Matchrapport Café Opera borta
0-0 i en match som KFF borde ha vunnit med ett par måls marginal.
En underbar majdag i Stockholm, och någonstans hördes röster om en VM-final som skulle spelas i hockey. Sällan, säger vi som skulle gå på Kalmar FF-matcher i Division 5 om det behövdes. Ett par kalla tillsammans med välbekanta ansikten och sedan vidare till ett extremt folktomt Stadion.
Endast Lidingöläktaren var öppen, och då det var gratis entré (Kommunalstrejk) hade i alla fall jag väntat mig en aning mer människor än de dryga 300 som kom. Av dessa hade uppskattningsvis runt hundratalet rödvita sympatier, och idel välkända ansikten återfanns i solskenet strax före matchstart: Hasse Palmqvist med följe, Austrin, Jeppe "Hörlur", Lövet, Jimmy, en minibuss kånklare från Kalmar (Har Agnesson någonsin missat en bortamatch?), "Jockmock" med flickvän, Tommy Bark (från fotbolldirekt.com) och så naturligtvis Röda Sidorna. Med flera.
Det märks redan inledningsvis att Kalmar FF har en gedigen inställning till den här matchen. Hög press från början, och Café Operas backlinje ser stressad ut. Redan efter 10 minuter kommer den första KFF-chansen. Mobeack frispelas och avslutar snyggt, men tyvärr gör "Caféets" målvakt en riktigt bra räddning.
Våra Röda Bröder på planen mobiliserar en starkt dominans halvleken ut, och skapar en hel del framåt. Tyvärr är det lika uddlöst som vanligt, och ett par KFF-gamlingar bakom mig skriker ut sin frustration. Den fåtaliga Café Opera-publiken, som väl vanligtvis seglar stora båtar i skärgården och åker helikopter till Alperna på sportlovet, verkar uppriktigt förvånade över dessa publikreaktioner. Själv försöker jag kommentera matchbilden så gott jag kan i telefonen, som ringer konstant. Mot slutet av halvleken får Caféet ordning på sitt spel, men det är fortfarande KFF som håller i taktpinnen. När domaren blåser för halvtid är vi rörande överens om att det här faktiskt ser riktigt bra ut, nu är det bara en tidsfråga innan ledningsmålet kommer!
Men ack vad man kan bedra sig, i synnerhet när man håller på Kalmar FF. Den andra halvleken fortlöper på ett liknande sätt som den första, men med en avgörande skillnad: KFF-dominansen på planen är total. Frånsett ett par minuter i början ägnar sig Djursholmslaget åt att försvara sig konstant. Ett antal rödvita chanser radas upp, men det är först i den 76:e minuten som vi verkligen på allvar tror att det ska bli mål. Eller rättare sagt straff.
Daniel Mobaeck stormar fram på ett uppspel, uppvaktad av ett par Café Opera-försvarare. Han rivs ner på ett mycket fult sätt, men domaren väljer att slå ut med armarna. Oförståeligt, och reaktionerna från läktarplats blir således kraftiga. Resten av matchen fortlöper i KFF-dominerad stil, med undantag för en ganska farlig chans som "Caféet" skapar i den 85:e matchminuten.
När matchen är slut konstaterar jag att KFF borde ha vunnit den här matchen, sett till matchbilden är resultatet rejält orättvist. Samtidigt glädjs jag åt spelet, det här var verkligen ett fall framåt för Kalmar FF säsongen 2003. Kanske har det att göra med att Café Opera inte backade hem med 10 man från början, som lagen vi mött tidigare gjort i stor utsträckning. Bäst för dagen (i ett bra fungerande lagkollektiv) var Lasse Johansson, Henrik Rydström och Mikael Eklund.
Den sistnämnde imponerade stort på mig i dagens match, en riktigt stabil insats från Brage-förvärvet som bör ha gjort honom till ordinarie. Underbetyg till domaren Sven-Martin Åkesson som förbundet borde skicka iväg på en påbyggnadskurs innan han tillåts döma på den här nivån igen.
