Äntligen!

44 års väntan är över. Förbannelsen är bruten. HBK har vunnit på Olympia igen.

Det har varit som förgjort att ta de där tre poängen på Olympia. Det har inte spelat någon roll att vi varit det spelförande laget, att det är vi som har haft flest givna målchanser, det har i 44 års tid alltid varit stolpe ut. Fram tills ikväll. Trenden är bruten, tre poäng är vunna. Det enda som fattas nu är väl att himlen faller ner också...

HBK hade dagen till ära återgått till sin 4-5-1 uppställning där Igor Sypniewski fick jaga ensam på topp. Det visade sig vara en vinnande formel.

Redan efter tio minuters spel så kom det som skulle visa sig vara det vinnande målet. Efter en enastående soloraid av Igor som slutligen fälldes precis utanför HIFs straffområde så sköt Tommy Jönsson in ledningsmålet på den efterförljande frisparken. Fredrik Larsson i HIF-målet valde att ställa sex man i muren, men där endast en spelare täckte någon del av målet. Efter en petning av Mikael Nilsson så hade inte Tommy några större problem att sikta och skjuta utom räckhåll för Larsson i mål. Bara att tacka och ta emot.

HBK fortsatte att spela fyndigt och var det spelförande laget fram tills det återstod tio minuter av halvleken. Då valde man att säkra upp bakåt och gav HIF en chans att komma in i matchen. Några riktiga farligheter skapade HIF dock inte i den första halvleken, mer än ett långskott från Eldin Karasik som Conny klarade till hörna.

Den andra halvleken var tempostarkare än den första, men kvaliten i passningsspelet sjönk, samtidigt som HBKs snabba rensande i backlinjen gav HIF ett stort bollinnehav. Ju längre den andra halvleken led desto mer chanser började HIF skapa. Gustaf Andersson kom fri två gånger, men för dagen mycket duktige Conny Johansson var hela tiden alert och avvärje Gustafs chanser.

På slutet skickade HIF upp mittbacken Jesper Jansson för att få mer tyngd i anfallen, men inte heller det hjälpte. Han fightades dock hårt med "Zwirre" i mittförsvaret och de båda kämparna drog på sig varsin varning för tufft spel.

Slutet var en nervpärs där domaren la till sex minuters övertid, men när slutsignalen väl kom så var det idel glada miner hos HBK:arna. 44 års väntan var äntligen över och Olympia i Helsingborg är inte längre ett ointagligt fort. Låt oss bara hoppas att detta inte är året då även vår hemmatrend bryts.

Dagens seger markerade också ett trendbrott i bortaspelet som hittills endast hade resulterat i en poäng (borta mot IFK Göteborg). Nu finns det väl ingen anledning att tro att vi inte kan vinna borta mot Elfsborg också.

Beröm idag skall givetvis riktas till hela laget, men särskilt Conny i mål, Tomas och Tommy i mittförsvaret, Dusan på mittfältet och framför allt Igor i anfallet förtjänar att nämnas. Dock, det var en lagseger.

0 kommentarer