Ett fall lite halvt snett framåt

General Prahl hade tre önskningar inför matchen mot Sundsvall; 1) att göra mål, 2) att ta poäng och 3) att vinna – och eftersom fotbollen inte är något Kinder-ägg, så uppfyllde de rödvita bara två saker av det ovan nämnda.

En sak etsar sig envist fast på den halvt norrlandsförfrusna näthinnan. Missen. Den osannolika målvaktstavlan som föranledde Öyvind Svennings mål fick ju bara inte hända. Och det tog typ fem minuter. Efter att ha genomlidit en handfull billiga insläppta baljor de senaste matcherna, så trodde nog de flesta inte sina ögon när Asper gjorde en utrusning, så misslyckad, att en Estonia-vits på Sjöfartsverket varit bättre tajmad. Vad gjorde han?

Ingen i Malmö kan vara nöjd med 1-1 mot ett lag som var ungefär lika bra som Örebro. Visst hade GIF några halvhjärtade anfall – framför allt i den första halvleken – men framför Asper agerade backlinjen förnöjsamt stabilt. Framför allt ytterbackarna Elanga och Höiland gjorde utsökta insatser och i mitten var den förmodade anfallsfrälsaren Bala Garba rena plockgodiset för Maestro och Jussi. Höiland gjorde dessutom sitt första mål i den himmelsblå tröjan efter ett frisparksinlägg från vänster.

Bristerna i Malmö-spelet stod framför allt att finna i avslutningarna – nej, Markus Rosenberg är lika lite Ijeh som Turbo är Figo – och på mittfältet, där en Hasse Mattison som antagligen ännu inte är kvitt sina vadsmärtor ständigt kom en tiondel för sent in i situationerna och Olof Persson som vanligt var brytsäker men inte slog en offensiv passning rätt. Yngvesson sprang och sprang och gjorde det ganska bra innan den relativt osynlige Bergström ersatte. Samba-Erik fintade och fintade och gjorde det ganska bra innan den relativt spelsugne Chanko ersatte.

Frågan är varför Idrottsparken är en sådan spökarena för MFF? Är det den bitande kylan, är det den usla gräsplanen eller är det det faktum att Sundsvallsklacken psykar motståndarna med så oinnovativa och helstulna ramsor, att man skäms att springa nedanför dem? Förbannelsen som vilar över den vackert belägna arenan gjorde sig rejält påmind idag. Skoog hade öppet mål – med Sundfors på exkursion halvvägs mot hörnflaggan - men nicken gick ovanför. Maestro hade ett jätteläge i straffområdet, men missade. Samba-Erik stod för matchens delikatess med en kombinerad nertagning/dribbling som avslutades med ett skott tätt utanför. De cirka 75 tillresta Malmö-supportrarna vädrade säsongens andra seger, när MFF-pressen tilltog i den andra halvlekens slutskede, men det ville sig inte.

Ändå kändes spelet som ett halvt fall lite snett framåt jämfört med den katastrofalt usla andra halvleken mot BoIS. Men frågetecknen finns där; vem är förstavalet av de två säkerhetsriskerna i mål, vem ska sätta våra strutar fram till sommaren och när ska vår spelfördelare bli frisk?

Apropå Frisk, så gjorde domaren med den tyska campingfrillan, den strutsliknande primadonnahållningen och de 10 nya kilona kring midjan, faktiskt en OK insats. Visst viftades det med kortleken för situationer fridfullare än Olympias sittplatsläktare och visst silade den vackert solariebrända rättsskiparen mygg, medan kameler tilläts passera – men han var faktiskt godkänd idag.

Men mot Hammarby räcker det inte med oavgjort. Situationen liknar den vi hade förra säsongen – på fyra matcher har vi plockat fem poäng. Låt oss nu få säsongens första oväntade seger på måndag!

Spelarbetygen är bestämda av Sundsvallsredaktionen här på Svenska Fans

0 kommentarer