Resekrönika: Växjö, t o r

En berättelse om en resa om innehöll tv-uppträdande, fontänbad och vinst på bortaplan. Courtesy of Tobbe Gustafsson.

Jag klev upp vid sjutiden för att kunna inmundiga en god frukost innan det bar iväg den numer sedvanliga samlingsplatsen när det är dags för bortamatch med AIK, Norra Bantorget. Som vanligt så hade man ju lyckats vända på dygnsrytmen och istället för att leva efter Stockholmstid så låg man någonstans ute i Atlanten rent biologiskt. Trots att jag hade lovat mig själv att gå och lägga mig tidigt blev det inte någon sömn förrän klockan hade tickat förbi halv fem på morgonen.

Dagens resa bjöd tyvärr inte på lika många resenärer som till Sundsvall. Tre av totalt sex bussar som färdades ner till Växjö avgick från Stockholm denna dag. Men när man kom fram blev man lite smått skräckslagen när endast två av bussarna var på plats. Men innan klockan slog nio kunde vi lugna oss med att alla som hade betalat sin resa också kunde få plats. Inga missöden än så länge.

När samtliga hade fått plats på buss Tobbe Gustafsson hördes en ljudlig stämma genom högtalarsystemet. Knochen från AIK-Tifo ställde en fråga.

- Dom har ringt oss från Kanal 5 och undrar om vi skulle vilja ta en sväng förbi Big Brother-huset och väcka deltagarna. Vad tycker ni om det?

Nästan unisont kom det ett ”JAAA!” från resenärerna. Så när allt var klart bar det av till Frihamnen där man har satt upp en byggnad på en parkeringsplats där ett antal personer har tillbringat 100 dagar utan att få se omvärlden. Ur bussarna hoppade runt 150 personer och ställde sig på en plan precis utanför murarna. 15 personer leddes till dörren som ledde in till slussen varigenom deltagarnas mat levereras. Övriga fick gå igenom en öppning i muren och ställa sig på gården. Resten har ni nog sett på TV. Men tanken var inte att alla 150 skulle ta sig in i själva huset, men någon öppnade en dörr och då gick det inte att hejda folket.

På plats kunde de sjungande gnagarna se ett antal bengaler tändas samt höra hur ett par kinapuffar briserade. Något som deltagarna kanske inte hade väntat sig. Det hela avlöpte annars problemfritt, förutom den bengal som inte fungerade riktigt och lades i en grill. Ett harmlöst evenemang som visade upp ett antal positiva gnagare i nationell tv. Sedan får man ju tycka vad man vill om programmet i sig. Men vi mimade ju ändå inte till Backstreet Boys…

Sedan var det så dags för ”riktig” avfärd, denna gång mot Värendsvallen i Växjö. En arena där AIK nu inte har torskat på tio matcher. Stämningen var hög, om inte på topp. I den främre delen av bussen klagades det på att den bakre inte hade några sånger att komma med. Ju fler mil som avverkades och ju fler drycker som intogs desto högre blev stämningen, för att efter ett tag utbryta i en conga. Ett antal fullvuxna karlar rev av sig tröjorna och började dansa fram och tillbaka längs mittgången. Något som kanske inte uppskattades lika mycket av busschaffisarna som påpekade vilken risk mot trafiksäkerheten detta dansande innebar, nämligen att bussen skakade mer än vad som var lämpligt.

Efter en kort paus vid Nyköping fortsatte resan hela vägen till rastplats Vätterleden några mil norr om Jönköping. En synnerligen dyr restaurang med tillhörande cafeteria och kiosk. Tyvärr stannade det en buss full med danska pensionärer samtidigt (de andra GoT-bussarna stannade på andra ställen) vilket ledde till avsevärt förlängda servicetider. Föreståndarinnan verkade dessutom inte gilla att folk var på sånghumör utan hotade med att slänga ut alla som öppnade munnen. Med tanke på hur paranoid hon verkade kunde man ha trott att vi redan var i Växjö.

Pausens höjdpunkt kom dock utanför macken där en Istanbulresenär/bussvärd beslutade sig för att ta ett dopp i den 20 centimeter djupa fontänen. Detta dopp ledde sedemera till en italiensk touch på resan, då bussvärden fullföljde dagen utan kalsonger. Det ryktas även att den mest risige personen på bussen fick sin sömn förstörd av dessa i blöt form.

Problem med bussen, som vägrade nå några högre hastigheter i uppförsbackarna, gjorde dock att resan inte gick så snabbt som önskat. Strax innan fyra vinkades bussen in utanför Växjö av den lokala polismyndigheten och en kvart senare stannade bussen utanför restaurang Akropolis i centrala stan. Ett skönt ställe med en stor uteservering men som vi fick lämna alltför hastigt. 16.35 avgick bussarna mot arenan.

Matchen gick som man ville, Gnaget vann med 1-0 efter att Andreas Andersson fått sätta en skön balja i slutet. Klacken höll god form, men kan mycket bättre. Men det räckte ju till vinst och alla kunde glädjas åt att AIK åtminstone tillfälligt stod som serieledare.

Hemresan var livad i ungefär 10 mil, eller fram till Jönköping. På plats i den småländska idyllen vid Vätterns strand tog man in på McDonalds vid A6. Vissa tyckte då att bollhavet var en lämplig plats för att förtära sin mat, medan andra bara verkade njuta av att glida runt på plasten. Men inga andra barn syntes på restaurangen vid denna timme och dessa vuxna barn kunde få fortsätta leka utan att personalen ropade på mamma.

Sista etappen gick direkt till Stockholm, men inte med någon större fart. I en backe mellan Jönköping och Ödeshög passerades bussen, som kanske färdades i 40 km/h på motorvägen, av en liknande från Interbus som färdades i runt 100 km/h. Vi fick berättat för oss att det var spelarbussen som hade startat från Växjö runt 40 minuter efter oss. Vi fick även reda på att det var en trasig turboslang som gjorde att den extra skjutsen i uppförsbackarna inte kunde ges. Detta ledde till att klockan var kvart över ett när vi till slut rullade in på Norra Bantorget trötta men glada, vi var ju serieledare.

Youssef Bennani2003-05-06 08:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan