Hellre en bra HIF:are än en halvkass dansk, eller?
Vi har precis blivit av med våran bästa vänsterback och skulle kunna fylla lucka på nästintill ett jämbördigt sätt. För Christian Järdler är en duglig ersättare, det är inget snack om saken! Tyvärr har han den tråkiga historien att han varit HIF trogen i 6 år, en nog så god anledning att stoppa en eventuell värvning.
Om det kom som en bomb att Joseph Elanga lämnade Malmo FF, vad ska man då kalla det att Järdler står högst upp på listan som ersattare? En “Tom Hawk” missil på garageuppfarten?
Hur som helst var det nog många av oss som läste rubriken “Elangas ersättare i Malmö: Järdler” en gång extra, bara för att förskra oss om att vi läst rätt. För visst skulle en värvning av Järdler vara lika självklar som otänkbar! Men ska vi låta klubbrivalitet bli ett hinder för framgång? Det är även på sin plats att nämna att det framkommit sparsamt med fakta, och att det måste anses vara ett av många rykten som florerar under silly season. Men låt oss leka med tanken att en övergang är nära, vad hade reaktionerna blivit?
Vi kan ju snabbt konstatera att för ett år sedan hade denna frågestallning varit helt otänkbar, då en värvning från HIF till MFF hade varit helt omöjlig. Men det har som bekant visats tidigare i historien att hemvändare har kunnat göra mer eller mindre kontroversiella klubbval. Men när får historia bli viktigare än kapacitet? Är det risk att klubbens identitet urvattnas om vi värvar vara en ung lovande spelare som har fostrats hos våra värsta rivaler? Vilken klubb i Sverige som framkallar mest känslor hos en supporter är individuellt. Vissa anser att det alltid är IFK Göteborg, andra säger just HIF medans de allra äldsta nog säger IFK Malmö.
Jag kan bara tala utifrån mitt eget perspektiv. Jag kan säga att jag aldrig varit någon romantiker, den största fienden för mig är den som står ivägen för den framgång MFF kan nå här och nu. Det spelar egentligen ingen storre roll om det ar Sundsvall eller Djurgården. Den som forsöker sätta stopp för att MFF ska kunna försvara sin plats på tronen som Sveriges mest framgångsrika klubb väcker känslor hos mig. Men det finns ju givetvis matcher som betyder mer eller mindre, inramningen mot IFK Göteborg är alltid bra och det är inte mycket som slår att åka hem från Olympia med tre poäng.
Betyder detta då att jag skulle svälja Järdler med hull och hår? Nja, det är förstås tveksamt. Men jag kan nog påsta att om han istället hade haft ett förflutet i någan annan svensk klubb, hade jag gjort det. Hans långa blonda hår hade han fått raka av sig först, för så ser inte en MFF:are ut, så är det bara! Men jag ser hellre Järdler än Dorsin i MFF, då det faktum att Järdler är fran Skåne (Ängelholm) väger ganska tungt och att han antagligen inte kan säga ”U” får man också ha överseende med.
Spontant tycker jag att Christian Jardler är en på tok för anonym spelare för att han ska väcka några starkare känslor hos mig. Men det kan också vara lätt att förblindas av det “lätta” sättet att ersätta Elanga. Men att skrika ut namnet “Järdler” när han avgör i slutminuterna mot Djurgarden kan bli ett väl så svårt känslomässigt statement.
Men på frågan vem jag helst ser i MFF av Jeppe Vestergaard och Christian Järdler skulla jag 24 timmar om dygnet svara den sistnämda. Så min slutsats blir:
- hellre en bra HIF:are än en halvkass dansk!
