Analys: Bokslut 2005
IFK Göteborg har i dag publicerat bokslutet för 2005 där det bl.a. framkommer att man trots en omsättningsökning på 16% gjort en förlust på 11,0 mkr och att det egna kapitalet har minskat till 4,5 mkr. Alltid Blåvitt analyserar och försöker sig på att förklara siffrorna.
Med endast 4,5 mkr kvar i eget kapital och en obetald skatteskuld på drygt 12 miljoner finns risken att det kommer sovas oroligt i en del blåvita sovrum i natt. Alltid Blåvitt skall dock lugna oroliga supportrar och försöka förklara en del av konstigheterna i en ekonoms vardag.
Resultat och eget kapital är fullständigt meningslösa begrepp (för alla utom möjligtvis Fotbollsförbundets licensnämnd) om man inte tar sig en närmare titt på vad de egentligen redovisar. I Blåvitts bokslut anno 2005 sätts meningslösheten på sin spets då allt överspeglas av en eventuell framtida skattedom som ingen med säkerhet kan gissa utgången av.
För den som är oinvigd i ekonomiska begrepp kan jag inledningsvis rekommendera er att antingen sätta på en kanna kaffe eller hoppa direkt till sammanfattningen längst ner i artikeln för det är en massa konstiga begrepp och resonemang som kommer att staplas på varandra i denna ekonomiska analys...
Låt oss börja vår resa bland de ekonomiska begreppen med att ta en närmre titt på resultaträkningen. Resultaträkningen visar alla intäkter och kostnader som föreningen har haft under under en given tidsperiod (i det här fallet ett år – 2005). Så långt är det tämligen enkelt att förstå. Tyvärr blir det en aning krångligare då en kostnad inte nödvändigtvis innebär att en ekonomisk transaktion också sker såsom exempelvis är fallet med de pengar som IFK har tagit som kostnad för en eventuell framtida skattesmäll.
Var det krångligt och lät mest som mumbojumbo? Jag gör ett nytt försök: IFK har, som väl ingen har missat, under 2005 misstänkts för skattefiffel och trots att man inte har betalat in några pengar till Skattemyndigheten så har man tagit upp summan på 12,1 mkr som en kostnad i bokslutet för 2005. Detta agerande bygger på den s.k. försiktighetsprincipen som är en av grundstenarna inom redovisning och som i princip innebär att man skall förutsätta att allt går åt helvete.
Om allt går åt helvete kommer IFK att tvingas betala in 12,1 mkr till Skattemyndigheten – en smäll som man på pappret alltså redan har tagit år 2005 och som innebar att resultatet blev –11,0 mkr för föreningen. Visar det sig att IFK får rätt i skatteprocessen kommer resultatet ökas på med motsvarande summa det aktuella året.
Nog om tråkiga förklaringar angående skatteskulden, nu kollar vi istället på de olika posterna som ingår i resultaträkningen. Omsättningen (klubbens totala försäljning) har ökat med 16% till nästan 82 mkr vilket är synnerligen starkt med tanke på att ökningen för 2004 var närmre 40%. En hög omsättning har den fördelen att man även kan skaffa sig större utgifter (till exempel för att skaffa bättre spelare) utan att riskera ekonomin.
Den största ökningen av intäkterna har skett tack vare de spelarförsäljningar som inbringat drygt 13 mkr till klubben (5,3 mkr för 2004), men även matchintäkterna har ökat rejält vilket har sin grund i framgångarna under den första upplagan av Royal League.
Bidragen från Svensk Elitfotboll har ökat något i och med att de sportsliga prestationerna förbättrats och även sponsorintäkterna har ökats, något som dock främst bör vara hänförbart till den positiva utveckling som skett tidigare år. Att varuförsäljningen (souvenirer) minskat något är inte helt oväntat då den posten under 2004 till stor del förgylldes av en engångintäkt i alla de jubileumsböcker som levererades på senhösten. Överskottet från souvenirförsäljningen uppgår till en dryg miljon, vilket får ses som tillfredsställande.
Kostnaderna för spelartruppen har under 2005 ökat med nästan sex miljoner vilket till viss del torde bero på det bonussystem som innebär att truppen till större del kompenseras vid sportslig framgång. Samtidigt bör man vara en smula konfunderad över ökningen då truppen under 2005 till större del än normalt bestått av unga, oetablerade spelare som borde vara förhållandevis billiga i drift. Av detta kan man sannolikt fastslå att ledningen åter accepterat högre generella lönenivåer vilket får den positiva effekten att vi kan locka till oss bättre spelare samtidigt som det naturligtvis kräver att intäkterna ligger kvar på en fortsatt hög nivå.
IFK – liksom flertalet allsvenska klubbar – väljer att dela upp köpesumman för en spelare över hela dess kontraktstid (balansera spelarförvärvet) istället för att kostnadsföra det direkt. Under 2005 har IFK gjort s.k. avskrivningar på spelarkontrakten med 4,5 mkr vilket är det bokföringsmässiga sättet att dela upp köpekostnaderna. Denna process är endast en papperslösning och påverkar på inget sätt plånbokseffekten för klubben.
