Pubkväll med Snuffe
Signaturen "iffifftös" rapporterar från Offsides pubkväll med Sören Åkeby.
Vi vill se våran Snuffe… Snuffe den snällaste grisen i världen.
För er som missat att läsa Per Welinders intervju med Sören Åkeby så kommer smeknamnet Snuffe från en saga Sörens far läste för honom när han var liten och satt och väntade på doktorn på vårdcentralen. Det är ett smeknamn som tydligen satt sig benhårt – då Åkeby själv spelade fotboll var det ingen av dem som kände honom som förstod vem som avsågs då tidningarna skrev: Målgörare Sören Åkeby – det var ju ”Snuffe” som hade nätat!
Offiside ordnade ikväll pubkväll med intervju och frågestund med vår nye tränare Sören Åkeby, en frågestund som leddes av Mats Weman. Har du förresten lyckats missa att läsa det han skrivit om Malmö FF: Ändra på det! Jag tycker hans böcker Blått ett lag och När Malmö FF var näst bäst i Europa är lysande, liksom övriga krönikor och texter jag läst av honom. Åkeby var imponerad av Wemans research och man kan väl inte annat än instämma i när karln bland annat har letat upp och lånat ”Snuffe-boken” från depåbiblioteket i Umeå! Visst, det framkom väl inga revolutionerande nyheter under frågestunden men det kändes ändå skönt och tryggt att höra Åkebys tankegångar och Weman har ett sätt att fråga som får en att känna det som om man kommer dem han intervjuar inpå livet.
Weman tog inledningsvis upp Åkebys nästan 20åriga historia som brandman och undrade vilken nytta han kan ha haft av detta i sin karriär som fotbollstränare. Förutom att man som brandman naturligtvis behöver god fysik och att man oftast ägnar sig åt idrott någon timme om dan så menade Åkeby att det nog är för psyket det spelat mest roll. Brandmannayrket är ett yrke där man lär sig lita på varandra och där teamwork är viktigt, precis som i fotboll.
En annan viktig aspekt menade Åkeby var att han som brandman sett mycket jobbigt, sett helvetet som han uttryckte det, och därmed fått lättare att sätta saker i perspektiv. Spelare kan klaga på en dålig plan eller skitväder att träna i, vilket känns som en petitess om man nyss kommit från ett jobb där man sett döda människor. Man kan hata att förlora och bli heligt förbannad när man gör det, men har man sett helvetet så har man lättare att gå vidare och inse att det trots allt inte är hela världen med en förlorad match.
Ett ledord genom mycket Åkeby pratade om och satte fokus på var KARAKTÄR, vilket han menar är en enormt viktig kvalitet hos en bra fotbollsspelare. Givetvis måste de fotbollsmässiga kvaliteterna finnas där men dessa går att träna fram, vilket karaktären inte gör. Den har man eller så har man den inte. Åkeby menar att spelarna måste inse att de har världens bästa yrke, men med detta kommer också att man måste offra en del. Det är hårt jävla arbete bakom att bli en bra spelare. Föga förvånande nämnde Åkeby Daniel Andersson som ett exempel på en spelare i dagens MFF som har bra karaktär. Pådrivare, ger alltid allt, hatar att förlora.
Frågan om 4-3-3 vs 4-4-2 kom givetvis upp och Åkeby hävdar fortfarande envist att han inte bestämt sig för att vi ska spela 4-3-3, vi ska spela det spelsystem som spelarmaterialet lämpar sig bäst för. En kommentar som kändes välbekant var också: i 4-4-2 är det lättare för individen att gömma sig i kollektivet. Weman undrade också om det inte finns en risk att vårt småvuxna mittfält kan bli överkörda av andra lags mer storväxta 4-mannamittfält. Åkebys svar på detta var: Man spelar inte fotboll med längden. Jag känner ingen oro för det. Bollen ska spelas längs backen.
Angående spelarmaterialet så fick Sören Åkeby frågor om specifika spelare både av Weman och publiken och det framkom bland annat att han, liksom många andra, har stora förväntningar på allas vår nr 10 Jari Litmanen – det gäller bara att han håller sig skadefri så att han kan träna på rätt nivå. Just nu tränar han – för allas info - för fullt. Han talade sig också varm för Jon Jönsson och menade att han har bättre förutsättningar att bli riktigt bra som mittback än mittfältare, bl a tack vare en spänst man sällan skådat och bra placeringsförmåga men också för att han bli mer orolig med bollen som mittfältare. Åkeby ser inte varken Jonas Sandkvist eller Mattias Asper som 1:e målvakt, det är upp till dem själva att visa vem som ska spela mest.
Överhuvudtaget gäller filosofin att den som är i bäst form spelar. Åkeby är inte rädd att bänka även spelare med ”stjärnstatus” vilket han visade i Djurgården då han satte Andreas Isaksson på bänken när denne visade sviktande form. När snacket kom in på vikten av konkurrens och bred trupp kom också frågan upp hur man handskas med besvikelse och irritation hos dem som inte får spela. Åkebys svar på det kanske ni kan gissa: Karaktär. En spelare med rätt karaktär ger sig den på att komma in i laget igen.
Ett mål mer än motståndarna var Åkebys svar på vad vi ska ha för mål under säsongen, och givetvis ska vi vara med och slåss om guldet.
Sören Åkebys resultat i Wemans ”minifrågesport” om MFF låter jag, för hans skull, bli att redovisa. Ett par rätt hade han i alla fall och han ska väl vara kvar ett tag så nog ska han hinna lära sig en del om vår historia. Dessutom är ju det viktigaste att han är med och hjälper till att skapa nya gyllene kapitel i denna historia, eller hur?
Jag försökte låta bli men det går inte… Som supporter med otroligt väl utvecklad Tobias Grahn-allergi måste jag redovisa vad Åkeby sa när denne spelares namn nämndes i diskussionen om karaktär och hur viktigt det är med grundlig research om nyförvärvs karaktär. Först berömde han Grahns första tid i Danmark då han fortfarande var utlånad från MFF. Men när han sedan efter ca ett halvår fick kontrakt fick han enligt Åkeby: Nått jävla tuppjuck och blev pissdålig. Jag vet inte vad som rör sig innanför pannbenet på den pojken. Och han medgav att det väl hade funnits vissa brister i researchen vad gällde Grahns karaktär…
