Gästkrönika: Det självspelande pianot behöver dig
Det förekommer påtagligt lite offentlig debatt bland medlemmarna om vem som bör bli blåvitts näste ordförande. Rätt eller fel? Supporterfondens projektledare Markus Hankins har sin åsikt klar.
Det fanns en tid då man aldrig tänkte på vilka som ledde vårt kära IFK Göteborg. Det var en tid av framgång som är svår att förklara om man inte själv deltog i den. Vårt lag var ett självspelande piano som aldrig vek ner sig, vare sig på gräsplanen eller i diskussionen runtomkring. När det talades om Blåvitt var det framgång, stolthet och hopp som var de gemensamma nämnarna. I bakgrunden stog starka och karismatiska profiler som Gunnar Larsson, Thomas Wernersson och Roger Gustavsson.
Denna framgångsrika epok brändes in i vårt medvetande på ett lika effektivt sätt som en förväntan av ständig framgång framkallades i oss. Det är nog densamma förväntan som än idag gör att vi som är IFK Göteborgs supportrar har de absolut högsta kraven på vår egen förening, av alla svenska fotbollssupportrar. Det är samma invanda mönster och känsla av ett självspelande piano som får oss Änglar att reagera i lite större frustration och desperation när saker inte går vår väg. För visst är det som så att vi Änglar i en lite större utsträckning än många andra supportrar identifierar oss med föreningen i våra hjärtan. Och lider med den om det självspelande pianot hackar eller tappar bort nothäftet helt?
När Bengt Halse beslutade sig för att den pågående perioden av ordförandeskapet i föreningen IFK Göteborg blir hans sista så väcktes åter detta ganska nya engagemang till ytan för oss Blåvita. Oavsett om vi är medlemmar i föreningen IFK Göteborg eller inte så engagerar frågan oss, vi är rädda för att det självspelande pianot ska börja improvisera och att musiken som då komma skall inte blir någon vacker melodi som lever upp till våra förväntningar. Därför är det dags att vi som faktiskt är medlemmar börjar prata om frågan på ett sätt där vi inser allvaret. Vi själva och ingen annan har saken i våra händer. Det är vi medlemmar i IFK Göteborg som är noterna för det piano som IFK Göteborg är. Och när det slutat agera självspelande är det hög tid för oss medlemmar att sätta oss vid tangenterna och spela den viktiga roll som styr pianot till rätt melodi.
Vi minns nog alla hur vår så välfyllda kassakista på 1990-talets slut började läcka, hur utgifterna plötsligt översteg inkomsterna och hur vi i det närmaste räddades från konkurs av den Kurt Eliasson-styrda sparstyrelse som bromsade utgiftskaoset under ett par sportsligt svåra år. Nu är vi inne i en fas där de sportsliga framgångarna etablerat sig på en nivå som vi nästan kan vara nöjda med, men med ett årslångt kanslikaos hängande över oss som resultat av det problematiska Skattemålet mot vår förening. För att växa oss ur problematiken och eventuellt även gå stärkta ur en kommande storbetalning till Skattemyndigheten behöver vi nytt blod. Helt nya noter att spela efter.
Det går inte för oss att hämta framgångsreceptet för den kommande konserten från 6e klassens musiklektioner. Även om musikbetyget då blev högt så är de samma en gång så framgångsrika noterna från historien med all sannolikhet inget som kan imponera vår omgivning idag. Nu är vi Blåvita inne i en ny fas av delaktighet och engagemang, vi är som en tonåring som står inför flera avgörande moment där vi ska försöka hävda oss för att nå en ny nivå på vårt arbete. Som att ta steget upp från den trygga skolvärlden till arbetslivet eller högskolan. Vi står inför ett problematiskt val mellan att möta våra plågoandar samtidigt som vi ska lämna många av de tidigare så trygga arbetssätten bakom oss.
Men genom att leva på vår historia kan vi aldrig åter nå den framgång vi törstar. Och törstar vi inte längre framgång och ära så har vi tappat våra noter igen. Men den här gången kanske vi aldrig hittar dem igen, de sammansatta små element som tillsammans skapar ett mästerverk av Mozart, eller grundtanken med IFK Göteborg. Vi måste samtidigt som vi blickar ut över framtiden och eftersträvar en vass och nyskapande ordförande i vår förening aldrig glömma de noter som utgör grunden till varför vi håller på IFK Göteborg. Vår förening är inte som andra. Vi är vår förening. Vi är noterna som ger vår ordförande, pianisten, möjligheten att konstruera det mästerverk vi alla förväntar av oss: IFK Göteborg som en ärofylld segrare igen!
Så delta i den offentliga debatten om ordförandeskapet i IFK. Se till att ni är på årsmötet och röstar fram er kandidat och vågar att ifrågasätta ifall bara en kandidat föreslås. Om det nu är ett problem för er. Vissa kanske nöjer sig med att bara en kandidat föreslås och att han med all sannolikhet kommer heta Gunnar Larsson. Jag är inte en av dem. Jag vill se pianot spela mer än den melodi som var framgångsrik när pianisten bara var ett barn. Jag vill se IFK Göteborgs kapten lyfta pokaler.
Redaktionens notering: Åsikterna som framförs i denna krönika är helt skribentens egna och är ej att betrakta som ett ställningstagande från Alltid Blåvitts redaktion.
