Bäst & sämst år 2005
Himmelrikets redaktion presenterar årets bästa och sämsta MFF-upplevelser fotbollssäsongen 2005!
ALEXANDER "TRÄBENET" BORESTAM
Jag har en grabb på snart 4 år. Han är inte speciellt intresserad av att titta på fotboll, men spelar gärna själv. Det är dock inte så att far hans har några förhoppningar om att han skulle vara nästa Zlatan. Eftersom pågens mor är av ”fel” lagtillhörighet, så är inte hans val av lag helt självklart. Hans garderob innehåller såväl MFF- som Bajen-tshirts, men när jag hör hans röst sjunga ”heja Malmö FF” till en helt egen melodi, ja, då känns det som om hans uppfostran kommer att gå åt rätt håll.
Under julen var vi hos mina svärföräldrar. Min flickvän och hennes bror startar en lång föreläsning om Hammarbys förträfflighet och frågar till slut honom; ”Nå, vilket fotbollslag är bäst nu då?” Han svarar, som om det var den dummaste frågan han hört i sitt liv: ”Malmö FF!”
Att MFF kom efter Hammarby i allsvenskan och faktiskt är sämre, eftersom serien aldrig ljuger. Men säg för helvete inget till min son.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
JOHN BÖRÉN
De tre tillfällena då vi lät oss luras att tro att vi hade ett glimrande och slagkraftigt lag. Under året 2005 fanns det tre ögonblick då MFF var i full färd med att erövra SM-guld, Europa, ära och berömmelse:
# Afonsos frispark mot IFK Göteborg i premiärmatchen. När bollen borrade sig in i nätmaskorna var vi med i matchen om seriesegern. Det var i princip enda gången.
# Abelssons mirakelmål i Tel Aviv. Peter har definitivt inte haft den lättaste uppgiften under sin tid i MFF, att ersätta och täcka för Patrik Andersson. Han fick göra ett viktigt mål. Hade matcherna mot Thun gått som vi hoppats hade det blivit ett historiskt mål.
# Bortasegern mot Besiktas. Det som var det sista halmstrået blev nästan räddningen, men bara nästan. Kämpasegern, bragden eller skrälltriumfen visade sig bara vara ett dödsryck. Men under veckan inför returen var hoppet vår bästa vän.
Jag lever, andas och är Malmö FF. Det innebär inte bara privilegier och en garanterad plats i Himmelriket efter jordelivet. Det kostar lite också. Jag ställer upp på utdragna arenautredningar och plågsamma fotbollsgalor. Jag accepterar vansinniga utsparkar och brutna nyckelben. Jag kan till och med se charm i plötsliga spelarkrav om bilar och shotsbrickor. Men, jag tänker aldrig, aldrig, aldrig gå med på att man ska behöva vara rädd för att gå på en fotbollsmatch. Måtte Parken-skandalen aldrig upplevas. Jag var inte själv där, men lider med de som var där och fick sätta sin kärlek till sporten på prov.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
TONY ERNST
Alla ni fina människor därute som betalade in pengar så att jag kunde åka med Malmö FF runt jorden och känna mig som en kung.
Årets resultat.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
MICHAEL HELLDAL
Jag sitter och tänker och funderar, men hur många veck jag än lyckas klämma in i pannan så lyckas jag inte komma på något annat än sommarkvällen i början på augusti. Det finns inget, absolut ingenting, som går upp emot känslan framför TV-skärmen när avgörar-Abels perfekta skalle skickade oss vidare mot ytterligare spel i Europa. Trots att vi ännu inte hade spelat i Europa. Vi satt ett halvdussin MFF:are i en lägenhet på Köpenhamnsvägen och tuggade naglar och skakade ben, och så helt plötsligt, som en blixt från klar himmel förlöste han oss. Redaktör Möller använde uttrycket ”vrålet från Karlskronaplan”, men jag skulle nog vilja vidga det hela och kalla det efterföljande utbristandet i eufori för ”vrålet från Malmö stad”. Från att ha varit helt tyst på alla pubar och TV-soffor i vår vackra stad bröt det helt plötsligt ut ett oljud som skulle ha fått till och med Kattla att backa undan. Vi väntade damebesök till lägenheten efter matchen, men efter att ha hört vrålet nere från gatan så vände de direkt på klacken. Fast vad gör väl det, sicken underbar kväll detta var! Utanför Europa – talar man om Malmö!
