Svensk fotbolls breddtänkande inom eliten går ut över topplagen
En debattartikel som behandlar och kritiserar hur svensk fotboll främjar en stor bredd inom eliten på bekostnad av topplagen. Artikeln behandlar framförallt tv-avtalen, men även eventuella placeringspremier och det görs jämförelser med resten av Europa. (Artikeln har ett par månader på nacken och är fyra A4-sidor lång. Mao, om ni har lite tid eller inte är intresserade:läs inte)
Det klagas över att svenska fotbollsklubbar hävdar sig dåligt i Europa, men det diskuteras sällan vad som är problemet och vad som kan göras för att förändra situationen. Att problemets grund är ekonomirelaterat är ingen hemlighet och det här bör SvFF (Svenska fotbollförbundet) se över. Framförallt bör det göras en omfördelning av tv-intäkterna så att det blir mer marknadsmässigt rättvist än vad det är idag. Ett införande av placeringspremier i Allsvenskan bör också tänkas över.
Svenska fotbollsklubbars misslyckanden i Europa har blivit många, och kommer att bli fler, om inte SvFF genomför förändringar. SvFF:s breddtänkande skiljer sig från resten av Europa och gör att topplagen inte får de ekonomiska resurser de borde kunna få. Och som de är förtjänta av.
Försäljning av TV-rättigheter är idag sportens viktigaste inkomstkälla. Det är i synnerhet vitalt för fotbollen, som sett över hela världen är den överlägset största TV-sporten. En bild av utvecklingen och TV-pengars ökade betydelse är att det i fotbolls VM i Spanien 1982 såldes TV-rättigheter för 23 miljoner dollar, medan det till VM i Tyskland 2006 har sålts TV-rättigheter för 910 miljoner dollar. Den absolut största ökningen har skett de senaste åren, vilket kan understrykas med att försäljningen av TV-rättigheter för VM 2006 nästan har tiodubblats sedan VM 1998. Samma utvecklingstrend kan skönjas i de nationella fotbollsligorna och dess försäljning av TV-rättigheter (Beech mfl).
I Allsvenskan har 70% av TV-intäkter och huvudsponsorn Svenska Spels intäkter fördelats jämnt mellan de 14 Allsvenska lagen, medan resterande 30% har fördelats till Superettans 16 lag. Så fungerar det inte i någon annan Europeisk liga. I engelska Premier League förhandlas TV-avtalen fram gemensamt, men hur mycket en klubb får från TV-potten beror på dess marknadsvärde – vilket innebär att ”toppklubbarna” får mer. I andra ligor, exempelvis Italienska Serie A, förhandlar klubbarna individuellt med TV-bolagen vilket är förklaringen till att en del matcher går på TV4 och andra på Canal Plus.
Detta är en av många faktorer som har begränsat möjligheterna för svenska klubbar att hävda sig i Europa. Det pågår för närvarande en omförhandling av TV-avtalet och detta är inne i sitt slutskede. Ingenting är förvisso klart, men att intäkterna generellt kommer att bli större och även gynna storklubbarna mer än tidigare är redan klart. Bengt Madsen, ordförande i Malmö FF, berättade om detta på MFF Supports årsmöte som hölls i november förra året. Förutom att intäkterna totalt blir mycket större, kommer det också ge topplagen mer pengar genom ett mer marknadsmässigt rättvist avtal. Exakt hur kan inte sägas då avtalet inte är klart, men Madsen resonerade om en uppdelning på fyra olika marknadsmässiga nivåer.
Ordföranden i Svensk Elifotboll (SEF), Bosse Lundquist, är inne på samma linje och nämner hur det ser ut i övriga Europa. Där är det vanligt att 50 procent fördelas lika, medan övriga 50 procent delas ut efter olika parametrar som tabellplacering, visibilitet och publik. Det SEF skall sälja är allsvenskan, superettan och magasinet Avspark, vilket det finns stor konkurrens om bland TV-kanalerna. Detta gör i sin tur att priset trissas upp. Det är ett måste att både SvFF och SEF är hårda i förhandlingarna och säljer TV-rättigheterna till rätt pris. De skall absolut inte reas ut. Med tanke på att Norge gjort klart med ett avtal värt 1 000 000 000 är den undre gränsen satt – svensk fotboll är minst lika mycket värd. Glädjande är att SvFF:s ordförande, Lars Åke Lagrell, delar denna uppfattning (Laul).
