Oavgjort med mersmak
Trots att de grönvita var det bättre laget och hade de absolut bästa chanserna blev det bara en poäng.
För oss Bajare som inte kunde åka till Norrland för att se A-laget fanns det ändå en chans att se Hammarby spela boll. På Kanalplan tog Hammarby TFF emot Bromsten inför cirka fyrtiotalet åskådare. Uppenbarligen var det någon form av rinkbandymatch i Finland som fick många Södermalmare att stanna hemma.
Dessutom har Hammarby IF den dåliga smaken att ta betalt för att se talangerna. Fyrtio spänn är visserligen inte mycket men rent principiellt tycker jag det är svagt. Vi som följer Bajen intensivt lägger redan som det är stora summor pengar på vårt intresse. Om HIF inte helt tar bort inträdesavgiften så bör åtminstonne medlemmarna i HIF gå in gratis. HTFF måste vara en av landets absolut rikaste division tre-klubbar och de hundralappar som publiken tvingas bidra med kan inte göra varken från eller till.
De som trots allt såg matchen fick se en fartfylld inledning. Talangerna spelade piggt och tekniskt. Redan på första hörnan, som kom efter bara några minuter, nickade mittbacken Peter Magnusson in 1-0. Detta var det första målet för laget i serien och glädjen efteråt var Omisstaglig.
Efter målet började laget spela ut och de heta målchanserna duggade tätt. Bland annat sköt Haris Laitinen en frispark i stolpen. 2-0 kom istället på ett Bromstens misstag, en bakåtpass som Sebastian Dolk snappade upp och stänkte in.
Efter denna öppning verkade allt klart. Det fanns egentligen bara ett lag på plan och det var bud på ett par mål till för talangerna. Men så kom dagens målvaktstavla där Bajenkeepern gav sig ut på en liten flygtur, skrikandes ”målvakt”, varpå motståndarna kunde lägga beslag på bollen och lägga in den i öppet mål. Detta var dock det enda misstaget Simon Ulvenhag gjorde och han var i övrigt stabil.
Innan domaren blåste av halvleken hade Davidssons fimpar en boll i ribban och ytterligare ett knippe klara målchanser. Tyvärr sumpades det friskt av lagets två anfallare.
I andra halvlek var matchbilden ännu tydligare. Talangerna ägde matchen och motståndarna hade inte en enda målchans. Däremot hade Haris Laitinen ytterligare en boll i trävirket, denna gång i ribbkrysset. På den soldränkta läktaren satt jag och funderade på rubriker som ”Med solen kom segern” eller ”Äntligen tre poäng”.
Men så händer det som inte får hända. Bromsten får en hörna med cirka fem minuter kvar att spela. Redan innan hörnan är slagen kan man se att det kommer bli farligt. Fyra – fem grönvita står och dräller i straffområdet och mycket riktigt missar man i markeringen och Bromsten kan kvittera.
Det blev alltså inte några trepoäng utan endast en pinne. Anledningarna är två, dels saknas en pådrivare med lite rutin som kan kliva in och se till att man inte gör sådana juniormisstag som man exempelvis gjorde vid kvitteringsmålet. Kanske är en spelklar Erik Pilfalk det som behövs.
Dessutom saknas en riktig vass målskytt. Idag hade laget kunnat vinna med 5-2 om man satt de klaraste chanserna. Däremot spelade laget betydligt bättre jämfört med tidigare matcher då Haris Laitinen tagit steget ner från anfallet till vänsterkanten.
Talangerna gjorde på det hela taget en bra match och förhoppningsvis kommer första segern i nästa fight mot Enhörna. Bästa lagdel var HTFF:s backlinje med Ilia, Magnusson, Jansson och Kyrk. Bäst på plan var Haris Laitinen, som stundtals påminner en hel del om Kennedy, och högerbacken Rickard Kyrk.