Vasques – talangen som blommar ut
Han har alltid ansetts som en stor talang. Nu känner han sig starkare och piggare än någonsin. Av IFK Göteborgs uppsjö av talanger är Andres Vasques en av de mest lovande. Alltid Blåvitt fick sig en pratstund med honom om hans utveckling, proffstankar och relationen mellan de yngre och äldre i laget.
– Du måste jobba hem Vasques! Bengt Anderssons ord ekar i hallen, eller isladan som den kallas. Temperaturen ligger runt nollstrecket och runtom finns isfläckar på den gröna plastmattan. Påmaningar är sådant Andres Vasques ofta får höra, det får man om man är yngst i en A-lagstrupp. Blott 18 år så är han redan en av dem som konkurrerar om en plats i IFK Göteborgs startelva.
– Jag spelade min första match i allsvenskan mot Gefle borta, jag spelade kanske en halvtimma, sedan dess har jag spelat mera. Säger Andres, som anser att han har förbättrat sig framförallt defensivt, utvecklingen har kommit mycket tack vare av Kjell Pettersson.
– Att jag blir bättre har mycket med min kommunikation med Kjell att göra. Positionsspel, upp i press, sådant man själv inte ser vad man gör för fel på plan. Då är det bra att ha någon som står vid sidan av och rättar till det du gör fel.
Andres har hittat en bättre position i sitt spel, men han har också utvecklats fysiskt sett;
– För ett år sedan vägde jag 70-71 kilo, nu väger jag upp emot 76-77 kilo. Jag har gått upp i vikt en del, jag känner mig starkare, snabbare och kvickare.
Tekniken har alltid varit Andres signum, med bollen nära kroppen, lätta toucher och en blick för spelet. Retsamt enkelt tar han ner en hög boll, bryter in i banan och skjuter. Mitt i målvaktens Richard Richardssons trygga famn. Attityden har alltid varit att göra sitt bästa, för Andres Vasques, han vill komma någonstans.
– Jag har alltid haft samma inställning, numera kanske jag har ett annorlunda synsätt på olika saker, man får kompromissa, så att alla drar åt samma håll. Jag kan inte alltid göra som jag själv vill, även ifall jag tycker det. Han poängterar hur viktigt det är att inte ge upp,
– Missar man sin markering är det viktigt att springa tillbaka, annars får någon annan ta det jobbet, man springer för varandra och man hjälper varandra.
Viktigast är att ta en plats i laget
För tillfället är målet att ta en ordinarie plats i Blåvitt för talangen med peruanskt påbrå och några proffsdrömmar är, än så länge bara drömmar.
– Just nu spelar jag i IFK, så jag tänker inte så mycket på utomlands, det är klart man har sina funderingar. Men det är inte det första man tänker på just nu att bli proffs, man kan inte planera sin tid efter att bli proffs. Utan man får planera efter där man är nu och nu spelar jag i IFK och jag måste ta en plats i A-laget, det är min verklighet.
Andres rör sig med lätta steg över planen i det sista momentet av träningen, det är spel på fullplan, Bergsjöns bidrag till IFK spelar i blå väst som vänsterytter. Det har han däremot inte alltid gjort, när han var yngre spelade han forward och innermittfältare, i sitt landslag spelar han defensiv innermitt i en 4-3-3 uppställning.
– Det hade varit kul att spela innermittfältare i IFK, men tar jag en plats så bryr jag mig inte var jag får spela, bara att jag får spela. Jag känner mig inte begränsad i min position.
Det är till och med så att han trivs i sin roll som vänsterytter i Arne Erlandsens spelsätt
– Arne vill ha ganska tekniska yttermittfältare som kan göra något, som ska ha mycket boll. Han ser gärna att spelet går via yttermittfältarna, det tycker jag om, det passar mig ganska bra. – Han vill också att yttermittfältarna ska dribbla högt upp i banan, tillägger Andres glatt!
Sin tränares spelsystem är inte det enda som Vasques gillar med Arne, han menar att det engagemanget och viljan som norrmannen uppvisar är otroligt viktigt.
- Man ser att han verkligen brinner för sin uppgift och det är en sak jag tycker är en av de viktigaste egenskaperna en tränare ska ha.
Andres Vasques under träningslägret på Marbella nyligen.
Träningen är avklarad, jag möter upp Andres i Kamratgårdens matsal, på tv går herrarnas skidskyttestafett, frågar ifall han inte ska ta lite mat;
– Nä idag äter jag hemma, ibland känns maten... hur ska man säga? Ibland blir det plastigt, jag reser så mycket med laget, så det blir många besök på olika restauranger, därför uppskattar jag mest att äta hemma.
Väggarna av matsalen är prydda med fotografier från svunna guldkantade tider, Andres tycker att mycket talar för att årets upplaga av Blåvitt kan ta just guld.
– Vår lagkänsla är riktigt bra och vi har riktigt bra spelare, en bra mix av unga och äldre. Det känns som vi är ett lag som har den där mixen för att komma någonstans, först i allsvenskan men det kommer att bli kul att spela Uefacupen med.
Andres anser att IFK:s huvudkonkurrenter om guldet kommer bli Malmö och Djurgården;
- Fast Helsingborg kan kanske bli giftiga… med ”Henke” i laget.
Att vara ung i en A-lagstrupp
Andres pillar under intervjun sönder en tandpetare, det märks att han är ovan att tala om sig själv, tittar mer ner i bordet än upp. Vårt samtal kommer in på ämnet att gå upp i ett A-lag som junior, hur man blir behandlad som ung spelare;
– Man blir nog tillsagd extra mycket, får hämta vattnet och sånt. Ibland kanske de menar på ett sätt men säger inte till exakt vad dem väntar sig av mig, utan gör något roligt av det. Men då gäller det att hänga med och förstå ibland, vad de försöker säga till en.
– Fast jag är en i laget nu, jag vet vem alla är, känner alla, vissa känner man mer och vissa känner man mindre. Vi är fortfarande ett lag och det vet vi också. Jag tror vi är ett starkt lag, vi har kul ihop, sammanhållningen i laget känns jättebra. Även de nya har smält in perfekt.
Jubel från TV:n, ett lag skjuter fullt i skyttet, Tyskland skjuter bort sig.
– Jag tycker det är ganska mysigt mellan de yngre och de äldre, det är lite så att man ser varandras likheter och olikheter. Som fotbollsspelare är man också ganska ung av sig, så de gamla gubbarna som Bengt, dom är ändå ganska ungdomliga. Så man passar väldigt bra ihop med dem ändå. De är inte så gamla som de alltid försöker verka.
Andres Vasques karriär har fortfarande bara börjat. Nästa vecka möter vi en legend som just har avslutat sin, Håkan Mild har precis börjat sin nya bana som sportchef. Hur klarar han livet utanför det gröna fältets schack?