Som avslutning av analysen av resultaträkningen kan man återigen konstatera att klubben reserverat de 12,1 skattemiljonerna som en extraordinärkostnad vilket är det huvudsakliga skälet till att förlusten för 2005 hamnar på 11,0 mkr.
Om resultaträkningen mest är mumbojumbo som är baserat på en massa bokföringsmässiga detaljer är det raka motsatsen med balansräkningen som är en ögonblicksbild över de ekonomiska förutsättningarna vid ett givet tillfälle (i det här fallet den 31:e december 2005) och som är ofantligt viktig i en ekonomisk analys.
En balansräkning består av tre olika delar: skulder, tillgångar och eget kapital. Det egna kapitalet utgör skillnaden mellan skulderna och tillgångarna. Om skulderna är högre än tillgångarna har man ett s.k. negativt eget kapital vilket bl.a. leder till Licensnämnden blir gnällig och kräver att man istället trixar med siffrorna (lex Helsingborg).
Tillgångar som redovisas delas in i två delar; dels tillgångar som anses vara mer bestående (s.k. anläggningstillgångar) som exempelvis spelarna, Kamratgården och lite fonderade medel och dels tillgångar som man räknar med skall omsättas till pengar på kontot inom en snar framtid (s.k. omsättningstillgångar). Skulder redovisas enligt samma modell i långfristiga och kortfristiga skulder.
För IFK:s del uppgår de totala tillgångarna vid årsskiftet till 46,7 mkr där spelartruppen värderats till 9,0 mkr (4,0 mkr år 2004). Detta är inte ett marknadsvärde på hela truppen utan baseras istället på vad klubben betalat när man köpt spelaren. En spelare som exempelvis Niclas Alexandersson (som kom till klubben som Bosman) har således inget värde i balansräkningen.
Den andra tillgångspost som ökat väsentligt under 2005 är värdet på Kamratgården som har skrivits upp till att motsvara 75% av marknadsvärdet. Denna uppskrivning har inte direkt påverkat ekonomin för klubben på så sätt att vi har fått några pengar, men kan ändå ge positiva effekter då det förbättrat en del nyckeltal som i sin tur kan leda till att vi får bättre och billigare möjlighet till lån samtidigt som det ger en mer rättvisande bild av läget.
De totala skulderna har ökat med nästan 19 mkr under 2005 och den största delen är naturligtvis hänförbar till den skatteskuld som uppkommit (som står för tolv av de nitton miljonerna). Det egna kapitalet uppgick vid årsskiftet till betryggande 4,5 mkr vilket innebär att ingen behöver sova oroligt för att elitlicensen skulle vara i fara.
Sammanfattning av det ekonomiska läget:
IFK Göteborg har under 2005 ökat intäkterna på de flesta plan vilket på lång sikt är det absolut viktigaste för att vi även fortsatt skall ha möjligheten att nå sportsliga framgångar. Det uttalade målet om att klubben inte skall vara beroende av spelarförsäljningar eller europaspel för att klara sin ekonomi når man inte upp till, utan det har krävts en del spelarförsäljningar för att klara ett plusresultat.
Även om resultatet har varit negativt för 2005 har kassaflödena (plånbokseffekten) trots allt varit positiva vilket innebär att det har kommit in mer pengar än det har betalats ut vilket naturligtvis är av yttersta vikt. Om 2005 varit ett ”normalår” (till skillnad från det superskattechockår det varit) är min uppfattning att man skulle kunnat leverera ett resultat nånstans melllan 2 och 5 miljoner beroende på vilka mål man har med redovisningen och hur kreativ revisorn är.
Överlevnaden på lång sikt (som mäts med det s.k. soliditetsmåttet) har försämrats kraftigt jämfört med 2004 vilket är helt beroende på skatteaffären. Vid en eventuell vinst mot Lithners lakejer har istället soliditeten ökat en aning.
Betalningsförmågan för klubben har försämrats även om man väljer att bortse från skattereserveringen. Den s.k. kassalikviditeten (omsättningstillgångar – varulager – kortfristiga skulder) som mäter förmågan att kortsiktigt betala sina skulder har ett negativt värde på nästan 2,8 mkr även om man bortser från skatteskulden (-14,9 mkr med skatteskulden) vilket kan jämföras med det överskott på drygt hundratusen som fanns för ett år sedan. Likviditetssiffran bör på kort sikt förbättras med fem miljoner innan klubben kan anses ha en god ekonomisk rörelsefrihet.
På några års sikt bör vi vara förberedda på att det kan krävas en måttfull ekonomisk satsning om det värsta tänkbara scenariot i skattehärvan blir verklighet men på lite längre sikt ser det ljust ut främst tack vare det nya TV-avtalet, arenabyggnationen och framgången för Royal League som alla är viktiga faktorer i jakten på den goda ekononomi som krävs för att återerövra Europa.
För övrigt anser jag att ALLA matcher skall spelas på den nya arenan.
