Trender, tendenser & sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets vringelhas & muffel No. 1, Micke Möller, skannar av sorlet i MFF-land.
Det är tjatigt nu, men vad händer egentligen med Jari Litmanen? Han må ha spelat hundra landskamper med sitt Finland. Han må ha spelat med Ajax, Liverpool, Barcelona eller vem som helst. Men så fort det drar ihop sig till en match i himmelsblått så är det kört. Det är sträckningar, vrickningar, ljumskar, sår på fötterna…
Missförstå mig inte: jag vill inget annat än att Litmanen skall komma igång. Jag vill inget annat än att han bevisar att jag har fel i mitt enfaldiga gnäll. Men, ärligt talat, det här har efterhand utvecklats till en fullständigt löjlig följetong.
Det spelar ingen roll om han är en av Skandinaviens största fotbollsprofiler. Tanken är väl att han skall spela då och då, och inte bara gå omkring och vara så där professionell? (Även om det tycks räcka för en del.)
I vilket fall: Jari Litmanen fyllde år i måndags, och sämre människa är jag inte än att jag kan säga grattis. Hoppas någon kom på idén att köpa honom ett par fungerande hålfotsinlägg. Alternativ den där enkla biljetten till Helsingfors som jag tjatade om redan i höstas.
Det hade nog varit det allra bästa för alla parter.
När det ändå snackas presenter är det hög tid att dra igång en ny insamling. Ögonvittnen berättar att vår nye högerback bevistade årsmötet i fredags iklädd rosa skjorta! Mycket kan jag acceptera, men vi kan inte ha spelare i Malmö FF med rosa skjortor. Vad blir nästa steg? Paljetter, strumpband, högklackat…
Nej, det är hög tid att köpa en ny skjorta till Ulrich Vinzents. Kanske läge för en insamling redan under Odense-resan?
Det kändes rart att se pågarna igen i lördags. Samtidigt kunde man konstatera att de gamla takterna sitter i. Aspers strålande räddningar i närspelet fick mig att nicka igenkännande, liksom hans tvåfotsdribbling i andra halvlek. Dubbel-Anders evinnerliga löpande kändes också bekant, liksom Daniels kämpatakter och Yksels springa-jaga-trilla-fotboll etc. etc. En del återstår förstås innan formen är på topp, men det skall nog funka efter ett tag. En sak är dock säker redan nu: med en medellängd bland våra mittfältare på en och sextiotvå lär de inte vinna många nickdueller.
När Skoog tog sig för knä’t i lördags fruktade jag det värsta. Desto större blev glädjen när det visade sig vara en mindre sträckning.
För det blir Skoogs år i år. Jag har sett tecken som tyder på detta. Jag har rådfrågat min personliga Sibylla. Jag märker goda kosmiska vibrationer. Skoog kommer att sväva som en fjäril, och sticka som ett bi. Skoog kommer att löpa som en gasell, och hugga som en kobra.
Nu skall vi bara hitta ytterligare ett par anfallare i hans klass så blir allting bra.
Och på tal om profiler så har Henke Larsson skrivit på för HIF. Fansen i Hälsingborg gråter av lycka nu när ”Küngen” är tillbaka. Och det är ju inget konstigt med det. Nu har de i alla fall en spelare som duger till något.
Avslutningsvis ett litet Francis Bacon-citat: Man föredrar att tro på det man helst håller för sant.
