KRÖNIKA: Återtåget fick problem med lagmaskinen
Återtåget. Så kallas det tåg som ska ta Norrköping tillbaka till Allsvenskan. Man börjar dock fundera på om det över huvud taget satts i rullning, i går fanns det nämligen bara en lagmaskin på Idrottsparken - Gefles.
För visst är det en lagmaskin som tränaren Kenneth Rosén byggt. Något annat går inte att säga efter gårdagens skrällseger mot ex-allsvenska IFK Norrköping. Inför 8 000 förväntansfulla åskådare, varav huvuddelen ”stod upp för Peking”, visade Gävlelaget att man inte ska räknas ut på förhand. Dessutom visade man att meriterat och – på papperet – spelskickligt överlägset motstånd varken är något som skrämmer eller knäcker den välbyggda lagmaskinen.
Denna söndag var solig, det var seriepremiär, GIF-tränaren hade bestämt sig för att matcha ett tillsynes defensivt lag: en 4-5-1-formation. Vissa kallade det fegt, andra – däribland undertecknad – kallade det klokt. Med mycket folk på mittfältet skulle vi kunna krympa ytorna och göra det svårt för löpvilliga östgötar att komma igenom, till på köpet skulle en av mittfältarna kunna ta ett större defensivt ansvar. På så vis skulle vi kanske, möjligtvis, kunna vända hemåt med en poäng i bagaget. Vinst hade ju ingen trott på. GIF:s snabba omställningar och kontringar överraskade dock Norrköpingsförsvaret, Gefle utsattes aldrig för den hårda press som befarades och man kunde i stället ta tag i bollen och spela ut.
Gefle spelade smart, breddade spelet, vann boll, kom runt på kanterna, vägrade dra sig tillbaka efter Antti Sumialas 2-2-mål och hade god användning av en extra mittfältare. Så visst var Roséns nya formationsidé lyckad.
Gefle gjorde en mer eller mindre klockren insats. Det enda jag kan klaga på är hörnorna – i går slog man bort varenda hörna och därmed gick en rad fina målchanser förlorade. GIF behöver helt klart träna mer på fasta situationer.
Lagmaskinen var kämpaglad och bakom segern låg ett enormt kollektivt arbete. Men det fanns även flera goda individuella prestationer.
• Micke Åskoogh gav ett piggt och spelsuget intryck. Genom ett distinkt skott gjorde han Gefles segermål, efter att ha sprungit sig fri och fått en fin passning av Jens Törnberg. ”Åskan” kan komma att göra en riktigt bra säsong, förhoppningsvis kan det stora genombrottet komma i år.
• Daniel Westlin spelade på topp i stället för – som det först var sagt - Daniel Ytterbom. Det var ett smart val av Rosén, Gefle hade i går stor nytta av ”Sulans” snabbhet. Westlins mål var det inget fel på: Ett lågt skruvat skott som gick in via ena stolpen. Han placerade bollen likt en Henry i storform.
• Målvakten Mattias Hugosson visade att han håller en hög klass. Med flera avancerade ingripanden räddade han kvar GIF i matchen. ”Hugo” var stabil i luftrummet och gjorde samtidigt en rad väl avvägda utrusningar.
• Jon Ericsson har själv sagt sig vara snabb och stark. Det bevisade han i går då han trängde sig förbi flera motståndare varefter han passade snett inåt bakåt till Johannes Ericsson som kunde kvittera Norrköpings ledningsmål.
Norrköping var segervisst men det syntes knappast på lagets spel – kanske berodde det på underskattning? Hur som helst hade man enorma sprickor i försvaret och var ofta tvåa på bollen. Trycket på spelarna var stort redan innan förlusten, nu har det utvecklats till psykologisk krigsföring. Kritiken från lokalpressen var som väntat inte måttlig, Folkbladet undrade t.ex. hur man ska kunna locka åskådare till de fjorton återstående hemmamatcherna. Tränaren Håkan Ericsson var märkbart irriterad när han intervjuades i tv efter matchen. Det berodde nog inte bara på förlusten utan också på att han redan kunde se de anklagande tidningsrubrikerna framför sig.
Gefles 3-2-seger var utan tvekan en drömöppning och oerhört viktig för självförtroendet. På måndag väntar Forward i hemmapremiären och nu gäller det för laget att samla krafterna och rikta in sig på den matchen. Själv kommer jag gå och le inombords hela veckan; jag har fått uppleva lagmaskinen Gefle vars segertåg började i går. Om ändstationen heter Allsvenskan är dock för tidigt att säga.