Varför skall svensk fotboll gå i resten av Europas spår och gynna den absoluta eliten? Först och främst handlar det om att marknaden bör styra, det gör den på nästan alla områden, och varför skulle det vara skillnad inom fotbollen? Det är inte rättvist som det har varit. Mindre attraktiva lag har fått åka snålskjuts på topplagens bekostnad. Dessutom kommer svensk fotboll att tjäna på det i längden.
Genom att förutsättningarna blir bättre för att komma ut och lyckas i Europa ökar också chansen till de stora pengarna. Det är i Europa som de stora intäkterna finns – genom matcher i framförallt Champions League men även i Uefa Cupen. Om exempelvis MFF hade lyckats kvala in till CL-gruppspelet hade det gett minst 40 miljoner - förmodligen ännu mer – vilket skulle ha ökat MFF:s egna kapital med minst 70%. Då snackar vi om en klubb som skrivits upp som stormrik i Sverige, men som i jämförelse med medelklassen av toppskiktet i Europa har mycket små ekonomiska muskler. I runda tal har MFF 30 miljoner i likvida medel, vilket kan jämföras med att den turkiska klubben Besiktas bara inför den pågående säsongen köpte in spelare för 200 miljoner. Det är skilda världar. Därför är det inte särskilt förvånande, med dessa förutsättningar i åtanke, att svenska klubbar har det svårt ”där ute”. Chansen att MFF skulle slå ut Besiktas och ta sig in i Uefa-gruppspelet var minimal.
Med större lycka ute i Europa för något svenskt lag blir följden att klubben blir rikare. Det medför också, troligtvis, att det kommer mer pengar i rörelse inom svensk klubblagsfotboll, vilket i slutändan gynnar svensk fotboll i stort. Det blir lättare att knyta till sig bra spelare, inte minst svenska, och behålla dem längre innan de försvinner till någon av de stora ligorna i Europa. Idag kan svenska klubbar generellt sett inte ens konkurrera med Danmark och Norge när det gäller lönenivå, vilket medför att många bra svenska spelare väljer att spela där istället. Det kan tilläggas att detta även beror på skatteskillnader.
Om en svensk klubb lyckas komma in i Uefa Cupen/Champions League flera år i följd medför det en ökad rankingkoefficient hos Uefa, vilket innebär att lottningen blir lättare samtidigt som det öppnar upp för fler svenska klubbar. En stor anledning till att Norge har fler lag i Europaspel än vad Sverige har stavas Rosenborg. De har öppnat upp för fler lag genom sitt kontinuerliga spel i Champions League.
Ett annat skäl till att förutsättningarna skall bli bättre för topplagen att komma ut i Europa är att det ger bra reklam för svensk fotboll. Vi har ett riktigt bra och respekterat landslag, högt rankat både inofficiellt och officiellt (FIFA:s ranking), men med svensk klubblagsfotboll är det precis tvärtom. Klubblagsfotbollen bör också vara viktig för SvFF, då det är en stor del av svensk fotboll. När svenska lag misslyckas i Europa skämmer de även ut svensk fotboll.
Ett annat sätt för att gynna klubblagsfotboll är att införa placeringspremier i Allsvenskan. Hur mycket beror självklart på SvFF:s rådande ekonomi, men att det finns pengar är det inget snack om. Svenska landslagets framgångar de senaste åren har gett mycket pengar. Bara för kvalifikationen till VM i Tyskland 2006 fick man 40 miljoner kronor av FIFA. Att klubblagsfotbollen skall få del av framgångarna är en självklarhet – utan klubblag inget landslag. Klubblagen är grunden för landslaget. Och att det skall gynna topplag genom placeringspremier är av den enkla anledning att det ska belönas att vara framgångsrik, precis som det är överallt annars. Samtidig bidrar det till ökade resurser för Europasatsningar. Placeringspremierna kan gälla från placering 1-4 med nedåtgående miljonbelopp.
