Gästkrönika: Slå hjärta, slå!
Del två av gästkrönikan.
Konkurser nämns ofta i pressen, men sen blir det ganska tyst, och nästa gång man läser om den krisdrabbade klubben är när problemet har lösts. Men många är det som på senare år kursat, framförallt i hockeyn, såsom Västerås, Team Boro, Vita Hästen, och så vidare. Och aldrig har det älts så mycket dag in och dag ut om en krisdrabbad klubb, som det nu görs med HIF. Därför känns det speciellt allvarligt. Örebro SK och IFK Norrköping är bland de andra klubbarna som har det krisigt ekonomiskt, men det älts inte om dem dag ut och dag in. Detta kan ju emellertid ha att göra med varumärket HIF. Allsvenskan bönade och bad om oss i slutet av åttiotalet/i början av nittiotalet för att vi hade det som kunde göra Allsvenskan attraktiv igen, publik och sedermera en viss Henrik Larsson. Så småningom känns det dock som att många börjat att älska att hata HIF, i synnerhet kvällspressen. HIF har inte längre störst publik i Sverige och de attraktivaste spelarna. Det är samma fenomen som gällde med IFK Göteborgs fall. Många bara vill se dem åka ur Allsvenskan och många krönikörer har de på nedflyttningsplats i sina tips. Det känns precis som att IFK Göteborg har tjänat sitt syfte nu. De satte svensk klubbfotboll på fotbollskartan under åttio- och den första hälften av nittiotalet. Tacksamhet tycks det inte finnas inom svensk fotboll. det fjäskas i pressen för den klubb som ska axla de svenska färgerna i Champions Leaugue, till dess att det börjar att gå dåligt. Då degraderas representanten från Sveriges lag till enkla Halmstad BK, AIK Solna, eller Helsingborgs IF igen. I dag är det bara Djurgårdens IF som gäller, eftersom de har störst potential att lyckas. Jag tycker att det är sjukt att det ska vara så här. Försvinner HIF blir Allsvenskan en attraktion mindre, så sluta att gnälla.
Visa hjärta nu!
Allesamman!
