Träning med boll. Dag 2
Dag 1 följdes av Himmelriket, Sydsvenskan, MFF-fans.com och Aftonbladet. Dag 2 sållar agnarna från vetet. Och Himmelrikets träningsrapportör Nils Byrfors är åter på plats.
Något färre staketrävar idag (eller ska vi kanske kallas oss skyddsnätsrävar med tanke på det nät som hänger runt planen, fångar in bollar och gör en lite dissy) men samma härligt förväntansfulla stämning.
Jag skrev att Järdler inte var på hugget igår. Han är frånvarande på grund av sjukdom idag och det är skönt att höra för det såg riktigt illa ut. Pratar lite med materialaren Folkesson som pliktskyldigt försvarar honom genom att påpeka att han gör sin tredje försäsong för året och det är ju i och för sig riktigt. Jocke Persson är på plats. Har lyckats komma ifrån skolan. Jari är frånvarande. Han har besvär med hålfotsinläggen?! Har hört om Jaris positiva fysperiod, om landslagsuppdragen och dominansen mot Thanda Lions men för mig är han fortfarande ett spöke.
Träningen inleds med två stationer. På den ena kör man snabba fötter på samma sätt som igår (läs gårdagens träningsrapporter). På den andra handlar det om rörelse. Hälften av spelarna bildar en ring och agerar vägg medan andra hälften rör sig i ringen med eller utan boll beroende på moment. Övningen inleds med att de som agerar vägg kastar upp bollen i luften varpå de andra möter med nick. Sören skiljer på defensiv och offensiv nick. När det kommer till de offensiva blir han aktiv:
”Ni kan inte hoppa upp såhär som några kärringar, möt bollen med kraft och upp med armarna så att ni kan styra vad som händer i luften.”
När man övergår till att hålla bollen på marken lägger jag märke till något som gör mig glad. Sören håller hela tiden ett extra öga på Afonso.
”Afonso rör på bollen, bollen ska aldrig ligga still.”
Det är som om han vill ruska tag i och göra något åt Afonsos tendens att bli passiv i vissa situationer. Jag känner att jag börjar gilla Sören. Har tidigare varit skeptisk. När allt låter så bra som det gör i medias intervjuer med Sören blir man lite misstänksam. Men Sören påminner om Prahl i positiv bemärkelse. Han pekar med hela handen. Han är enkel och grundlig och tycker om att undervisa precis som Prahl. Vid ett tillfälle stannar han upp övningen, ber om bollen för att förklarar detta med att bollen aldrig ska ligga still.
”Du får aldrig stanna bollen, det tar för lång tid, bollen ska hela tiden vara i rörelse, enkelhet är det genialiska med fotboll."
Ja, så är det kanske.
Mönstret från igår håller i sig. Passningsövningar står på programmet även idag. Man börjar med samma övning som igår. Truppen delar sig i två ringformationer. Långa svepande passningar med ordentligt tryck och sedan en löpning i bollens riktning (läs företrädesvis 1kmfrånstadions träningsrapport för en utförligare beskrivning av övningen). Spelarna är heta och pigga. Det går fort och passningarna hittar rätt. Efter en stund övergår man till att köra en lång, en kort tillbaka och så en lång igen. Och, hela tiden med två bollar. Koordination och överblick är hörnstenar. Varje spelare måste hålla koll på vad som händer i periferin. Emil har riktigt fin touch. Det är lite Michael Laudrup över hans bollbehandling. Bollen sitter liksom som klistrad vid foten. Ofere får även idag en eloge för sitt engagemang. Han pratar med sina medspelare kontinuerligt.
Slutligen kommer passningsvinkeln in i bilden igen. Den här övningen är svår att förklara men man kan säga att det rör sig om väggspel där bollmottagaren tydligt ska löpa in i banan respektive ut i banan beroende på varifrån bollen kommer. Ena gruppen har svårt att få rätt på det. Då stiger Sören in i handlingarna. Naturligtvis är det den grupp som de assisterande har hand om. Han instruerar tydligt. ”Löp in, löp ut,” säger han, och visar med hela kroppen.
Bredvid mig sitter två snubbar och antecknar i några papper. Den ena har misstänkt gula fotbollsstrumpor och jag anar industrispionage. Det visar sig vara ett tränarpar från IFK Malmö som är på plats för att hämta inspiration. Den ena frågar om gårdagen bollträning och förvånas över att det verkar vara så lite defensiv inriktning på träningarna. Han menar att man brukar börja säsongen med att drilla hur försvaret ska spela. Att Sören är uttalat offensiv är vi alla medvetna om och det kanske inte är så svårt att leva med så länge det inte straffar sig.