Ja, vad ska man säga? Här är det banne mig bara att välja och vraka. Men efter en kort funderare så måste jag nog ändå välja debaclet hemma mot Galafenersiktas som det absoluta bottennappet. Visst var det ett bättre lag som slog oss, och visst ska vi egentligen vara nöjda att ens ha kommit så långt med det lag vi kunde ställa på banan. Men ändå… Den bleka insats som pågarna bjöd på, den chans vi trots allt hade inför matchen men som sumpades, det håglösa mög. Nä, för att skona mina egna känslor pallar jag inte gå in närmre på det. Men även denna pissekväll hade ju faktiskt ändå en liten liten ljusglimt att bjuda på: tack Daniel för din mäktiga pungspark!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
LINUS HOLMGREN
Året 2005 var året då vi skulle dominera alla av de 26 omgångarna. Det fullkomligt sprutade självförtroende från Malmö stad - resten av Sverige skulle pulveriseras! Ni vet hur det gick!
Trots den katastrofala säsongen fick jag och många andra uppleva 58 minuters totalfotboll. Jag snackar om hemmamatchen mot DIF! Den fotbollen MFF visade upp innan Djurgårdens kvitteringsmål, var en fotboll jag inte skådat på Malmö Stadion på mycket länge. Att sedan DIF vände på skutan och vann spelar mindre roll nu, då jag fortfarande kan plocka fram den optimistiska känsla som jag hade under de första 58 minuterna.
Nu vet jag äntligen hur jag vill att Malmö ska spela fotboll och jag kommer att göra allt för att få se det igen. Låt mig redan uppleva det säsongen 2006!
Att Patrik fick avsluta sina år i klubben med en 
korsbandskada, han förtjänade något mycket bättre! Att även Tom Prahl fick uppleva ett så pass turbulent år var trist, han var väl värd ett andra guld.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
MAGNUS HÄLLEBRAND
Eftersom framgångarna på plan i år uteblev å det grövsta, så väljer jag att ta till en fläskig floskel för att rädda åtminstone något av säsongen: bäst i år är att jag fått uppleva hela året som Himmelsblå igen. Trots allt. Det finns inget bättre. I medgång och i motgång. Med eller utan Elanga.
Visst har vi i år fått uppleva ögonblick av sann glädje också. Men det känns som om varje gång vi fått chansen att lufta våra strupar i ren och pur salighet, har vi strax därefter tvingats svälja både tre eller fyra tångindränkta och oljeutspädda kallsupar av murket Öresundsvatten.
Men den kommande arenan då, invänder optimisten?
Inte förrän jag sett byggbodarna bogseras in på Stadiongatan, svarar pessimisten.
Tro fan det, avslutar realisten.
Sämsta ögonblicket var när jag verkligen insåg att CL-sagan var slut innan den ens riktigt börjat. Tvi för den lede. Den isande känslan som greppade mitt hjärta när även 2-0 slank in. Uppgivenheten som förlamade mina muskler. Få gånger har jag känt mig så ensam och övergiven i en folkmassa.
Den dag jag släpps innanför pärleporten, skall Han få sig en redig lusing!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
MAGNUS "Varberg" JOHANSSON
När MFF vann Kebab-cupen kändes det som om inget kunde stoppa oss i år. Mitt (och antagligen lagets) självförtroende var på topp, och den känslan att vara så jävla bäst var skön som en... skulle naturligtvis, rent ryggradsmässigt, kunna dra till med en sexuell jämförelse... men väljer att skriva: skön som en egen säng efter några dygn på en supporterbuss. Vi skulle vinna allsvenskan, vi skulle ut i Europa och vi hade ett för litet kassaskåp till alla miljonerna. Jag mådde som en kung. Några månader.
