Tankar från ett årsmöte
Kaxiga män kan vara charmiga. Och Yksel gör vad han kan för att stärka lagandan. Gästskribenten "Iffifftös" delar med sig av sina funderingar från fredagens årsmöte på hotell Hilton Malmö City.
Visst börjar det pirra rejält i kroppen så här kvällen innan säsongens första träningsmatch. Det stora MFF-behovet måste tillfredsställas och för mig var årsmötet ett sätt att göra det på, även om många av mina vänner såg det som ett tragiskt sätt att spendera en fredagskväll. Å andra sidan är det nog få av mina tjejkompisar som fick tillbringa kvällen omgivna av så många män som jag…
Seriösa rapporteringar från årsmötet med genomgång av ekonomi, stadionplaner m.m. är jag säker på att det finns andra som är mer lämpade att lämna. Detta är mer ett sammelsurium av mina tankar efter detta 2,5-timmars möte.
Inte trodde jag väl att man kunde utöka sitt ordförråd genom att gå på en fotbollsförenings årsmöte, men så var faktiskt fallet ikväll, i alla fall för mig. Om det finns fler lagom obildade bland Himmelrikets läsare som aldrig hört sammelsurium kan jag informera om att det faktiskt är ett riktigt ord, och enligt Bonniers svenska ordbok betyder det virrvarr, röra; förvirrat prat. (Om man kan använda ordet som jag gjorde ovan är jag inte helt säker på och i vilket sammanhang det nämndes på mötet har jag redan glömt).
Kaxighet är normalt inget drag jag normalt finner speciellt charmigt hos en man, men hos en tränare i MFF är det plötsligt betydligt mer attraktivt. Så här innan det finns några konkreta resultat att visa upp står Herr Åkeby redan högt i kurs hos mig. Mannen verkar ha en enormt skön attityd och inställning. Nu är det upp till bevis på plan, även om han inte tyckte att vi skulle titta för mycket på resultaten i de inledande träningsmatcherna. Men han mer eller mindre lovade oss ett SM-guld (litar nu på att du ser till att vi ses på Stortorget i höst Snuffe!)
Information om ungdomssatsningen hölls av Staffan Tapper – en av våra 79-hjältar – som bland annat talade om vikten av vinnarskallar. I dagens läge där spelare sällan blir särskilt långvariga i klubbarna tror jag det är enormt positivt för klubbkänslan hos medlemmar och supportrar att man behåller gamla storspelare i olika funktioner i klubben, inte minst på ungdomssidan så att de redan från grunden får ta del av MFF:s långa och ärorika historia.
Vinnarskalle kan man väl kanske säga att Daniel Andersson visade på årsmötet. Han hoppade glatt upp mot podiet när det under prisutdelningen lästes upp att han av MFF-support utsetts till årets spelare 2005. Han påmindes då om att han faktiskt redan fått priset på Supports årsfest, och han fick generat gå och sätta sig igen… Nåja Daniel, tycker du om prisutdelningar är det bara att se till att fortsätta vara bäst så blir det fler priser till hösten, förhoppningsvis bl.a. i form av en stor buckla.
Spelarna hade obligatorisk närvaro på årsmötet. Hur entusiastiska de var över det ska vi väl låta vara osagt... På många tillställningar där de deltar har de reserverade platser och sitter i samlad trupp men här var det bara för dem att beblanda sig med oss vanliga dödliga och sätta sig där det fanns en tom plats. En sån fanns bredvid mig, och jag får väl erkänna att det kändes lite trist att Yksel såg SÅ enormt tveksam ut över att behöva sätta sig där. Inte kändes det bättre att han, innan hans Dolce o Gabbanaprydda häck ens landat på stolen, snabbt trängde sig ut och skyndade bort från platsen igen. Men givetvis ville han hellre sitta hos Anders, Daniel och Olof på raden framför. Det är ju bra med laganda och att grabbarna trivs ihop och så.
När detta skrivs börjar klockan närma sig midnatt och jag hoppas att spelarna laddat klart inför morgondagen och nu ligger nedbäddade, sussar gott och drömmer ljuva drömmar om SM-guld. Det ska jag i alla fall göra, för imorgon börjar vägen dit!
MFFare är vi alla, vi segra skall men inte falla!
