På safari med Hasse: Del IV

Skoog i närkontakt med en noshörning i gräset. Det är bara lite av vad Hasse Mattisson berättar om idag.



Howdy!

Tillbaks igen. Vet att jag ligger ett par dagar back med rapporteringen pga den försvunna uppkopplingen, väldetaljerade schemat och nu osså en matförgiftning. Uppstötningar i Sven Nylanderstil och huvudvärk som en dålig söndagmorgon! Men det går över.

Det har hänt en himla massa här nere. Om vi börjar med det som kanske inte är det allra roligaste men som är orsaken till att vi är här, löpträning o styrka!! I tisdags var det ett rejält löppass där vi än en gång skulle fokusera på våra pulsklockor. Thanda staff hade snitslat en 400m sträcka på en grusväg nere vid Base Camp. Markering även vid 200m. Första löpningen var 800 m, alltså fram o tillbaks. I slutet av denna 400m sträcka är där en 60-70 m lång uppförsbacke. Mördande! När man löpt första 800-ingen med en puls på ca 80-85 % av maxpulsen fick man vila tills pulsen var nere på runt 120-130 innan man fick ge sig av igen. Vi sprang 4 st 800m lopp, 3 st 600m, 3 st 400m och avslutade med 2 st 200m. Va blir det? 6600m. I bra fart. Detta var nog en löpform som tilltalade de flesta.

När vi ändå snackar träning kan vi beta av onsdagens pass också. Vi delades upp i två grupper. En börja med styrka och den andra med löpning. Samma bana som tidigare. Skillnaden idag mot igår var att vi skulle vila på tid istället för puls. Vi började med en 600 m löpning I bra fart. Den följdes av lunk i 200m, därefter var det bra fart i 200m. Nu blev det vila i 1 minut. Sen på det igen. Ny 600m med påföljande lunk o sedan ny 200m. 4 sådana här. 3 st 400m + 200m, 2 st 200m +200m. Betydligt jobbigare. Du kommer inte ner till 130 i puls på 1 minut.

Byte. In o köra styrka. 6 övningar, 3 set, 10-15 repetitioner. 2 och 2. Jag o Danne lekte oss igenom. Första övningen alltså. Sen blev det värre. Tricepsövning följdes av mage, armfemman, bänkpress, bosönfemman och avslutades med chins! Mjölksyra!!!!!!

Vi har hunnit med annat mellan träningspassen. Dagligen är det safariturer - Game Driving som de kallar det här nere. Vi har varit lyckosamma. Vi har nu skådat lejonhonorna ocksa. De låg inne I ett buskage ett par hundra meter ifrån våra villor. Vi satt I jeeparna o lekte paparazzis. Lejonen tröttna på att posera och reste sig och gick därifran. Men de gick ut på vägen framför oss och in i buskagen på andra sidan. De såg helt ointresserade ut av oss. Gick lite, stanna, blängde mot oss och traska sen in I bushen igen. Häftigt!

Elefanter har vi också stött på. Vi åker ju runt på olika jeepar och där var en jeep som kom mitt in I en elefantflock.. De kunde i stort sett räcka ut armen och känna elefanthuden. Den bil jag var i, där fick vi spåra upp elefanterna. Till sist lyckades vi. Vi var nog bara en 7-8 meter ifrån en rejäl elefanthanne. De bryr sig inte så mycket om oss. Det sägs att en elefant äter 200 kg per dygn. Är det möjligt? Med tanke på de bajshögar vi sett på vägarna så låter det rimligt. Giganter! Elefanten går och äter 18 timmar /dygn.

Vissa av oss, inte jag, har haft flytet att även se noshörning. 

