaljkunskap om vad byggnadsminnesmärkningen av Stadion innebär, men det förefaller stå klart att DIFs mål med förändringarna av Stadion står i strid med nu gällande byggnadsminnesmärkning. Men en sak vet jag och det är att vad en politiker har beslutat går att ändra av en annan politiker. Om bara viljan finns. Det enda vi begär av politikerna i Stockholm är att de visar viljan att förändra Stockholms Stadion så att
den blir bättre lämpad för DIFs behov. Jag anser att den viljan borde finnas med hänvisning till följande.
1. Stadion är ingen friidrottsarena längre!
Olympiastadion byggdes inför 1912 års olympiad. Om ni någon gång hittar gamla fotografier från Stockholm år 1912 så kommer ni att notera att mycket av det ni ser på bilderna har förändrats. Vi har numera hundratusentals bilar i Stockholm, människors medellängd har ökat med mer än en decimeter och ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle komma på idén att använda Stockholms Stadion för en olympiad. Olympiader kräver enorma, moderna anläggningar och att anordna ens en deltävling av en olympiad på Stockholms Stadion vore ungefär lika logiskt som att försöka anordna havskappseglingar på Mälaren. Formatet på tillställningen är liksom lite för stort för lokalen.
Fast man behöver inte tala om OS. Ingen skulle heller komma på idén att lägga ett friidrotts-VM på Stadion. Ingen skulle komma på idén att lägga ett friidrotts-EM på Stadion. Ingen föreslår längre ens att man lägger Finnkampen på Stadion. Det finns andra platser i Sverige som är bättre lämpade för friidrott än vad Stadion är. Låt vara att det fortfarande arrangeras enstaka friidrottstävlingar som DN-Galan på Stadion, men det är i sammanhanget av marginell betydelse. Friidrotten har en stor del av sin historia på Stadion, men inget av sin framtid där! Stockholms Stadion är ingen friidrottsarena längre.
2. Stadion är en fotbollsarena!
Det är många som inte håller med om detta. Men Stadion är en fotbollsarena, kanske är den inte optimal rent byggnadstekniskt, men den var en fotbollsarena redan från början, den har varit det genom historien och den har möjlighet att vara det under lång tid framöver.
Torsdagen den 4 juli 1912 spelades den olympiska finalen i fotboll på Stockholms Stadion mellan England och Danmark. England vann med 4-2 inför 25.000 åskådare. Under alla år under de knappt hundra år som har gått sedan Stadion byggdes så har det spelats fotboll på Stadion. Sedan 1936, när AIK lämnade Stadion för Solna stad och Råsunda, så har DIF funnits här.Publikrekordet för fotboll på Stadion sattes 1946, när 22,108 åskådare såg matchen mellan just AIK och DIF.
3. DIF har sin historia på Stadion
Ändamålet med Stadion har från början varit att där skall utövas idrott. Det finns ingen annan idrott utöver fotboll som har någon egentlig närvaro på Stadion. Bandyn har flyttat. De enda evenemangen som konkurerar med fotbollen är konsertarrangemangen. Men det fanns inga rockonserter 1912; den första konserten hölls här 1987. Alla vet också att det är en för liten och för omodern arena för konserter och jag är helt säker på att en avgörande faktor för Stockholms Stads eventuella beslut att bygga en ny superarena i Stockholm är möjligheten att arrangera stora konserter där. Musiken lär nog så småningom helt försvinna från Stadion.
DIF är en del av kärnan i Stockholms idrottsutövande. Det engagerar Stockholmare som supportrar, som spelare i pojk-, flick, herr- och damlag, som ledare, föräldrar etc. Som politiker kan man hålla på andra lag, men man kan inte bortse från DIFs betydelse för Stockholm. DIF har också realistiska möjligheter att etablera sig i den Europeiska fotbollen och därigenom ge Stockholm värdefull exponering som stad.
