Djurgården - Vålerengen 2-1
Djurgården lyckades koppla greppet om kvartsfinalen i Royal League efter att ha besegrat Vålerengen i en match med mycket varierat tempo. Anfallsduon Jonson – Hysén glänste när DIF vann med 2-1.
I torsdagskvällens kyla trädde Djurgården in i slutfasen av Royal League. Kvartsfinalspelet inleddes mot norska Vålerengen på ”hemmaplanen” Södertälje Fotbollsarena strax intill länsgränsen. Tillsammans med ett 30-tal norska entusiaster hade dryga tusentalet blåränder letat sig till läktarplats för att lyssna till den löjligt höga speakervolymen och även åtnjuta lite fotboll.
Tränare Jonevret hade redan från början dirigerat in laget i en klassisk 4-4-2 uppställning. På topp infann sig Jonson och Hysén, vilket skulle visa sig vara en offensiv superduo denna afton. Ett mycket glatt besked var även att Johan Arneng återfanns i den uttagna truppen. Ännu lyckligare blev man av att skåda den kortklippte mittfältstitanen på plats redan från start.
Inledningsvis lunkade spelet igång mycket avvaktande med en hel del höga bollar och nickar fram och tillbaks. Tourray mellan Djurgårdsstolparna fick göra sitt första ingripande efter knappa tre minuter och känna på bollen genom en enkel nedplockning av ett högerinlägg. Vålerengen hade mycket av spelet inledningsvis, men lyckades aldrig komma till något farligt avslut.
När DIF efter de första, sovande fem minuterna vevade igång anfallsspelet tog man successivt över bollinnehavet och likaså det kreativa spelet. På vänsterkanten var det stopp för Blåränderna redan i uppspelsfasen, men när man växlade över till högerkanten gick det genast mycket bättre. Hysén hittade med en gång fram till ett halvt friläge, snyggt framspelad av en chipp från Jonson. Avslutet var distinkt men gick dessvärre rakt i magen på Arason i Vålerengens mål.
Minuten senare var duon dock framme igen. Jonson jobbade frenetiskt starkt på kanten och ryckte ifrån sin försvarare. Passningen, snett inåt bakåt till en omarkerad Hysén var nästan lika strålande som avslutet var snyggt. Tobbe satte dit en bredsida och bollen flög ribba in till ledning för Djurgården!
- Det är en mycket bra passning! Jag ville först springa mot bortre stolpen men tänkte att ”där når han mig aldrig”, så jag stannade upp. Jonson är dessutom så rutinerad att han vet att någon står där i mitten, berömde Tobbe efter matchen.
- Ribba in var väl inte riktigt meningen. Jag ville bara sätta dit en bredsida, men får kanske lite för ”bra” träff så jag trodde den skulle flyga över målet, förklarar Hysén. 1-0 till DIF!
Efter målet öppnades spelet upp betydligt mer och lagen bytte hyfsade lägen med varandra. Vålerengen trummade vidare och var nära att få utdelning på en hörna i trettonde minuten. Strax därefter var Jonson nära att nå Hysén igen med en lång, djup crossboll som fastnade på siste back i sista sekund. Vålerengen tilläts under detta skede av matchen återigen att ha väldigt mycket boll, men DIF högg på allt!
I den 29:e minuten knuffade Mabizela Hysén i ryggen strax utanför straffområdet, vilket renderade i matchens första gula kort. Frisparken blev tämligen misslyckad men nådde så småningom fram till Johan Arneng som fick på ett snyggt skott som gick tätt utanför Arasons högra stolpe. Arneng letade sig mer och mer in i matchen. Den första kvarten såg aningen trevande ut från hans sida, men därefter hittade han rätt allt oftare med sitt uppoffrande spel. En mycket härlig syn för en Djurgårdare! Johan bjöd på en riktig delikatess i form av ett frisparksinlägg som dök ned precis framför mål. Tyvärr nåddes inte bollen av någon Djurgårdare, dock mycket nära…
Mot slutet av första halvlek tog DIF mer och mer över rollen som det spelande laget. Nu blev DIF också vassa från den annars så uddlösa vänsterkanten. Hade bara tempot skruvats upp en aning så skulle DIF haft en större ledning än bara ett mål. Batan nådde Hysén gång efter annan och varenda anfall var riktigt nära att resultera i mål, men det gick lite för långsamt. Till grunden för dessa böljande anfallsvågor låg mycket uppoffrande arbete från spelare såsom Jonson, Hysén, Arneng och Batan, självförtroendet växer hos den killen. Stefan Batan visade genom hela matchen upp ett fint defensivt arbete på sin vänsterkant. Synd bara att en så teknisk kille ska behöva vända hemåt så ofta som han gör i det offensiva spelet.
Dembo Tourray såg också mycket bekväm ut mellan stolparna när han gång efter annan boxade eller fläkte bort norrbaggarnas inlägg. Norrmännen letade sig allt närmre och närmre en kvittering. Tur då att Dembo var säkerheten själv. Han agerade herre på täppan inne i straffområdet och dominerade luften totalt. Utan tilläggsminuter kunde Djurgården därmed lunka in i omklädningsrummens värme med 1-0 i ryggen efter 45 minuter.
Ett av kvällens största jubel brast ut när resultaten i damcurling skanderades ut i högtalarna. Läktarhetsen hade kommit igång på allvar och bland de sedvanliga sångerna får nog "Fler guld i OS!" omnämnas som den bästa nidramsan för kvällen.
