Dags att byta strategi, Malmö FF
Daniel Majstorovic, Peter Ijeh och kanske snart dagens stora stjärna, Afonso Alves. Ja, det är bara en bråkdel av de namn som de senaste åren lämnat Malmö FF för pengarnas skull. De två första har ersatts av Peter Abelsson och Igor Sypniewski. Kunde inte detta inte ha förhindrats…?
Det är självklart att en spelare gör sitt yttersta för att få bästa möjliga avtal för sig själv. Inget konstigt i det, sådan ser världen ut.
Men finns det inget klubben kan göra för att skydda sig då? Jo, givetvis kan man hindra spelare under kontrakt från att lämna. Dock riskerar man då att få en sur och omotiverad spelare i sitt lag, så det är ju egentligen inte heller någon god idé. För även om man kan tycka att en vuxen människa borde kunna uppföra sig som en sådan och ta konsekvenserna om man skrivit på ett kontrakt, så är inte alltid fallet så.
Istället tycker jag att det är dags för Malmö FF att byta strategi. För en klubb i en lingonliga som Allsvenskan håller det inte längre att hålla på som vi gör. Det jag menar är att klubben borde se till att höja spelartruppens löner. Samtidigt måste man isåfall givetvis skära ner på något. Transferbudgeten är mitt förslag.
Naturligtvis skulle en sådan förändring inte att innebära någon förändring för spelare på väg till de stora ligorna eller till de stora pengarna. I alla fall inte mer än att de kanske inte har så bråttom ut. Men de andra spelarna, de som väljer att gå till bottenlag i någon mellanliga i Europa, eller varför inte de tilltänkta ny-förvärven (ibland måste man ändå värva) som väljer ett danskt eller norskt botten- eller mittenlag framför MFF; de spelarna skulle man ha en större möjlighet att behålla/knyta till sig.
Det finns flera skäl till att företa en sådan förändring.
• Säg att en spelare säljs för 10 miljoner kronor. Av denna summa 
är det en inte bara klubben som ska ha del av kakan. Spelaren själv har ofta inskrivet i sitt kontrakt att de ska ha en rätt stor procent-sats av en eventuell övergångssumma, denna procentsats delas även med spelarens agent. Vidare går en del pengar numera i utvecklingsbidrag till spelarens tidigare klubbar. Ibland finns det dessutom någon slags vidareförsäljningsklausul in-blandad. Och så ska kanske även personen som förhandlat för vår del ha del av kakan. Kanhända finns där också ett riskkapital-bolag som ska ha sin beskärda del. Vill man då köpa in en likvärdig ersättare för 10 MSEK så gör man en förlust på åtskilliga miljoner.
• Ett mantra som ofta upprepas av flera tränare är vikten av kontinuitet. Om vi hittar en homogen trupp som fungerar bra tillsammans och som utgör ett starkt lag vore det väl bra om vi lyckades behålla dessa en längre tid. Som det ser ut idag köps nästan alltid ett vinnande lag sönder förr eller senare.
• Under 2005 har vi alla smärtsamt fått erfara hur svårt det är att hitta den perfekta ersättaren. Och om man nu skulle hitta honom så har vi lärt oss hur svårt det är att förhandla fram en resonabel prislapp och hur svårt det är att förhandla fram en rimlig sign on-bonus åt spelaren.
• Ibland kan man tro sig ha hittat en bra ersättare och dessutom lyckats ordna fram ett avtal som alla parter är nöjda med. Därefter kanske det visar sig att spelaren inte alls passar in i klubbens sätt att spela, kanske inte alls var så bra man hade trott, kanske inte alls passar in i gruppen eller kanske går med en latent och halvt permanent skada. Ett sådant misstag kan bli mycket dyrt för klubben, speciellt om spelaren sitter på ett längre kontrakt.
Det är bara att titta på hur andra klubbar agerar. Spelare som utvecklats mycket under sin tid i klubben blir ofta erbjudna ”uppgraderingar” av sina kontrakt, trots att det fortfarande återstår lång tid på dem. Ta Juventus agerande med Zlatan som exempel. Eller om ni inte tycker att man kan jämföra MFF med en så stor klubb så kan ni ju titta på Djurgården och Tobias Hysén. Detta blir till en extra motivation för spelaren.
Hade Malmö FF agerat på liknande sätt med till exempel Peter Ijeh så är jag säker på att denne fortfarande spelat kvar i klubben (och att vi skulle haft minst ytterligare ett guld) eller att han kanske hade lämnat för en storklubb i Europa och därmed inbringat stora lovor åt klubben. Istället fick han, även efter sitt stora genombrott och som Allsvenskans överlägset bäste spelare, spela vidare med samma kontrakt och samma (relativt) låga lön som han hade då han kom till klubben, okänd och oprövad.
Malmö FF hade under 2004 en lönebudget på drygt 35.5 miljoner (enligt senaste årsredovisningen), inklusive sociala avgifter. Detta inkluderar all personal, alltså även sportchef och kanslipersonal. Om man ser det hela ur ett långt perspektiv så tror jag att man skulle ha tjänat, både sportsligt och ekonomiskt, på att höja stjärnornas löner samtidigt som man ser till att uppgradera en del spelarkontrakt. På så sätt skulle man minska risken för att spelare väljer att gå till lika bra eller sämre lag enbart för att öka sina inkomster. Därigenom behöver man inte lika ofta genomföra den förlustaffär som det ofta innebär att ersätta en spelare rakt av och slipper på så sätt också den osäkerhet som ett nyförvärv innebär.
Kanske kan ett riskkapitalbolag hjälpa till med finansieringen av lönerna. Detta mot att de, som idag, får tillbaka de satsade summorna på föreningens vinst i helhet.
Självfallet måste truppen då och då ändå förstärkas (i dagsläget till exempel), men ser man det hela på lång sikt så anser jag att man mer och mer bör ta resurser från värvningsbudgeten och lägga på kontrakten istället, det kommer att löna sig. Om inte nu, så i alla fall i ett längre perspektiv.
