Risp trivs med det mesta i Turkiet
Han lämnade sitt kära IFK Göteborg för att åter ta proffschansen ute i världen. Efter italienska Chievo blev turkiska Genclerbirligi lysekilssonen Fredrik Risps andra proffslag i karriären. I en stor intervju med Alltid Blåvitt berättar Fredrik om livet i Turkiet, kulturella skillnader, den turkiska fotbollen och den kommande tillökningen i familjen.
Den hårdföre mittbacksklippan Fredrik Risp lämnade IFK Göteborg och Kamratgården under vintern 2003 för att pröva lyckan i italienska Chievo. Efter ett halvår där var han åter tillbaka i Blåvitt, men efter ytterligare två år i IFK var det dags igen. Denna gång var det turkiska Genclerbirligi som stod för locktonerna, och i somras nappade "Rispen". Nu har han varit där i mer än ett halvår, och Alltid Blåvitt ville kolla läget med vår förre backklippa av bohusgranit.
- Här är det är bara bra. Det blir givetvis väldigt mycket fotboll och kanske inte så mycket fritid som man hade hoppats. Men jag klagar inte. Har tyvärr inte hunnit se så mycket av Ankara än, men det kommer kanske, säger Fredrik till Alltid Blåvitt.
Han lever nere i Ankara med sin fru Anna. De har varit gifta i snart fem år nu, och har en dotter som heter Thea (två år). Men snart väntar familjen Risp ytterligare tillökning.
- Vi väntar faktiskt en son i maj månad.
Glädjande förstås, och livet leker i övrigt också. Även fotbollsmässigt. Men visst finns skillnaderna där.
Har du kunnat märka av eventuella kulturskillnader mellan Turkiet och Sverige?
- Givetvis så märks det att det är ett muslimskt land man befinner sig i. Alla dessa minareter är svåra att undgå men det är bara att försöka slå dövörat till när de sätter igång. Man märker också att det är många i laget som är troende och de försöker att be fem gånger om dagen, vilket man inte är van vid hemma i Sverige. Dock är Ankara som stad ganska mångkulturell så man ser inte så väldigt många kvinnor med slöjor som det kanske finns i de mindre städerna.
Vad tycker du om maten i Turkiet? Är det bara kebab som gäller eller?
- Maten tycker jag är fantastiskt god! Vi äter allt som oftast mat både före och efter träningen på klubben och där har vi en egen restaurang, med kockar som tillagar mat till oss spelare och ledare. Jag äter nog det mesta vill jag påstå, dock försöker jag undvika alla sötsaker som bjuds på, men de turkiska spelarna närmast frossar i sig av dessa godsaker. Kebab blir det inte så ofta tyvärr, den står inte på menyn regelbundet. Men det kan bli en och annan på lediga dagar.
Vad tycker du om staden Ankara? Hur är det att bo där?
- Som jag sa tidigare så har jag inte haft tid att utforska staden så mycket som jag har velat, men av det lilla jag hunnit se så finns väl det mesta som fanns i Göteborg i form av shopping och dylikt. Vad gäller sevärdheter så har jag inte hunnit med så mycket där heller. Att bo i Ankara kan ibland vara lite svårt eftersom det ofta blir problem med språket. Jag har inte hunnit lära mig tillräckligt bra turkiska för att kunna göra mig förstådd. Och tyvärr så är nog inte engelskaundervisningen så bra som man hoppats, eftersom nästan inga människor här har talat engelska. Detta är givetvis tragiskt men inget man kan göra något åt. Jag får helt enkelt bli bättre på turkiskan!
Fredrik berättar att han i alla fall har lärt sig de allra nödvändigaste fotbollstermerna på turkiska, för att kunna göra sig förstådd på planen.
- Om det är taktiska saker som tränaren vill få sagt, så hjälper de spelare till som kan turkiska och engelska med att tolka. Så det ser jag inte som några problem utan det har funkat bra vill jag påstå.
Någon stor kändis har han dock inte blivit på Ankaras gator. Han berättar att visst händer det att folk känner igenom honom, och en del autografskrivning blir det, men inte i några kopiösa mängder.
- Tyvärr har vi inte så mycket folk på matcherna, så det är väl endast ett fåtal som vet vem man är. Men det kan vara rätt så skönt att slippa ha en stor press på sig, som de stora lagen i Istanbul har.
Hur regerade du när du fick höra att Genclerbirligi var intresserade av dig?