Att detta skulle vara orättvist mot resten av elitklubbarna är löjligt att tro. Svensk fotbolls breddtänkande inom eliten är omfattande. Det elitbidrag som SvFF delar ut (och som kommer från ISPR och Svenska Spel) är i storleksordningen 8 miljoner/allsvenskt lag och ungefär 50 miljoner delas ut till Superettan. 30 elitsatsande lag i ett litet land som Sverige är en hel del. Jag kan ha viss förståelse för dem som tycker att det är för brett, men jag tycker det är bra. Det är bra med bredd och att elitfotbollen är spridd i hela Sverige är viktigt, framförallt genom betydelsen av att det finns lite större klubbar i alla delar av landet som kan knyta till sig talangerna i respektive region. Men de som klagar på för lite breddtänkande bör tänka om.
En annan sak som bör förändras är 51% regeln som gäller vid bolagisering av elitverksamheten, dvs att föreningen måste äga minst 51% av aktieandelarna i ett bolag. Det har inte RF något med att göra, utan det bör vara upp till de enskilda klubbarna och dess medlemmar att ta ställning till om och hur en eventuell bolagisering ska se ut. Om de (RF) väl har tillåtit bolagsformen kan de lika gärna göra det fullt ut. I Danmark har alla lag i de två högsta fotbollsligorna bolagiserat elitverksamheten. Detta blev tillåtet redan 1976.
En annan befogad fråga är var gränsen går för att få betraktas som en rättskabel ideell förening. Att den ideella föreningen kan komma att äventyras i takt med att ekonomin handlar om större och större belopp är ett faktum (Båvner m.fl.). För de absoluta toppklubbarna är inte frågan om, utan snarare när elitverksamheten slutar att existera inom den ideella föreningen.
Bolagiseringsfrågan är dock av en så stor art att den bör behandlas i en separat debattartikel, men att det blir lättare att hitta finansiärer om de tillåts få mer än 50% av aktieandelarna är ett faktum. Huruvida det är bra eller inte väljer jag dock att inte ta ställning till här, då det är ett för stort område att diskutera.
Det är dags att agera, svensk fotboll! Det är tid för att genomföra förändringar, det har det varit länge. Sverige var sena med att avskaffa amatörbestämmelserna, först 1967, men långt tidigare var det väldigt utbrett med pengar ”under bordet” till spelare (Andersson m.fl.).Idag finns det exempel på klubbar som försöker nå framgång genom överträdelser av andra regler. SvFF bromsar utvecklingen för svenska topplag genom ett helt för stort breddtänkande inom eliten, men ändå gnälls det över misslyckade resultat i Europa. Gör något åt det istället!
Nämnda förändringar i den här debattartikeln kommer inte att göra svenska klubbar till topplag i Europa. Det finns många andra faktorer som är förklaringen till det, men det förbättrar förutsättningarna för att lyckas etablera sig ”där ute” och få kontinuerligt Europaspel. Det skulle vara av oerhört stor betydelse. För svensk fotboll i stort.
Referenslista
Andersson, Torbjörn. Radmann, Auge, Från Gentleman till Huligan?, Brustus Östlings
Bokförlag Symposion Stockholm/Stehag 1998
Beech, John. Chadwick, Simon. The Buisiness of Sport Management, Leeds University Buisiness School, Pearson Education Limited (2004)
Båvner, Inger, Bolagiseringsutredningen, Riksidrottsforum 8-10/5 1998, Farsta 30/4 1998
Laul, Robert, aftonbladet 6/12 2006
(http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,700422,00.html)
Madsen, Bengt, MFF Supports årsmöte 15/11 2005
