Gästkrönik@: Är det match eller…?
Farstamannen tycker att läktardebatten snedvrids ännu en gång och fortsätter...
... Och det gör mig ont i hjärtat eftersom jag tror att de flesta som skriver här egentligen är ute efter samma sak. Nämligen Bajens bästa och ett jävla röj. Men vi har idag någonting som vi inte hade när jag själv stod i klacken på 80–talet och 90–talets början. Vi har 10 000 på läktaren varje match. Och ett fullsatt Söderstadion.
Det ger en del andra förutsättningar än vad som fanns när vi själva stod i klacken och lärde oss läktarkultur av "farbröder" som Magnusson och hans polare. Då kunde man snacka med varandra och det var naturligt att man gjorde ungefär som de äldre sa.
Idag är spridningen bland folk så mycket större än det var då. Vi har folk i klacken från 55 bast ner till 10-12 år. Och alla tror sig veta hur det blir bäst drag.
– Fine, säger jag. Det enda som är riktigt viktigt för mig är att de som snackar i första hand gör det för att de är fotbollsintresserade.
Det är därför jag gärna lyssnar på folk som Krubbe eller Ulrik J. Jag tror mig veta att det är för fotbollens skull som de går på Söderstadion. Men sen har vi de andra, och det är det som för mig är pudelns kärna. Och som gör att bengaldebatter, tvåpinnsflaggor och annat ständigt kommer på tal. Det är folket som går på Söderstadion för att det är party. Som nästan lika gärna kunde på rockfestival eller något annat. Såna som gillar festivaler.
Runt kärnan av "bengal-killarna" samlas ett gäng som kanske inte alltid är där för fotbollens skull. Just de killar och tjejer som står med ryggen mot matchen och dansar. Som håller upp en tvåpinnare när Bajen har straff. Som gör en gammal klackveteran förbannad. Så det blir taskigt humör och internbox.
Ta klungan som jättedansade på Södertälje Fotbollsarena igår. 3-400 ungdomar som vajar fram och tillbaka. Det var solklart att många av dem sket rätt fett i matchen. Inte så att de inte är Bajare, men de vill något annat än de flesta andra på läktaren. De vill bara ha jävligt roligt. Så blir återigen Nisse på läktaren förbannad och lappar till den där 17-åringen som för fjärde gången välter in i honom i en glad dans. Så är bråket igång.
Tro mig, jag har kört nattbuss i Stockholms innerstad i 17 år. Jag har sett de mest fredliga glada happenings urarta i tokslagsmål på fem obegripliga minuter. Fast alla bara ville ha kul.
Summan av kardemumman?
Ja, kanske att med 10 000 på läktarna kan det vara bra med lite regler. Ingen vill ha ett Hillsborough bara för att det är kul med bengaler.
