Trender, tendenser & sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets snyffel & tafse No. 1, Micke Möller, har upptäckt läkemedelsbranschens fantastiska utbud.
Förra säsongens ständiga utfall, glåpord, skamgrepp, hån, förolämpningar, hatattacker och allmänt nedsättande omdömen om allt och alla, är kanske en indikation på att undertecknad skulle må bra av lite kristallterapi, glädjehealing, body-to-body-massage eller en rejäl näve Prozac.
Sistnämnda – denna den ängsliga svenska medelklassens favoritkaramell – sägs ju ha en närmst undergörande effekt på humöret. Är man sur och tvär, eller känner sig sådär olustig i största allmänhet, så är det bara lite lyckopiller som vill till – och sen blir allting bra. Bieffekten – orolig mage – är det inte så mycket att säga om. Jag menar, man kan väl stå ut med att sitta på dass ett par timmar så länge man är lycklig.
Och lycklig vill man ju vara. Och positiv. Och gladlynt. En trevlig prick, liksom.
Som säger saker i stil med: Vad kul för Yksel att han får vara med i landslaget. Och Olof. Och Bech i det danska. Så får de en chans att visa Europa vad de duger till!
Att sedan inte en enda människa begriper hur just dessa tre blev landslagskandidater ser Prozac till att man inte bryr sig om.
Eller: Att Ofere klämde in tre strutar mot Thanda Lions bådar gott! Och Dubbel-Anders verkar ju vara riktigt på hugget! Fan va härligt!
Att Thanda Lions är ett korplag som består av tjänare, trädgårdsmästare, vakter, kökspersonal etc. vid Dan Olofsson privata safaripark ser Prozac till att man inte bryr sig om.
Eller: Med IMG i ryggen kommer vi att dominera svensk fotboll de kommande femton åren. Nu tar vi ett nytt, avgörande steg i vår utveckling. 
Att IMG främst är ute efter att tjäna pengar på ”varumärket” Malmö FF (varför skulle de annars bry sig), och knappast är någon frälsare från yttre rymden ser Prozac till att man inte bryr sig om.
Eller: Vad härligt med Järdler! Precis en sådan spelare MFF behöver!
Att han vänder tillbaka till Sverige efter blott ett halvår för att han bangade för konkurrensen i det där turkiska laget med det outtalbara namnet, eller egentligen inte ens vill spela med Malmö FF ser Prozac till att man inte bryr sig om.
Eller: Tänk när MFF:s värvningsbomb briserar… Vi kommer att chocka Fotbollssverige.
Att bomben – med tanke på de värvningar vi gjort hitintills – knappt blir mer än en 25-örespuff ser Prozac till att man inte bryr sig om.
Så Prozac, mina vänner – det är bara det som vill till för att allting skall bli sådär … mysigt.
Häromdagen skulle Jerringpriset delas ut, och vid den typen av arrangemang är det självskrivet att någon representant från den kungliga familjen dyker upp (det är ju den typen av aktiviteter som dressyren är till för). Så där stod han plötsligt – lillprinsen – och med bravur överräckte han en vas till vinnaren Richardsson. Han sträckte helt enkelt över vasen, log lite elegant och tog sedan ett kvickt steg åt sidan. Vid främre raden satt samtidigt hans leende storasyster och applåderade frenetiskt.
Vad skall man säga? Lite kunglig glans och fägring är väl alltid kul, i synnerhet när det gäller något sådant folkligt som sport.
Det absurda och fullständigt galna att kungafamiljen lyfter drygt 200 miljoner kronor om året för bland annat den här typen av representation behöver man väl inte fundera så mycket kring.
Annars är det bara att ta en Prozac.
Annars handlar det mycket om eventuella nyförvärv till truppen.
Jag tror MFF har ögonen på en högerback, säger någon. Det finns tecken som tyder på att det kan vara en svensk spelare. Men det kan också vara en spelare från någon annanstans… Det kan vara att de köper honom inom det närmsta – men det kan också vara att de avvaktar. Det kan också vara både och, eller antingen eller… Det är åtminstone vad jag har hört.
Eller så dessa evinnerliga önskeuppställningar: Roberto Carlos som ytterback, och Del Piero bredvid Pode och Afonso i en 4-3-3-uppställning.
Eller: Jag har hört att Dusan är på väg. Fan va fett…
I de här sammanhangen behövs det dock ingen Prozac.
Det är festligt nog ändå.
