Att vara Exilbajare 2003
Jag bor i Milano, skriver Charlie, i alla fall under våren 2003. "Fantastiskt" tänker en del av er, att kunna gå till San Siro varje helg och se europeisk toppfotboll.
Sant är att jag bor ett par stenkast från San Siro och visst har jag sett ett par fantastiska matcher i år, bland annat derbyna, med semifinalen i Champions League mellan Milan och Inter som höjdpunkt, men dessa matcher är ändå ingenting.
Låt mig börja från början. När jag är i Stockholm ser jag alla Bajenfighter hemma, nästan alla borta och även träningsmatcher mm. Att bo i utlandet och samtidigt följa ett lag (på heltid) som spelar i ett annat land är inte helt enkelt och lätt. Det enda jag kan se i rörliga bilder är svt.se: s urkassa realplayer-filmer. Resten för mig är stillfoton, artiklar i mer eller mindre trovärdiga Internetblaskor, hammarbyfotboll.se samt givetvis svenskafans.com och alla pålitliga figurer på forumet där.
De flesta matcher har jag suttit bänkad på ett Internetcafè med hörlurar och lyssnat på Radiosportens direktsändning på nätet (tack Gode Gud för bredband!) med en stor kopp kaffe bredvid. Alla vet vi ju hur det är att lyssna på radiosporten; ibland kan man inte åka ner till Malmö eller någon annan småstad och då sitter man bänkad framför radion. Våndan av att inte kunna se det med egna ögon och radiosportens envisa försök att omvända fotbollssupportrar till speedwaymekaniker och intressera dem för golf, kan driva den mest lugna supporter till vansinnets brant.
Den känsla av förtvivlan man känner, när Orup spelas på radion, när det enda man önskar i hela världen är att få höra Lasse Granqvists hetsiga röst, när han rapporterar om en farlighet framför motståndarmålet, är nästan fysiskt. Jag drivs sakta men säkert till vansinne här nere, jag hör både hemma- och bortamatcher på radiosporten.
Prova att göra det under en hel vårsäsong 1800 kilometer hemifrån så förstår ni vad jag menar.
Passade på att åka hem till Stockholm lagom till derbyt mot AIK för ett tag sedan och kunde konstatera att det mina vänner sagt om "drömfotboll", med mera som Hammarby presterar, var absolut sant. AIK var totalt utspelade av ett Bajen som tycktes ha käkat taggtråd till frukost.
Det är en sak att vara Exilbajare när det går bra för Bajen, men när det går dåligt, det är då det jobbiga börjar. Folk har en tendens att, mycket bra, kunna beskriva ett bra spelande fotbollslag och mycket dåligt kunna beskriva ett uselt spelande fotbollslag.
- "Uselt", "värdelöst", "så jävla dåligt", är allt man hör och det är oerhört frustrerande att inte kunna se det med egna ögon, EN ENDA GÅNG.
Som tur är kommer jag hem lagom till dif-derbyt, det är matchen där vi måste sätta stopp för difs marsch mot sitt andra raka guld. Om ni hör en snubbe som skriker extra högt i den matchen lär det vara jag, min abstinens för Hammarby är enorm just nu.
Tills dess skulle i alla fall jag uppskatta om någon skulle kunna ta på sig att skriva en bra matchrapport sett genom fansens ögon. Känns som om jag saknar det här nere.
Som Milanfansen säger:
"Vinci per noi": "Segern till oss".
- Vi vinner mot ESK!
Till sist:
Milan vinner Champions League-finalen, Zlatan driver Van Basten till vansinne och AIK förlorar mot MFF.
Saluti da Milano!