Åh, här har vi en del att välja mellan. Men just som Thun gör 2-0 och jag inser att slaget är förlorat, 
vi kommer inte att vända detta, vi är ute, vi kom aldrig in i Champions League, vi hade chansen men sket i att ta den; där dog säsongen. På en blåsig och förkylningsframkallande Wankdorf Stadion. Efter 1-0 trodde jag fortfarande att det var möjligt att vinna. Men så 2-0, tack för fisken. Så förbannad, så besviken och så sviken har jag aldrig blivit i min kärleksrelation till Malmö FF.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
JAKOB KJELLDÈN
Tveklöst att det äntligen är klart med en ny arena. Och när man dessutom kan lägga in IMG-avtalet i paketet så är det så bra att jag som vuxen man nästan gråter en smula. Om det var en totalfiaskosäsong som krävdes för att detta skulle bli verklighet så är det helt okej för mig.
Den till synes totala avsaknaden av motivation, tändning, lagkänsla, vinnarskalle och stolthet nere på Stade de Suisse 23:e augusti. Jag var på plats och skiten fick mig, en vuxen man, att nästan gråta en smula.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
SVEN BERTIL LILJEGREN
Det bästa enskilda ögonblicket är nog Abelssons kvittering nere i Israel, men, på det hela taget är det nog avslutningen med ny arena och IMG-deal som tillät en att för en stund glömma och börja drömma...
Helt enkelt det sätt som Malmö så kapitalt misslyckades med att leva upp till de förväntningar jag, och alla andra, hade på laget i såväl allsvenskan som i CL-kvalet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
MICKE MÖLLER
De undersköna minuter av vild omtumlande glädje som bryter ut sekunden efter att Peter Abelsson svävat som en ängel nere i Tel Aviv och med sin nick sett till att MFF gick vidare i CL-kvalspelet. Alla som befann sig på det fullknökade Nya Tröls förenades just i det ögonblicket i en kollektiv encyklopedisk jätteorgasm!
Lagets uppträdande på Wankdorf Stadion i Bern… Det finns inga ursäkter. Blir fortfarande alldeles kall när jag tänker på det. En skamfläck i MFF:s historia!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
CARLO NILSSON
# Utan konkurrens – att vi får vårt efterlängtade fotbollsstadion!!!
# Att publikintresset trots mediokra framgångar ändå ligger på en historiskt hög nivå.
# Den höga övergångsumman för Rosenberg.
# Spelet i derbyt (5-0) mot Bois.
# Att vi trots allt ännu har Afonso kvar i truppen.
# Sören Åkeby som tränare. Bästa svenska lösningen.
Och sist men inte minst: VI ÄR MALMÖ FF.
# Ingen MFF-guldupplaga genom tiderna har varit så långt från internationell framgång. Särskilt bortamatchen mot FC Thun fick hoppet om Europa att te sig oerhört avlägset.
# Att vår spelare med den högsta potentialen, Afonso Alves, verkar ha passerat sin höjdpunkt.
# Att vårt segertippade lag inte ens hamnade på medalj och RL-plats.
# Skoogs långtidsskada.
# Förlusten av Markus Rosenberg.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
ULF NILSSON
# När Daniel sparkade ner Besiktassupportern. Hela säsongen hade gått åt helvete och man 
förstod att inte heller Besiktas skulle besegras. Frustrationen hos mig (och hos många andra MFF:are förmodar jag) var total, och det var så förbannat skönt att se Daniel personifiera den frustrationen när han pungsparkade ner killen.
# När Silverpojken avtackades, och bjöd klacken på en härlig show. Så underbart när en genuin MFF-are lyckas och får bli proffs. Det är bara Hasse Mattisson jag unnar en proffschans mer än Mackan (Nu lär det ju dock det knappast ske med Hasse, även om Real kanske börjar förstå att Hasse faktiskt är en bättre mittfältare än Beckham).
# Parkenskandalen. Att jag för första gången var orolig för min egen säkerhet i samband med fotboll. Och inte blev det bättre när MFF och FCK gick ut i det gemensamt uttalandet...