- Jag var givetvis nyfiken på vad det var för klubb och vilken status den hade i Turkiet. Jag kände att det var viktigt att få reda på så mycket som möjligt innan jag bestämde mig. Jag hade aldrig hört talas om klubben tidigare, men jag fick ett väldigt bra intryck av deras representanter när de var i Göteborg och förhandlade. Sedan hade jag ett snack med Kennet Andersson, för jag ville höra vad han hade för syn på turkisk fotboll och i synnerhet vad han visste om Genclerbirligi. Han gav mig lite småtips och det var bra att få hans omdöme.
Vad visste du i allmänhet om Turkiet och den turkiska ligan?
- Jag kände nog bara till de tre stora Istanbullagen sedan tidigare. Galatasaray har ju IFK Göteborg tampats mot under 90-talet i Champions League. Och Besiktas och Fenerbahce ser man allt som oftast i någon av de europeiska cuperna.
Hur ser ni i Genclerbirligi på säsongen hittills i ligan, och vad har ni för mål?
- Vi har haft en okej säsong så långt tycker jag. Vi har kanske varit lite ojämna men det beror på att vi har ett ganska ungt lag och det tar lite tid att få allt att stämma. Men vi har toppkänning och vårt mål är att komma bland de fyra främsta vilket skulle innebära UEFA-cupspel tror jag.
Genclerbirligis träningsanläggning går inte direkt av för hackor.
Förra säsongen släppte Genclerbirligi in 29 mål på 22 matcher. Den här säsongen har man hittills 21 insläppta på 23 matcher och Genclerbirligi är därmed ligans bästa lag i denna kategori.
Kommenterarer kring detta?
- Vi har en mycket stabil backlinje och två fantastiskt bra målvakter. Sen har vi den fördelen att vi är ett fysiskt starkt lag där alla deltar i defensiven vilket underlättar för oss försvarare. Hoppas vi kan fortsätta att släppa in få mål.
Som Fredrik nämnde tidigare har laget tyvärr ganska lite publik på sina hemmamatcher. Det är endast när man möter något av de stora lagen som man lyckas fylla arenan.
- Men då är det 90 procent bortasupportrar, säger Fredrik och tillägger:
- Vi har dock en liten klack som är oss trogen och de stöttar oss i alla lägen vilket är kul. Värsta rivalen är vad jag förstår Ankaragucu, då de har den största supporterskaran i Ankara.
De flesta turkar som bor i Sverige har sitt favoritlag bland något av Istanbullagen. Om du skulle få bud från alla tre (Fenerbahce, Besiktas, Galatasaray), vilket lag skulle du helst välja då?
- Det är nog så bland alla turkar att man har sitt favoritlag bland något av Istanbullagen, men skulle jag få något bud av dem så är det något jag måste ta ställning till då. Just nu finns min lojalitet hos Genclerbirligi och jag ska göra allt för att vi ska nå en så bra position som möjligt i ligan. Vad som händer i framtiden är svårt att sia om.
Fredrik ser dock Fenerbahce som den slutliga vinnaren av ligan i år.
- Jag hoppas vi kan komma trea för det tycker jag vi har kapacitet till. Men det är många matcher kvar och allt kan hända.
I dagarna som gick möttes två gamla klubbkamrater på planen i den turkiska ligan. Sebastians Johanssons Malatyaspor tog emot Risps Genclerbirligi (seger för Risps lag med 3-1). Och kontakten håller de fortfarande.
- Vi hörs av med jämna mellanrum och Sebastian var faktiskt här i Ankara för ett tag sedan och hälsade på en kortis. Men det är klart att det är kul att få möta en tidigare lagkompis här nere i Turkiet. Men när väl matchen är igång så tänker man inte på det utan man är så fokuserad på att vinna matchen. Men efteråt blir det väl lite tjöt.
Två gamla blåvita kamrater kämpar i den turkiska ligan alltså, och snart möter ni förhoppningsvis även Sebastian Johansson här på Alltid Blåvitt. För tillfället har "Rispen" ett litet övertag dem emellan, efter den senaste segern.
Korta frågor och svar med "Rispen": 
Senast lästa bok: Da Vinci-koden
Bästa film: Har sett så många bra filmer.
Favoritfärg: Blåvitt
Turnummer: 3
Snabbfakta, Fredrik Risp:
Född: 1980-12-15
Smeknamn: Rispen
Position: Back
Längd: 186 cm
Vikt: 81 kg
Moderklubb: Lysekils FF
Övriga klubbar: IFK Göteborg, Chievo, Genclerbirligi
