Från tredje våningen: ”I need a tourguide to my head”
"Häromdan klev Hamas fram som något otippade segrare i det palestinska valet. Detta samtidigt som var och varannan blådåre i Malmö sitter och svär över uteblivna bomber. Och New York Times avslöjade nyligen att en av mina amerikanska favoritförfattare, JT Leroy, är en bluff. Det är märkliga tider vi lever i. Vad är sant, vad är falskt och vad är rent snickesnack?"
Ibland händer det att det där andra livet tränger sig på och tar plats, det där icke fotbollsrelaterade livet. Hångel, hyresavier och huvudvärk, ni vet. Därför har det varit si och så med min aktiva bevakning av MFF och dess förehavande de senaste dagarna. Trots detta har buttra moln, sinnessjuka rykten och tungotalande röster sipprat in genom sprickorna till tredje våningen. Man går aldrig säker. Två klassiska mantran verkar populära i de himmelsblå leden just nu; Tomas Di Leva ”vem ska jag tro på tro på tro på” och Hoola Bandoola Band ”vem i hela världen kan man lita på”. Jag vill förstås inte vara sämre, men mina grubblerier sammanfattas betydligt bättre med Quit Your Dayjob och ”I need a tourguide to my head”.
Häromdan klev Hamas fram som något otippade segrare i det palestinska valet. Detta samtidigt som var och varannan blådåre i Malmö sitter och svär över uteblivna bomber. Och New York Times avslöjade nyligen att en av mina amerikanska favoritförfattare, JT Leroy, är en bluff. Det är märkliga tider vi lever i. Vad är sant, vad är falskt och vad är rent snickesnack? Frågetecken och osäkerhet dunklar sinnet. Ett vet jag dock med säkerhet, och det är att min sittplatsbiljett för säsongen 2006 på Norra är betald. Det har jag kvitto på, om än ett väldigt blygsamt och skrynkligt sådant. Så har man alltså blivit en del av sittplatsetablissemanget till slut. En i detta förhatliga släkte som gnäller så fort någon spontant reser sig upp för att uttrycka glädje eller vånda. ”Ta ner flaggan! Sitt still! Håll tyst!” En av dessa mysiga termosnissar som lutar sig tillbaka i den formpressade plasten, och tar för givet att den omtalade stämningen ska infinna sig av sig själv. Lider man risk för personlighetsförändringar i samma ögonblick som man flyttar upp på sitt? Tanken gör mig stel av fasa, och vid minsta tendens till detta får ni härmed grönt ljus att skjuta mig på fläcken…
Hur som helst, det sved märkbart i plånboken när jag pungade upp för årskortet. Jag kan inte låta bli att känna en viss oro för framtiden, och vad som egentligen väntar i och med den nya arenan står klar. Vad kommer ett årskort att kosta då? Kommer jag att ha råd? Vad är oddsen att man kan få ekonomiskt bistånd för detta ändamål? Siarna står rörande oense och handfallna, varken kaffesump eller inälvor från kycklingar bjuder på klara siffror. Någon tippade att prislappen skulle hamna runt 5000:-, vilket motsvarar ungefär 400 semlor av det slag jag just glufsat i mig. Ska mitt fotbollsintresse behöva ta ännu ett steg närmare fanatism och vansinne? Blir det vatten och bröd sju dagar i veckan, eller spridda värdetransportrån för att finansiera det hela. Ergo: hur mycket är jag beredd att offra för att kunna följa Malmö FF, hur långt är jag beredd att gå? Det spontana svaret är ”in i döden”, men värst genomtänkt eller verklighetsförankrat är det förstås inte. Först när spåkulorna gått i kras och fakta ligger på bordet vet jag säkert. Först då ställs allt på sin spets. Men om, jag säger om, biljettpriserna skulle visa sig bli orimliga, har jag ytterligare ett mantra från Quit Your Dayjob: ”Sweden we got a problem”.
Ja, jag går händelserna långt i förväg, målar fan på väggen och beter mig. Sorry, det är lätt att smittas av den något negativa stämning som svävat över forum och korvkioskköer den senaste tiden. Jag halkade liksom in i kören på ett bananskal. Men faktum är att de enda som egentligen verkar stå stadigt på jorden, fulla av förtröstan och laddade till tänderna, är spelarna själva. Föredömligt! ”Man ser ljuset i tunneln igen!” skriver Hasse på bloggen. Låt oss skylla grinigheten på den allt mer påtagliga fotbollsabstinensen, och sedan tar vi alla rygg på Hasse. Det återstår mindre än tre veckor tills vi får njuta av det första nätrasslet mot FC Nordsjälland, och bara tio dagar innan bollen äntligen kommer in på allvar på träningarna. Tio dagar! Fan, det kan man ju räkna på fingrarna.
