Ett stycke sportutrustning
En expansiv framtid väntar stadens himmelsblå stolthet MFF. Som alltid när en förening växer och blir mer företagsliknande ställs hjärta emot ekonomi.
Den nya arenan kommer att byggas och diskussionen förs om ståplats ska vara kvar eller inte. För att ta ett exempel på en fruktad arena med ståplats och bra stämning kontra vad som det blev av det hela, får jag be er blicka mot hockeyn och Stångebrohallen i Linköping.
Häxkitteln skrämde både domare och motståndarlag. Köerna ringlade sig riktigt långa och det var ofta lapp på luckan i staden som var utsvulten på elitidrott. En av långsidorna bestod av ståplats.
Hemmahörandes i division II drev föreningen en vision om elitspel. Ordföranden Christer Mård, den starke mannen, gjorde många kaxiga uttalanden i medierna. Ibland till supportrarnas förtret.
Men framgångarna kom och ledde till spel i högsta serien. Fansen hyllades. Det skulle byggas och satsas. Linköping skulle bli ett konstant topplag med arenans hjälp och kämpa om guldet varje säsong.
En borg för 250 miljoner kronor kom till. Numera heter huvudarenan Cloetta Center och ståplats är marginaliserat till en liten tårtbit. Det går att får bra tryck ibland om ståplats och sittplats samverkar men det är ljusår ifrån Stångebrohallen. Utvecklingen i europeiska länder pekar också mot att stämningen sjunkit ju fler sittplats det har blivit på arenorna.
Minskandet av ståsektionen har varit en stridsfråga för många och det har skurit sig mellan ledningen för LHC och fansen. När det märktes att stämningen försvann på matcherna – 8500 i en inomhushall men ändå ganska tyst – blev det plötsligt liv i samarbetet. Sponsorer vill ha ett framgångsrikt lag men också stämning, färre supporters färre stämning = färre sponsorer.
Problemet är att riktiga fans inte går att köpa. Precis som en tidning inte kan ignorera sina läsare kan inte en idrottsklubb strunta i sina fans. Det talas ofta i termer som varumärke och produkt, istället för hockeylag från ledningens håll. Det retar och sårar många.
Det har även framkommit att ekonomin är i obalans. De som kritiserade ledningens budgetering (satsning på Dam-VM, 7600 åskådare i snitt under säsongen och minst semifinal i slutspelet) avfärdades som pessimister.
Allt bråk och skriverier ledde även till motsättningar mellan supportrarna. I dagsläget är de uppdelade i olika fraktioner där alla drar åt olika håll. Någon större tillstymmelse till samverkan kan inte skönjas. Diskussionerna pågår fortfarande om vem som hejar mest, minst och varför allt har gått åt pipsvängen.
Dessutom har ligister i firmasvängen infiltrerat det hela och tyvärr är det de som hörs mest. En ramsa som ”zick-zack ziganarpack” förekommer allt för ofta.
Hallen är byggd, Linköping kommer att kämpa om guldet. Men fansen jublar inte.
För att anknyta till himmelsblått, hur ser ledningen på fansen? Är de en dekor som utsmyckar matcherna eller är de stommen i Malmö FF? Det går inte att hyra in en hejarklack som ska vifta med flaggor och ha på sig matchtröjor. Riktig support kommer från hjärtat. Precis därför måste fansens röst få höras och diskuteras. Oavsett vad som framkommer. Det skadar aldrig att lyssna eller att informera de som i många fall bygger sitt liv kring föreningens öden och äventyr. Idrottsbutiker och shopar säljer matchtröjor, halsdukar och kepsar. Men textil kan inte sjunga.
