Gästkrönika: Åsikter i Stadionfrågan
"Real Madrid och Barcelona FC har flera gånger övergett en gammal arena eller byggt nytt de gånger man ansett sig behöva det." Del 1
Är det politiskt självmord att anse att Djurgårdens IF borde lämna Stockholms Stadion? De flesta inläggen på den här sidan tyder på det. Försvararna av Stadionborgen är i överväldigande majoritet. Ändå är det det jag förespråkar. Jag anser att tiden nu kommit då DIF måste göra sig av med den lilla kostymen och i stället på alla sätt ikläda sig rollen av den storklubb vi alla anser att de är. Att lämna Stadion vore ett fullvärdigt steg på vägen.
Under det senaste året har striden för Stadions bevarande varit intensiv. Namninsamlingar har lämnats över, protestmarscher har genomförts och stadens politiker har uppvaktats. Klubbledningen har på ett aktivt sätt verkat för att DIF ska kunna öka sitt inflytande över hemmaarenan för att på det sättet borga för att verksamheten ska kunna garanteras leva vidare på Stadion. De flesta supportrar verkar dela åsikten att Stockholms Stadion är synonymt med blårandig existens.
Men är det rätt väg att gå? Jag anser inte det. Tvärtom tycker jag att Stadionborgen nu utgör ett sådant hinder i våra expansionsplaner att det vore förkastligt att stanna kvar inom murarna. Stadion har spelat ut sin roll och ett nytt, bättre alternativ, måste hittas.
Helt enkelt är det så att Stadion numera är alldeles för liten. Denna omoderna arena har spelat ut sin roll som värd för modern fotboll och de faciliteter som bygget erbjuder är bokstavligt talat något från förra årtusendet. Ingen tycker att det är särskilt bekvämt att kolla på fotboll från dessa fördömda träbänkar som förstör ryggen och löparbanorna gör att allt som inte spelas i ens omedelbara närhet ter sig väldigt avlägset. Att Stadion med fog kan sägas vara Sveriges vackraste arena är förvisso sant men det är inget argument för att vi ska vara kvar där. Fotbollen utvecklas och DIF måste så med den.
För några år sedan utstakade DIF-ledningen den handlingsplan som beskrev hur DIF bättre skulle kunna bedriva den elitverksamhet klubben ägnar sig åt. Nya ambitiösa mål sattes upp och klubben har nu börjat skörda frukterna. I den planen ingick att husera kvar på Stockholms Stadion och att hårdare knyta verksamheten dit. Men som jag ser det var detta mera ett uttryck av att det saknades reella alternativ till Stockholms Stadion än att arenan uppfyllde villkoren för den nya hemmaarena klubben så starkt behöver.
Publikkapaciteten är det påtagligaste problemet. Det går helt enkelt inte att klämma in fler människor än det redan gör. DIF-publiken har nu växt så mycket att det med lätthet skulle gå att locka fler än de 13 000 som får plats. Men vad ska man göra av dem? Lapp på luckan är enda alternativet och med det missade intäkter och förlorade blårandiga själar. Den låga publikkapaciteten har även den paradoxala effekten att den skrämmer iväg delar av publiken. Eftersom alla vet att de bästa platserna redan är sålda är det ingen som anstränger sig för att skaffa biljett om de vet att de kommer att få se matchen från platser som knappast är värda att betala för.
Säkerheten är en annan. Tyvärr är vissa av DIF:s matcher klassade som högriskmatcher och det är en verklighet vi måste anpassa oss efter. Det är i många fall inte tillåtet att spela på Stadion. Enda alternativet som återstår, Råsunda, är en lösning som vi djurgårdare med motvilja accepterar. Ska vi någonsin kunna spela dessa publikfester på hemmaplan måste vi göra något åt de faktorer som förhindrar oss att göra det. Stadion får vi inte ändra på; då får vi ändra på DIF.
Lägg märke till att jag inte förespråkar en flytt till Råsunda. Det alternativet gillar inte ens jag men det är lätt att dra till med den lösningen eftersom det är den arena som i dagsläget uppfyller de flesta önskemål hos dem som önskar sig något nytt. Nej, jag ser hellre att vi bygger nytt någon annanstans. Att vi bygger ett nytt Stadion, målar den i våra blåa färger och flyttar kärnverksamheten dit. Det gäller bara att övertyga våra politiker att om de tror på oss så kommer vi inte att göra dem besvikna.