Måndag morgon…
… och äntligen kan nedräkningen börja.
En lång och händelsefattig väntan upphör om några få dagar, då Malmö FF tar emot FC Nordsjælland på Helenholms IP. Exakt klockan 13.00, när domaren blåser till spel i årets första träningsmatch, är det åter dags för våra himmelsblå hjältar att spela en fotbollsmatch i Malmö. Det är nästan fyra månader sedan sist.
Träningsmatcher är normalt sett inget som får fotbollsfolket att gå man ur huse. En del bland fotbollens finsmakare brukar till och med avfärda den här typen av matcher som obetydliga arrangemang, fulla av undermålig och tafatt fotboll.
Och visst, spelarna har knappt rört vid en boll de senaste månaderna. Sannolikheten att de därför skall prestera en match som vi kommer att minnas i tid och evighet är i stort sett obefintlig. För det mesta handlar det istället om en ganska spattig och trevande variant av fotboll, med mängder av misstag och underliga beslut. Åtminstone så här helt i inledningen.
Därför är det nog många som redan nu har andra planer för lördagen: kanske stundar en spatsertur på stan, kanske en liten inköpsrunda…
Men se, det är ett stort misstag.
Vad handlar då dessa träningsmatcher om? Ja, svaret varierar förstås beroende på vem man frågar. För spelarnas del innebär det väl bland annat de får lufta sig en aning efter månader av slit i unkna träningslokaler. De får återigen känna på bollen (vilket jag föreställer mig måste kännas bra för en fotbollsspelare – även om det finns undantag). De får dessutom en chans att visa upp sig för fansen och för media. Nykomlingar som Ulrich Vinzents, Christian Järdler och Emil Hallfredson vill säkert visa vad de går för. Och alla de som av olika skäl inte förmådde prestera förra säsongen, vill alla gånger bevisa att det istället är i år det skall ske. Man kan tänka sig att Bech gärna vill ge prov på att hans framgångar med det danska ligalandslaget inte är en tillfällighet. Och Litmanen känner säkert att han har ett och annat att leva upp till, osv.
För tränaren innebär väl matcherna främst att han får fördjupad kunskap om sina spelare när han ser dem agera. Och stommen inför de riktiga matcherna lite längre fram kan så sakteliga ta form.
Vi som står och hänger utmed långsidorna får nytt välbehövligt stoff att diskutera kring. (Något som definitivt är välbehövligt i dessa dagar då vi intill leda mest ägnat oss åt Pildammarna Invest II och spelarnas fystest… ) Vi får en chans att hälsa på varandra, nicka igenkännande och kanske växla ett par ord. Vi kan glädjas åt de positiva inslagen i spelet, och behöver ännu inte bekymra oss om de mindre positiva. Det är ju trots allt bara en träningsmatch, kan vi säga, och lägga till något om att det inte är nu det gäller.
Som en extra bonus får vi dessutom ett legitimt skäl att besöka favoritkrogen för att ta ett par bägare och diskutera dagens begivenhet tillsammans med vännerna, und so weiter.
Att gå på träningsmatch är lite grand som att åter möta en gammal vän efter en lång tids frånvaro. Man kan varandra utan och innan, men mötet måste ändå följa vissa mönster och ritualer. Man skall liksom småprata en stund, känna av varandra, för att strax därpå konstatera att allting känns bra. Därefter är det bara att fortsätta från den punkt där man senast skildes åt.
Det är av samma skäl vi hoppar upp på våra cyklar, sätter oss i våra bilar, promenerar eller tar bussen för att sluta upp bakom Malmö FF på lördag. Det gör vi för att ta oss till den punkt där vi senast skildes åt. Årets första match innebär nämligen att vi äntligen kan lämna besvikelserna från förra säsongen bakom oss. Årets första match innebär att vi åter kan blicka framåt.
Det är det den här matchen handlar om.