När vi ska ut på Game Driving så åker vi ju 10 och 10 i olika jeepar. Till varje jeep finns där en chaufför och en “spårare”. Alla vill nu åka med bilen där Truman är spårare. Han är galen! Han kör in i snåren där ingen annan kör, han hoppar av bilen när andra spänner fast sig. En tur fick de som åkte med honom hoppa av bilen och följa med honom ut i bushen. Han hade spårat upp ett gäng noshörningar. De kröp efter Truman i det höga gräset tills de endast var ett par meter ifrån noshörningarna. Truman och de flesta av killarna kröp vidare men Skoog kom lite på efterkälken. Noshörningen märkte att det var någon i gräset. Enligt Skoog önskade han att han hade haft pulsklockan på sig. Truman manade Skoog till att backa försiktigt och ta sig tillbaka till jeepen. Det gick bra.

Ett annat tillfälle var när Truman körde jeepen själv med någon av killarna där bak. Han tvärbromsar. Hänger ut från förarstolen och sniffar med näsan. Hhhmm, här har varit ett lejon med ett byte. Sniff, sniff. En impala säger han. Sen kör han vidare! Hoppas kunna återkomma med The Truman Show.

Torsdagens upplevelse måste jag berätta om. Vi tillbringade hela dagen på beachen. Bagarväckning 05.15. Avresa 05.45. Framme kvart i åtta på stranden. Gigantisk strand! Sån där man tar bilen med sig ner i sanden. Väldiga vågor. Många båtar som var redo att ge sig ut på havet. Vi skulle också ut. Alla ville inte. De varnade för att det skulle gunga rätt hyfsat, men det skulle inte vara farligt att gå ut. En stor båt, kanske i klass med en liten Storebro-båt för er som är båtmänniskor, två lite mindre motorbåtar. Jag tog plats i den stora båten. Tänkte att jag måste uppleva djuphavsfiske även ifall det gick gigantiska gäss på havet. Skoog, Borg, Jon, Sandkvist och Åkeby hoppade också upp på den stora båten. De mindre båtarna kom iväg före oss. När vi väl kom iväg satte han upp bra fart rätt in i vågorna. Vi studsade som en vante mellan 3,4,5-meters vågorna. Efter en kvarts körning rätt ut slog han av på takten och vi gjorde redo spöna. Vi bestämde oss för att vi kan inte gå in förrän vi fått napp. Det hände inget första timmen. De andra båtarna hade inte heller någon fiskelycka. Däremot hörde vi genom kommradion att det var sjösjuka på de andra båtarna. Den båt som Abelsson och Dr Eilenberg hamnade på måste gett lite huvudbry för nyss nämnda herrar. Förste man att spy där var kaptenen som hade en 45 års erfarenhet på sjön. Näste man var Dr E. till att spy, eller att mata fiskarna som han valde att kalla det. Abelsson som är vår bäste och meste fiskare vägrade att låta kaptenen gå in igen. Han ville stanna ute ett tag till.

Vi lyckade få något på kroken lite senare. Borg och Skoog kämpade med spöet. Vi andra satt och tittade på, gick fram varsin gång och kände på spöet för att kunna säga att vi varit delaktiga. Skoog sa han tappa firren, Borg sa tvärtom och de började dra in. Kaptenen på vår skuta gjorde sig redo med en krok att satta i gälarna. När fisken nästan var uppe skrek han till: Shark! Han tog på sig sina hajhandskar och tog fram en mycket större krok att dra in fisken med. Det var en rejäl baddare! Det såg ut som en haj men den hette något annat. Ca 12 kilo. Överlyckliga tog vi oss in mot land igen. Vi hade varit ute I drygt 2 timmar. Kaptenen varnade oss för turen in. Han sa att han måste hålla full fart upp mot stranden. De kör båten alltså rätt upp I sanden. Han sa att det kan i värsta fall ta tvärstopp och då kan man slå sig ordentligt med tanke på den fart vi har upp på land. Detta var häftigt! Fullt ös på motorerna mot stranden där det vimlade av folk och andra båtar o bilar. Han tog sikte på en 10m bred ficka mellan två bilar. Kändes som nu kan allt hända. Han har ingen kontroll. Jodå, han brände upp och parkerade perfekt mellan bilarna och vi slog oss inte utan det blev en ganska mjuk inbromsning i sanden. Fräckt!

Nu blev det lagbild med fiskefångsten.

