Mer mål eller mindre mål?
Låt din egen kunskap och intelligens avgöra vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. Här kommer en analys som inbjuder till eftertanke. Fakta och filosofi i en salig blandning. Ge dig hän och begrunda.
Är det fler mål som ska göras eller är det färre som ska släppas in? Ja, det är ju den ständiga frågan.
Innebär det ena glad och positiv fotboll och det andra en tråkig defensiv? Det finns väl egentligen inget klockrent patentsvar på den frågan men oavsett så ska den nu dissekeras.
Ser man på målhändelserna totalt sett så har seriesegrarna som regel gjort många mål och släppt in väldigt få. Segrarna behöver inte alltid ha gjort flest och släppt in minst men ändå finns det en bra marginal i målskillnaden vid summeringen. Det vanligaste är i alla fall att seriesegrarna gjort mycket mål. Men inte ens den inställningen kan garantera framgång. Hade det varit så enkelt hade ju alla lag lagt allt krut på offensiven. Det finns genom åren lag som vunnit trots få gjorda mål – t.ex. AIK 1998 (25 mål på 26 matcher).
Helt plötsligt står alla teser på huvudet.
Vad ska man göra? Det måste finnas en balans mellan offensiv och defensiv. Helst vill man ha en defensiv som är så bra att man nästan kan kategorisera den som en offensiv. Låt mig utveckla.
Om man i sitt defensiva utgångsagerande är så effektiva och samstämmiga som möjligt kan man med rätt agerande göra försvarandet till ett anfallsvapen. Man gör det helt enkelt så svårt för motståndarna att resultatet leder till motangrepp. Nu är detta inte vanligt men det förekommer då och då när alla bitar faller på plats. Det agerandet är optimalt men räknas det då som defensivt eller offensivt? Vilket ska prioriteras, defensiven eller offensiven och vad är vad?
Ser man det sedan ur en spelarsynvinkel så kan man dra samma slutsatser. På plan finns det i grunden tre kategorier av utespelare. Försvarare, anfallare och dom som ska klara både och. Måste det vara så? Kan inte en anfallare vara ett defensivt ankare och en försvarare en offensiv kraft av rang? Jovisst kan det vara så. Det innebär att begreppen ännu en gång ställs på ända.
Vad vill nu detta säga oss?
Jo, att nu ska vi sluta att generalisera och se lite närmare på hur HBK haft med målskillnaden under de senaste åren.
Med efterforskningar och beräkningar av hur målhändelserna påverkat resultaten sedan säsongen 2000 kommer här följande analys. Ett försök till förklaring med ord i stället för en massa tabeller och siffror.
”År med bra målproduktion har resulterat i bra tabellplacering. Det står klart att dom gånger som klubben gjort mycket mål har man också kommit högt upp i tabellen.”
Det låter väl som om det finns rim och reson i det påståendet. Jag tyckte det först och trodde på det men det stämmer inte riktigt. Att göra mycket mål framåt innebär mest av allt att man kan släppa in många mål bakåt utan någon större inverkan på resultatet. Nu tycker många kanske att det är samma sak fast med andra ord.
Det är det inte. Bevisen finns i dom allsvenska tabellerna. Tar vi två säsonger som jämförelse så hade klubben -02 målkvoten 35 – 28. Tabellplaceringen blev en sjätteplats. Året därefter var målkvoten 41 – 37 med en niondeplats som följd.
Inga svar finns att hämta där.
Vi fortsätter med säsongen -01. Då minsann gjorde klubben 50 mål och släppte bara in 31 stycken. Placering?
En sjundeplats.
Nu börjar verkligheten bli skrynklig.
Då hoppar vi till säsongen -04 med ungefär samma målkvot som -01. Säsongen – 04 blev det 53 – 27och en andra plats.
Så går det att hålla på i evighet.
Nä, här måste det andra sökvägar.
Det som man väldigt ärligt kan säga är, att en bra garanti för framgång är om målkvoten har stor differens. Alltså skillnaden mellan antalet gjorda och insläppta mål ska vara så stor som möjligt. Oavsett om man gör många eller få mål så blir det framgång om man har ett stort avstånd till antalet insläppta.
Ser man på HBK:s måldifferens under dessa säsonger så har vi ett snitt på 13,3 mål. De år som man har haft höga tabellplaceringar har denna differens överträffats med råge. Naturligtvis är även detta en regel med undantag men den här tesen stämmer bättre överens med slutresultatet än antagandet att många mål ger en bra slutplacering.
Då kan vi konstatera att defensiven och offensiven ska ha jämbördig prioritering.
Hur ska man då göra för att få en så bra differens som möjligt?
Kom ihåg, det fungerar inte att man gör massor med mål om man också släpper in många bakåt.
Det fungerar heller inte om man släpper in få mål om man inte gör många framåt.
Medeltalet som HBK har haft under dessa år är 44 mål framåt och 31 mål insläppta. Det är dom målen som man kan ha som utgångspunkt. Varje mål mer gjort eller mindre insläppt än dessa borde leda till framgång resultatmässigt.
Vi återgår till frågeställningen från tidigare.
Hur ska det gå till och vad påverkar detta.
Nja, jag kan säga att det finns tränare i landet som jobbar på detta dagligen och dom har många olika teorier och teser som alla säkerligen är bättre än min.
Här är i alla fall vad jag har noterat.
Dom spelarna som kallas anfallare gör ungefär lika många mål år efter år.
Ni minns ”Mackan” och Preko, vad gjorde dom? 14 + 7 mål det ger en summa på 21. Totalt det året gjordes 53 mål.
Gunnar och Ingelsten hade 16 och 5 vilket ger 21. Antalet för samtliga blev denna säsong 38. Så håller det på genom åren, anfallarna ligger på ungefär samma målskörd hela tiden. Ibland kan det bli några mål mer eller mindre men det har ändå ingen större påverkan på måldifferensen.
Det har heller ingen större inverkan på om klubben gör många mål den säsongen eller inte. Nej, det intressanta är vad dom övriga spelarna pysslar med. Om dom spelarna som inte har målgörandet som huvuduppgift gör fler mål än brukligt så blir alla kvoter, differenser och tabellplaceringar helt plötsligt riktigt bra.
Är det så att defensiven blir bättre av en offensivare försvarslinje?
Kan det vara så enkelt att mittfältet och försvaret genom sitt bidrag till målproduktionen har en högre och kraftigare utgångsposition, som i sin tur leder till ett enklare försvarsarbete? Som i ytterliggare granskning gör det svårare för motståndarna, vilket håller dom insläppta målen på en låg nivå.
För det är ju redan konstaterat att det är dom övriga spelarna som avgör om årets målskörd framåt ska vara stor eller inte. Anfallarna gör ju som ni vet ungefär lika många mål som vanligt. Tittar vi på hur säsongerna -04 och -05 blev med måldifferensen så hade vi silveråret plus 26 mål och förra årets tiondeplacering var det +/- 0. Vill vi dessutom ha namn som hjälper minnet kan vi nämna målgörare som Touma, tio mål, Jönsson, fem mål, Ingelsten, tre mål och Zvirre, två mål. Bara där har vi tjugo extra mål.
Ser vi tillbaka lite längre så gjorde ju Micke Svensson och Peter Hansson några baljor varje år. Det bekräftar de noteringar som har gjorts här.
Hur viktiga dessa noteringar sedan är kan man diskutera i oändlighet – men att dom finns och påverkar, det kan vi allihop vara ense om.
Det finns så många faktorer som påverkar fotbollens natur, teser och filosofi.
Hur mycket eller lite får du själv avgöra.
Oavsett vilket så är fotboll härligt.