Andra halvlek rivstartade i ett frenetiskt tempo med heta chanser åt båda håll. Det som dock värmde mest var att se Stefan Batan i aktion utanför Vålerengens straffområde. Han vände runt och kring sig själv flertalet gånger innan han slutligen drämde bollen rakt på dommaren. Den komiskt uppgivna gesten i det ögonblicket kan bara komma från en kille med en enorm vilja som är på väg uppåt.
Knappa tio minuter in i andra halvlek sjönk Djurgården ned något i sitt spel och avvaktade kontringstillfällen. Jonson lyckades i detta skede, på en svår långboll styra inåt mitten till en rusande Lance Davids. Denne kom nästan fri men revs bryskt ner av dos Santos, som kan skatta sig lycklig över att det gula kortet inte hade en annan färg.
Det var mycket berg och dalbana med i tempot i den här matchen. Vålerengen hade efter en timmes spel det mesta av bollinnehavet och bjöds genom det låga tempot in i matchen igen. Långa perioder var det inte någon fart alls i spelet, men då DIF trissade upp hastigheten kändes det inte riktigt som om norrmännen hängde med. Stundtals hettade det även till mellan spelarna. Jonson hamnade i ett smärre gruff med Grindheim efter en närkamp. Då domaren kallade dem båda till sig myllrade "SLÅ, Jonson. SLÅ!" ut från läktarna. Turligt nog följde Mattias inte det rådet och slapp också undan en varning.
I den 63:e matchminuten genomförde Djurgården två byten. Ut med den för kvällen mycket bleke Kari Árnason och in med Stefan Bergtoft. Ut gick också Lance Davids, som var en mycket frisk fläkt på mittfältet. Davids ersattes av det senaste nyförvärvet, Quirino!
Redan efter två minuter är brassen nära att springa sig helt fri med målvakten. Han dras ordentligt i tröjan av Mabizela, men utan domaråtgärd. Quirino kom därmed inte runt sin försvarare och avslutet uteblev helt.
- Mabizela skulle nog ha haft sitt andra gula kort där, konstaterade Jonevret efter matchen.
Bergtoft inledde också mycket starkt. I 67:e minuten får han tag i bollen genom ett gediget och hårt förarbete. Jonson fick därefter bollen och slängde iväg en fenomenal djupledare till Hysén. Tobbe snurrade bort sin back vid bollmottagningen och drog ifrån med sina snabba steg. Avslutet var ganska löst, men bollen rullade mot bortre stolpen och studsde precis över händerna på Vålerengens keeper. Även denna gång kom målet från anfallsparet Jonson och Hysén. DIF i ledning med 2-0!
- Nej, det är inget bra avslut. Jag får inte träff riktigt och den där ska han ta, målvakten. Det är snudd på dåligt, jämrade tvåmålskytten efter matchen.
I den 70:e minuten gjorde Djurgården sitt tredje byte. In på planen sprang dansken Jesper Håkansson. Ut gick matchens gigant och kämpe, Mattias Jonson. Med hans uttåg försvann mycket utav spelet och likaså matchtempot. Under andra halvlek hade det mesta av offensiven letat sig fram via landslagsmannens fötter. Vinden i ryggen vände och spelet ville därefter inte stämma.
De sista tjugo minuterna satte sig i stark kontrast mot resten av matchen. DIF visade upp ett avtrubbat spel på mittfältet och återigen hade matchtempot sjunkit, denna gång radikalt. Med den lägre växeln inlagd hittade Vålerengen allt oftare rätt i sitt spel. Till synes hade Djurgården nästan bestämt sig för att bjuda in norrmännen i matchen igen och släppa in ett mål. Mycket riktigt kom också reduceringen. Efter en tids böljande spel med någon enstaka halvchans för vardera lagen fick Tourray slutligen se sig besegrad. Dembo lyckades tippa ett farligt skott till hörna, men VIF pressade på ytterligare och lyckades efter lite trockel i straffområdet lobbnicka över en chanslös Tourray. 2-1!
I spelet efter reduceringen rådde total förvirring i Djurgården. Man började slarva och uppspel efter uppspel fastnade på en vit spelare. Blåränderna lyckades dock slutligen styra upp passningarna en aning och till viss mån bara spela av matchen. I 89:e minuten får Hysén en sista chans att fullborda sitt hat trick. Dessvärre går nicken rakt i famnen på målvakten från bara två meters håll. Då de två tilläggsminuterna tickat förbi kunde segersiffrorna så slutligen skrivas 2-1 till DIF i en match som kunnat sluta 3-0 om spelet och tempot bara hållits uppe.
Det känns nästan skamligt att inte omnämna Concha någonstans i matchrapporten. Men han glänste så ordentligt på sin kant, att det aldrig hände något där! Han agerade säkerheten själv i brytningarna och stod konstant rätt placerad. Vilken kung! Många Djurgårdare var bra denna kväll, bäst var Jonson, Hysén, Arneng, Concha och Batan. Tourray måste även få ett hedersomnämnande för sitt slit mellan stolparna.
Allt som allt en klart godkänd insats av DIF. Man får tänka på att det bara är februari än så länge, dessutom lyckas man som enda svenska RL-lag vinna sin första match och skaffa sig en liten fördel inför returen. Efter årets första seger där Djurgården under stora delar av matchen visar upp ett bra spel är det egentligen bara en liten undran som gnager i bakhuvudet...
När får vi se anfallstrion Hysén - Quirino - Jonson?
- Lugn, den kommer! Självklart ska vi testa den varianten, försäkrar tränare Jonevret med ett belåtet segerleende.
