Gefle-året 2005
På tolvslaget natten mot söndag ringer Jan Malmsjö in det nya året från Skansen. Vi står inför ett spännande 2006. Då tänker jag inte främst på riksdagsvalet i september, inte heller tänker jag på vinter-OS i Turin. Inte ens det som händer i Tyskland i sommar är det första som ploppar upp i skallen.
Nej, allt detta känns faktiskt ganska oviktigt jämfört med vad som inleds på Råsunda i början av april. Under denna rubrik tänkte jag dock inte titta framåt, utan i stället bakåt - vad var bäst, sämst, vackrast och fulast under Gefle IF:s succéår 2005? Här har ni några av svaren...
Årets mest osannolika otur: Ett av GIF:s nyförvärv inför förra säsongen kom från Öster och heter Joakim Karlsson. Jocke hade med sig en hund till Gävle - och en spegel. Det var ingen vidare kombination skulle det visa sig då hunden välte spegeln över Jockes häl och så var den allsvenska säsongen bara att glömma. Och det innan den ens hade börjat. Men Joakim Karlsson har kämpat på bra med rehab-träning under året och har sakta men säkert blivit bättre. Förhoppningsvis får vi äntligen se Jocke i den ljusblå tröjan nästa år!
Årets Ström-lösa-vallen: Det var laddat för en storslagen hemmapremiär och Gävlepubliken skulle för första gången på 21 år få se de himmelsblå i en allsvensk hemmamatch. Även Canal Plus hängde på och beslöt att visa nykomlingarna i öppningsmötet med Helsingborg. Men oj vilket antiklimax, en bit in på andra halvlek brakar strålkastarbelysningen samman och gör tillsammans med arenanamnet rubrikmakarnas arbete lätt. Matchen avslutas i mörker - i dubbel bemärkelse. Gefle höll uppe spelet hyfsat men föll med uddamålet, 2-1 till HIF. I samma match stod i alla fall Daniel Ytterbom för årets dragning då han lurade ner Andreas Granqvist i Gavleån.
Årets guldfot: Det brukar heta att man kan få äta upp sina egna ord, för Ola Andersson handlade det denna soliga junidag på Söderstadion lika mycket om en slips. En bit tv-historia skrevs och allt tack vare Benny Mattssons glimrande guldfot som var på precis rätt ställe vid rätt tidpunkt i Bajens straffområde. Gefle vann matchen med 1-0 och Benny Mattsson blev rikskändis för en stund. Okej, ”B-lags-Benny” var väl inte direkt Gefles mest tongivande spelare i år. Men detta mål kommer jag minnas länge och det värmer fortfarande underbart när jag tänker tillbaka på det.
Årets härligt oväntade bortavinster:
Topp-tre-lista:
1) IFK Göteborg, juli, 1-0
2) Hammarby, juni, 1-0
3) Halmstad, augusti, 4-1
Årets sista minuten-biljett: Norrlandsderby på IP i Sundsvall. Med fyra minuter kvar av ordinarie matchtid gör Peter Olofsson sitt andra mål för dagen då han skjuter 2-1 till hemmalaget. Regnet står som spön i backen och klockan tickar över full tid. Gefle lyckas skapa en hörna till höger som slås in av Patrik Karlsson och bollen når en helt fristående Johannes Ericsson som nickar in kvitteringen - i den fjärde övertidsminuten!
Årets sämsta domarinsats: I matchen mot Elfsborg på Borås Arena däckas först Thomas Hedlund av en ful armbåge från Hasse Berggren som domare Håkan Jonasson missar. När Hedlund sen tvingas gå av för omplåstring och Gefle är en man mindre på planen gör samme Berggren Elfsborgs och matchens enda mål. En - i alla fall som det kändes då - mycket viktig poäng som tappades och ett av säsongens få mörka ögonblick.
Årets största dag (23 oktober): Årets största dag inleddes för egen del på ett allt annat än bra sätt då jag satt och hyperventilerade på ett tåg mellan Linköping och Södertälje och frågade mig själv varför i hela fridens namn jag utsätter mig för detta frivilligt. Några timmar senare hade jag svaret. Assyriska-Gefle 0-3, Göteborg-Landskrona 4-2 och Gefle kvar i Allsvenskan! Årets fest kunde börja…
Årets Silly-snackis: I mitten av november skrev Expressen att Hasse Berggren hade halva GIF-tröjan över huvudet, kort därefter var han klar - för BK Häcken. 2005 var året då Berggren som ett mantra rabblade hur mycket han älskar Gefle IF och hur han skulle göra allt för att få avsluta karriären där den en gång tog fart. 2005 var året då han mottogs som en hjälte på Strömvallen. Efter säsongens slut kom spekulationerna igång på allvar och snart blev det dags för Berggren att välja. Han hade valet att följa det omtalade hjärtat, stanna kontraktstiden ut i Elfsborg och sedan gå som free transfer till Gefle. Hasse valde att flytta till Göteborg och snygga till bankkontot inför kommande pension. Därmed kvalar han också in till…
Årets struntpratare: Med god konkurrens dock av Ralf Edström, Mats Olsson med flera ”experter” som med ungefär samma motiveringar om för svag trupp och för lite erfarenhet tippade Gefle dyngsist i tabellen. Men samtidigt är det skönt att vi slipper större förväntningar, det passar oss att slå ur underläge. Så även nästa år.