DIF är synonymt med Stadion sedan 80 år tillbaka och DIF har sin själ på Stadion. Under årens lopp har DIF haft miljontals besökare på Stadion och åtskilliga är de Djurgårdare som har barndomsminnen därifrån. Utan DIF kommer Stadion bara att stå kvar som ett byggnadsminnesmärke, till glädje för arkitekter och konservatorer, men likväl ett monument över Stockholms oförmåga att anpassa sig till kraven från en föränderlig
idrottsvärld.
4. Det går att göra Stadion bättre
Det finns idag i byggnadens konstruktion och anläggningens disposition faktorer som hämmar fotbollens utveckling på Stadion. Det finns många bra förslag om hur det skall ändras, jag tycker mig ha läst om att sänka innerplanen och annat. Personligen tycker jag inte att man behöver gå så drastiskt fram, även om det kanske är optimalt.
Är det då så farligt att ändra lite? Naturligtvis inte. Historien är full av gamla byggnader som har byggts om, ändrat ändamål eller fått nya hyresgäster. Vi pratar ju inte om att riva Stadion, vi pratar om att utveckla den. Det är ju heller inte fråga om en ruin á la Colloseum i Rom; vi pratar om en fungerande byggnad som har potential att fungera som fotbollsarena under resten av detta århundrade.
Varför måste man behålla löparbanorna? Är detta byggnadsminnesvård eller bara en slentrianmässig oförmåga att ifrågasätta tidigare generationer politikers beslut? Jag vet inte om det är riktigt, men om jag tittar på bilder ifrån den ursprungliga utformningen av Stockholms Stadion så förefaller den norra fondläktarens främre kant ha legat i höjd med en linje mellan Klocktornets och Sofiatornets nordväggar, dvs betydligt närmare gräsplanen än dagens fondläktare. Varför? Sannolikt för att de ursprungliga löparbanorna var mer rektangulära än ovala, dvs kurvorna var brantare. Så varför måste löparbanorna måste vara kvar? Ingen vill springa på dem, de ser inte ut som tidigare och för övrigt är det inte längre kolstybb, eller vad det nu var man hade för underlag på dem på den tiden, på dem längre.
Skulle det nu vara så att man ångrar sig senare, så är det ju inte värre än att man river läktarna och lägger tillbaka löparbanor. Med andra ord, inget av historiskt värde tas bort. Dessutom så ser det ju rent estetiskt rätt trevligt ut med en förhöjd fondläktare mellan tornen. Tillåt DIF att ta bort löparbanorna, förstora planen till maxmått (110x75 m) och bygga en ny fondläktare i två plan indraget mot planen mellan tornen! Genom detta så återskapas det ursprungliga utseendet på Stadion. Man får också en mäktig läktare ca 20 meter närmare planen där hela DIFs klack skulle rymmas och trivas och där man kan bygga säkerhetsarrangemang för att möta moderna krav.
5. Det blir en bra affär för alla parter
Om Stadion får en publikkapacitet på 20.000-25.000 åskådare och om DIF får möjligheten att drifta hela verksamheten på Stadion så kommer det definitivt att betyda en sak: Fler människor kommer att besöka Stadion. Fler besökare ger ökade intäkter. Ökade intäkter motiverar högre hyra eller annan ersättning tillbaka till Staden.
Kommunstyrelserna i Borås, Kalmar, Malmö etc ser stora värden i att satsa på fotbollslagen. Det ger sportsliga och ekonomiska värden tillbaka, de stöttar idrottsutövandet genom att lagens ungdomssatsningar blir mer seriösa, det erbjuder nöje och rekreation till kommuninvånarna. Varför skall inte Stockholm satsa?
Låt DIF utveckla, och utvecklas med, Stockholms Stadion. Visa lite vilja att rucka på tidigare generationer politikers byggnadsminnesbeslut och låt ert goda omdöme avgöra vad som idag är bra beslut angående Stadion. Det kommer att löna sig för alla inblandade.