# Att Bäst 1 och Bäst 2 har mycket lite att göra med sportsliga framgångar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
SANJAY RUBINSTEIN
Att MFF:s startelva återigen domineras av infödda Malmökillar.
Att det är representationslagets startelva och inte veteranlagets.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
JONAS SVENSSON
FC Thun 1898 – Malmö FF, Bern 23:e augusti 2005. 
Trots flygrädsla, trots vansinniga översvämningar, trots stanken av hästskit utanför hotellet, trots resultatet & trots lagets kollektiva jävla pudel på Stade de Suisse – det var min första internationella bortamatch med Malmö FF. Eller, om man så vill, jag blev av med en oskuld i fotbollssammanhang.
Såna minnen sitter kvar för evigt, no matter what.
FC Thun 1898 – Malmö FF, Bern 23:e augusti 2005.
Trots oskattad sprit, trots trevligt resesällskap, trots en fantastisk fotbollsstadion, trots överkomligt motstånd & trots enträget sjungande på melodier à la Stevie Wonder – det var min största besvikelse någonsin med Malmö FF. Eller, om man så vill, jag kände mig lika rövknullad som pågarna blev på plan. Såna trauman sitter kvar för evigt, no matter what.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PER WELINDER
#Kebab D'Or. Turneringen hette egentligen Efes Pilsner Cup. (Det finns för övrigt en Efes Pilsner-bar i Stockholm på Brunkebergstorg - där Malmskillnadsgatan börjar, för er som inte hittar så bra i huvudstaden.) Men efter en inför-artikel på Himmelriket döptes den om till Kebab-turneringen. Att matcherna gick på Eurosport gav extra krydda åt det hela. Laget var i überform och vi piskade Vitesse Arnhem med 6-0 som aptitretare. Straffläggningen mot Besiktas (Mackan chippade in sin, hur kyligt som helst) i andra matchen lade grunden till vår bragd i UEFA-cupens bortamöte framåt hösten. Slutligen avpolletterades, Spartak Moskva i finalen. Årets första, och enda, trofé bärgades.
# Stadionbeslutet som toppades med IMG-kontraktet
Att man accepterade att Skoog verkligen var skadad. Här måste vi dra lärdom inför nästa säsong. Anställ en hypnotisör, eller signa Uri Geller på långdistanskontrakt. Ett sketet ledband ska inte få betyda så mycket fler gånger. Tänk också på hur Litmanen hade dominerat om han inte gått och trott att han var skadad hela tiden. Nä, här krävs det krafttag. Mental tränare är bara förspelet. MFF ska ha en mental kirurg 2006.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PETER WIKLUND
De förhoppningar och förväntningar man hade på säsongen i mars när vi hade Sveriges bästa lag och var regerande mästare för första gången på sexton år. Så bra har jag bara mått vid ett ytterst fåtal tillfällen som himmelsblå.
Alla de krossade förhoppningar och förväntningar som man tvingades stirra rakt i ansiktet efter Besiktasmatchen hemma, då allt var över och förlorat och vårt fantastiska lag var som bortblåst. Så dåligt har jag bara mått vid ett ytterst fåtal tillfällen som himmelsblå.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
ULF ÖSTERLIND
Känslan i halvtid mot Maccabi Haifa hemma, vi kommer fantamej att vända detta. Vi spelar som vi ska, med snabba uppspel och kraft på mittfältet, det kommer att gå vägen. Och det gjorde det. Som tvåa kommer målet på bortaplan mot samma lag. Kommer inte ihåg om det var ettan eller tvåan men med en enda jublande rörelse reste jag mig och kastade armarna i skyn, rakt på grannens vardagsrumslampa. Fick trösta honom med lite maltwhisky, men vad gör man inte för Malmö FF.
Känslan av nederlag när min kompis ringer mig i Italien, och säger att vi förlorat hemma mot Djurgården. Trots, som han sa – mästarspel i en halvlek. God tvåa på den listan ligger hemmaförlusten mot Göteborg. Redan där kändes det som om mättnaden från 2004 satt kvar. Sen kan jag inte låta bli att tycka att värvningarna, både de som blev och de som inte blev, lämnar en del övrigt att önska.