Dags för tvåmål. Inga gröna västar idag. Varken Folkesson eller Bosse Nilsson bjuder på underhållning i drickpausen. Folkesson sitter mest och myser i sin toppluva med en abnorm prilla och ett tveksamt Branstacitysläckersbockskägg. Bosse Nilsson ser jag inte till.
Blått lag: Tobias Nilsson, Raoul Kouakou, Vinzents Ulrich / Daniel Andersson, Anders Andersson, Afonso Alves / Rawez Lawan, Niklas Skoog.
Grått lag: Niklas Hansson, Jon Jönsson, Glenn Holgersson / Hasse Mattisson, Jocke Persson, Yksel Osmanovski / Edward Ofere, Marcus Pode. (Behrang Safari hoppar in lite senare i träningen)
Svart lag: Andreas Wihlborg, Olof Persson, Johan Nilsson Guilmar / Sammy Barlay, Jocke Nilsson, Daniel Sliper / Emil Hallfredsson, Jesper Bech.
Duellen mellan Asper och Sandqvist är jämn. Sandqvist bjuder på en blixtsnabb benparad och Asper svarar med att tippa ett mycket hårt skott från Pode över ribban. Frågan är om vi inte har en för bra målvaktsuppsättning. Man får hoppas att Borg har en PlanB om Asper vill lämna till sommaren. De fyra första matcherna slutar 0-0 mycket tack var fint målvaktspel men också på grund av många sistasekunden-brytningar.
En som bländar med fina sekvenser är Jon Jönsson. Han vinner nickdueller som alltid, men driver också upp fint, tar rappa skott och försöker sig på briljanta passningar som kanske inte alltid går hem men intentionen är bra. Det är roligt att se. Någon har kallat honom en ”LillLucio” och det är just vad han är. Om han kan utveckla sitt positionsspel och ersätta sin tendens att vilja avgöra så ofta med lite tålamod och enkelhet kan han bli än av allsvenskans mest spektakulära mittbackar tror jag. Tyvärr tvingas Jon gå av i sin sista match. Han har ont i en tåled men det ska förhoppningsvis inte vara för allvarligt.
Hasse Mattisson är lika vass idag som igår och Anders Andersson ligger bakom mycket av sitt lags konstruktivitet. Daniel har det tyngre, betydligt högre felprocent i sina passningar och jag ser honom grina illa.
Överhuvudtaget är spelet lite sämre idag. Det är högt tempo och man märker att alla vill mycket men många kombinationer går inte hem. Matcherna blir svängiga. Det känns som om planen är för liten. Men mot slutet av träningen bjuds det på juveler. Det blå laget att man är snäppet giftigare än de övriga. Blått möter grått där Jon just har gått ut. Skoog, Anders A och Afonso visar prov på samspelthet då bollen går som på ett snöre mellan dem och Afonso kan avsluta med ett distinkt skott. I den sista matchen (den mellan Blått och Svart) bjuds det på målkavalkad.
Anders ligger bakom det mesta. Han slår en brant passning på kanten som Lawan hinner upp. Lawan lurar sin försvarare genom att tvärt vända in och avslutar fint i bortre burgaveln. De svarta kontrar genom Bech som får på ett hårt skott förbi Sandqvist och upp i nättaket. Träningens delikatess bjuder Skoog och Lawan på. En mittfältare (DA, AA eller Afonso) slår en hård passning mot Lawan som hoppar över, löper på djupet och får tillbaka genom en klack av Skoog. Fri med målvakten kan Lawan enkelt sätta den med en bestämd tåfis. Lawan påminner lite om Del Piero om man ska vara snäll och det ska man väl.
Träningen avslutas med en löpövning. Spelarna delar upp sig i grupper om tre. Det gäller att löpa stenhårt mellan koner i 45 sekunder, vila under 90 sekunder då resten av gruppen avverkar sina löpningar, och så på det igen. Vändningarna måste suga rejält i benmusklerna, särskilt efter ett såhär hårt träningspass, men Sören visar ingen pardon.
Bäst för dagen (4-3-3): Sandqvist / Ulrich Jon J Olof P Glenn / Hasse AA Afonso / Lawan Skoog Emil.
Nu har jag försummat skolan så det blir inga träningsrapporter på ett par dagar. Kanske en på fredag inför helgens träningsmatch.