Årets grisattack: ”Otroligt att de har lyckats ta så många poäng med den jävla grisfotbollen”, sa Landskronas Anders Friberg om Gefle i en TT-intervju i slutet av september. Det kanske hade varit bättre om han koncentrerat sig på sitt eget lags spel. Nu blev det förlust i kvalet mot Gais och vi får väl hoppas, för Fribergs skull, att det blir mindre grisfotboll i Superettan.
Årets spelare: Blev Patrik Karlsson välförtjänt vald till av våra läsare. Läs mer här.
Årets värvning: "Putte" är således självskriven också här. Dock ska det påpekas att Johan Claesson från Sirius gjorde en kanonsäsong och växte fram till en stor tillgång för laget och att René Makondele hittade formen när halva serien var spelad och bjöd på många trollerikonster och snabba ryck under höstsäsongen. Inför kommande säsong är Yannick Bapupa hittills den intressantaste värvningen under en Silly Season som för Gefles del rätt tidigt tog julledigt.
Årets köttmur: Även kallad Gefles backlinje. Med en suveränt stabil och samspelt backlinje och med mittlåset Hedlund-Wikström, där den förstnämnde nyligen valdes till Gästriklands bäste idrottsman, byggde man upp spelet kring den trygga defensiven och gjorde det med bravur. Skönt att det inte blev någon Norgehistoria för Wikström så att vi kan behålla denna vår mest lysande lagdel intakt till nästa år.
Årets super-bonde: Daniel Bernhardsson mjölkar kor och mockar skit till vardags. På ”fritiden” är han skyttekung i ett allsvenskt fotbollslag. Åtta mål och bäst i GIF med det från sin plats som högerytter - vem kunde tro det vid denna tidpunkt förra året? Men samtidigt är det en påminnelse om…
Årets svagaste lagdel: Som var anfallet. Daniel Ytterbom är en target-player av hög klass har han visat, men han kan inte göra mål och det är inte heller hans huvuduppgift. Varken Benny eller ”Sulan” - som vi hade hoppats mycket på - klev fram och axlade målgörarrollen ordentligt, så här måste det till förstärkning inför kommande säsong.
Årets räddare: Mattias Hugosson som var den målvakt i hela Allsvenskan som gjorde flest räddningar under säsongen, 113 stycken för att vara exakt. 77 i räddningsprocent och på delad tredjeplats i målvaktsligan. Inte illa pinkat av ”Hugo” under hans allsvenska debutsäsong.
Årets tackling: När Mikael Thuresson respektlöst, resolut och regelrätt placerade Dusan Djuric i en reklamskylt i hemmamatchen mot Halmstad i maj. ”Thures” och lagets inställning gav slutligen seger med 2-0.
Årets ut i Europa: Gefle IF i Uefa-cupen? Hur konstigt det än låter så kan det faktiskt bli verklighet med lite flyt i lottningen i vår. Gratisbiljetten till lottningen fick Gefle genom att man vann den allsvenska Fair Play-ligan.
Årets mest störande:
Strömvallen.
Baklängesmål.
Duggregn.
Kyla.
Hörna för motståndarlaget.
”… schyschii… och hörnan sponsras av…”
Snälla någon, skjut mig!
Årets mål: De himmelsblå gjorde kanske inte så många drömmål under den allsvenska säsongen, däremot många oerhört viktiga. Efter att ha lagt pannan i djupa veck kom jag dock fram till att det snyggaste målet gjordes redan under försäsongen. Mot Västerås på Träffen i mars tog nyförvärvet Antouman Jallow ett skutt upp i luften och gav genom en klockren cykelspark GIF ledningen i en match man sedan vann med 2-0. ”Antou” fick dock inte så många chanser att upprepa cirkusnumret i Allsvenskan.
Årets hjälte: Jag kom på mig själv att jag inte nämnt en spelare som borde ha nämnts vid det här laget. En spelare som satte en efterlängtad kråka på ett nytt kontrakt strax innan jul. En spelare som var den viktigaste kuggen i lagmaskinen och höll ihop GIF:s spel under hela säsongen, och som gjorde det förlösande 1-0-målet på straff i den avgörande matchen på Bårsta IP. Årets hjälte - Mathias Woxlin, vem annars?
Ett riktigt Gott Nytt allsvenskt år önskar Himlen är ljusblå!