De andra killarna hade börjat med andra aktiviteter såsom quadracing och hästridning. Vissa spelade beachvolleyboll. Ingen så bra som Brune Tavell dock.

Lunch bestående av grillning av fisk och kräftor med sallad och mängder av dricka. Fasiken va gott! Därefter var vi ett gäng som stack iväg o körde quadracing – 4-hjuliga motorcyklar. Åtta man + Truman körde. Man kommer upp i bra fart – 80km/h.

Vi körde på stigar ute på ett fält, ganska kuperat. Mycket gupp som tvingade en till att stå upp med benen i 90 graders vinkel. Värsta styrketräningen. Vi körde på ett led. Alla i full fart. Johan Nilsson Guimar stod för dagens prestation då han inte kontrollerade biken riktigt utan for rätt över den o körde ner huvudet som en struts I sanden. Han klarade sig oskadd. Skönt! Efter en timmes körning var alla nöjda och vi stack tillbaka till stranden för att bada av oss all smuts vi fräst upp i huvudet på varandra.

Hemfärd, duschning för senare transport hem till Dan och Christine Olofssons villa. Makalös kväll här. Började med att Dan visade en film på sin gigantiska plasma tv på ovanvåningen i villan. Filmen var om det här AIDS/HIV-projektet som han har startat. Ni kan nog inte riktigt förstå vilken insats han o Christine gör för folket här nere.

Det skulle bli en fantastisk fortsättning på kvällen. Ut i trädgården där det var uppdukat med grillat lamm, krokodilkött och sallad. Men innan detta kom något som man nog aldrig får uppleva igen. En uppvisning av Zulukrigare. Ca 25 man och 10 tjejer kör en föreställning runt en lägereld. De hoppar och sjunger oavbrutet i 45 minuter. Vissa hopp eller rörelser hade kvalificerat sig för OS i gymnastik. Man står där häpen bara. Det värsta jag sett och krigarna ser oberörda ut. Vi var imponerade av deras uthållighet. Skoog sa angående att de hållit på och hoppat i 45 minuter: -Ja, jag känner det! Och syftade på att han var trött i benen efter att stått upp och tittat under lika lång tid.

Efter detta fick vi sätta oss till bords. Nu började talen. Dan började och tackade oss för att vi kommit ner. Det är ju vi som ska tacka honom för att han bjudit ner oss. Vi har nog aldrig varit på ett bättre läger. Finns chans att vi får komma ner nästa år också, men då tillade han att vi kanske får placera oss något bättre än 5:e platsen 2005. Jag kan lova att vi ska göra allt vi kan för att Dan ska kunna boka in guldfest i Malmö i slutet av oktober!

Efter Dan var det Madsen som talade och tackade för vår vistelse, sedan en hälsominister som var inbjuden, en businessman som Dan samarbetade med och sist tackade Daniel på spelarnas vägnar för att vi fått möjligheten att uppleva allt här nere. Dan och Christine åkte hem till Sverige under fredagen, därav alla tacktalen redan nu.

Därefter mat och sedan hemfärd ganska sent och sedan i säng.

Fredag morgon var det match mot Thanda Lions. Jag återkommer med rapport om denna match som också var invigning av den smått sensationella fotbollsplanen. Matchen var också en match om Dan’s Cup!

Hoppas kunna återkomma under lördagen med rapport. Det kluriga här nere är att vi inte riktigt vet i god tid vad som kommer hända varje dag. Det blir överraskningar nästan dagligen och det är väl egentigen bara till det bättre. Lite mer spännande då!

Vi hörs
Hasse 

Dagens citat :

-Nu hade det inte suttit helt fel med ett halvt kilo lösgodis!

Vem sa det?

A. Rickard Dahan
B. Alf Westerberg
C. Ian Eilenberg


Saker som Mattias Asper slarvat bort under resan:

Biljett
Bok
Tröja
Byxor
Shaker
Plånbok
Vitaminpiller
Keps
Skor
Shaker igen
Pulsklocka
Shorts
Pulsklocka igen
Tidning
Malariatabletter 

Himmelriket2006-01-13 21:41:00

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten