Vålerenga - Djurgården 1-3 (0-2)
På ett vinterkall gräsplan i Tønsberg, tolv mil söder om Oslo ställdes Djurgården mot norska mästarna Vålerenga i RL-kvartsfinal. Med 2-1 i ryggen från första mötet hade DIF bara att spela 0-0 för att avancera till semifinal.
Återigen uppställda i en 4-4-2 uppställning återfann vi Hysén och Jonson på topp i DIF. Duon var mycket lyckad under första mötet med Vålerenga och hade således fått fortsatt förtroende. Abgar Barsom och Jesper Håkansson hade tagit plats på mittfältet invid Arneng och Batan. Backlinjen såg ut som vanligt med Johannesson och Kuivasto som mittbackar. Yttrar var naturligtvis Stoltz och Concha.
Vålerenga sparkade igång matchen och inledningsvis var det mycket norskt. Med god kontroll på bollen kunde VIF leta sig uppåt planen och etablera lite tryck på Djurgårdsmålet. Efter ca fem minuters konstant press från Vålerenga sprang Håkansson fram mot en föräldralös boll och fick dit foten i sista stund. Bollen letade sig fram till Tobias Hysén som sprang sig fri med målvakten. Tobbe rundade Arason i målet men kom för långt ut och skottet kunde enkelt stoppas av en hemåtjobbande back.
Efter den överraskande kontringen fortsatte VIF sin press genom att föra spelet och äga mycket boll, men blev betydligt mer vaksamma för Blårändernas snabba omställningar. Detta öppnade upp för Djurgården som kunde driva längre in på norrmännens planhalva i takt med att de norska lagdelarna sjönk allt djupare.
Med knappa kvarten spelad lyckades DIF koppla ett rejält grepp om matchen och semifinalplatsen. Hysén startade ett anfall på mitten, slets ner, fick bollen över till Håkanson som rände ut åt höger och dängde in ett halvdant inlägg in i straffområdet. Där inne visade Mattias Jonson landslagsklass genom att för det första vänta in inlägget, hoppa baklänges, vrida sig åt vänster och på volley (i luften) skjuta in ledningsmålet för Djurgården vid målvaktens bortre stolpe. 0-1!
Målet rörde till det i Vålerenga en aning och gav samtidigt vind i seglen till de för dagen rödklädda blåränderna. VIF lyckades leta sig fram till diverse ströchanser såsom resultatlösa hörnor och halvdanna långskott, men dessa blev inte annat än plockpotatis för Tourray. I 17:e minuten susade dock en boll ned mot Dembos högra stolpe och trots att han fick lite problem lyckades han hålla den.
Djurgårdens tidiga ledningsmål gjorde att matchen öppnade upp sig betydligt mer och målchanserna haglade tätt. VIF tvingades anfalla för att hålla semifinaldrömmen vid liv, men hade inte på något sätt råd att släppa in några fler mål. Detta till trots, lyckades Djurgården i den 24:e minuten, genom sin första hörna för matchen utöka sin ledning. Återigen var Jonson framme med en skarv vid första stolpen. Intill den andra stod ingen mindre än Håkansson på mållinjen och petade in en härlig tvåmålsledning för Stockholms Stolthet! 0-2!
Under minuterna som följde det andra målet såg det ut som om verkligheten hann ikapp norrmännen. De var nu tvungna att göra minst fyra mål för att avancera till semifinal och det såg aningen uppgivet ut. Spelet föll isär totalt och Vålerenga hittade inte rätt någonstans. Djurgården, å andra sidan tog över totalt och pressade på rejält för ett tredje mål. Norrmännen kom stundom upp i små strölägen, men hade inte samma kontroll på matchen som under inledningen.
I 37:e minuten kom Hoseth framrusandes mot DIF-målet, precis utanför straffområdet fällde Johannesson honom bakifrån för att förhindra friläget och detta renderade i gult kort. Den efterföljande frisparken var farlig men resultatlös.
Jonevret efterlyste ett förbättrat positionsspel inför denna match och under första halvlek verkade grabbarna verkligen tagit detta till sig. Djurgården lyckades gång efter annan att enkelt springa ikapp och förbi sina försvarare och vika in framför dem för att erövra bollen. Trots mycket boll var norrmännens farliga lägen lätträknade, mycket tack vare ett effektivt försvarsspel redan på mittplanen. Stefan Rehn tjatade en hel del om just detta agerande på träningarna under 2005, kull att se det bära frukt.
Oroande nog åt sig Vålerenga sakteliga tillbaks in i matchen igen mot slutet av första halvlek. Med uppflyttade kantspelare fick man fler spelalternativ, men kom fortfarande inte till riktigt bra avslut. Första halvleks slutminuter bjöd dessutom på mängder av hårda närkampssmällar där Barsom allt som oftast var inblandad på det ena eller andra sättet. När halvtidsvisslan ljöd hade Vålerenga 45 minuter på sig att knappa in 4 mål på DIF. Det hela kändes med andra ord redan avgjort.
- Vi ska avgöra matchen ännu mer, sa Jonson i paus.
Det löftet såg ut att bli svårt att hålla. Andra halvlek bjöd inte på samma höga grad av skönspel från DIF:s sida. Vålerenga inledde som väntat med en mycket aggressiv offensiv. Redan efter två minuter missade Concha att läsa en passning på sin kant. Norrmännen kom runt och kunde skicka ett inlägg rakt till en fristående anfallare som turligt nog nickade rakt på Stoltz. Minuten senare var det dags igen med en frispark intill hörnflaggan där Dembo inte riktigt hann ut. Muri når högt med sitt huvud och kan nicka in reduceringen för Vålerenga knappa fyra minuter in i andra halvlek. 1-2!
VIF ökade sin press ytterligare efter målet, började ta djupledslöpningar och hittade allt oftare rätt i passningsspelet.
Mitt i den norska offensiven kunde Djurgården stundom sticka upp i kontringar. Med knappa timmen spelad snappade Hysén upp en lös boll bakom VIF:s backlinje och sprang sig återigen fri med målvakten, som dessvärre gör en mirakulös räddning. Vålerenga behöll dock fortsatt press och hade fortfarande känning, trots att tiden höll på att rinna ut.
Det var först med tjugo minuter kvar som DIF återigen började visa upp ett kontrollerat spel. Spiken i kistan kom i 79:e minuten då Jonson och Hysén drev upp i ett anfall där den förstnämnde drämde på ett bra skott utanför straffområdet. Bollbanan var bra och räddningen av målvakten snygg, men på returen var Hysén framme och fick äntligen sätta bollen i mål. 1-3!
Tobbe säkrade inte bara Djurgårdens semifinalplats utan förde även upp sig själv i delad skytteligaledning i Royal League. Därmed står det klart att DIF spelar sin första smifinal hemma mot vinnaren i kvartsfinal 4. Torsdagen den 16:e mars ställs DIF mot antingen Lilleström eller IFK Göteborg. Returmötet på bortaplan spelas den 23:e.
- När vi har kommit så långt som till semifinal är målet självklart att också nå finalen, sa Jonevret efter matchen.
