Krönikan: Förlåt Ruben!
AIK bjöd på stor underhållning i måndags och visade återigen upp ett bra och vägvinnande spel. Plus bra moral. Det var också mycket glädjande att se "den nye Mats Rubarth" i aktion.
Wow, vilken match det blev i måndags mot Malmö FF. Det var en sådan perfekt dag med ett perfekt och lyckligt slut.
AIK vann inför storpublik som skapade en härlig inramning samtidigt som Djurgården förlorade. Det fanns onekligen många saker att glädjas åt efteråt.
Tre poäng mot Tom Prahls Malmö FF var något jag inte var så säker på inför matchen. Kanske var fokus redan på derbyt?
Nej, likt åskan på förmiddagen som försvann skingrade AIK orosmolnen i andra halvlek och visade klassen. 2-0 mot ett väldigt taggat MFF imponerade. Framför allt för att Malmö kändes som ett riktigt bra lag med snabb bollbehandling, bra passningsspel, kvicka mittfältare och offensiva yttrar.
Det som gladde den här gången var också att AIK återigen växte som lag ju längre matchen led. Passningsspelet blev bättre, löpviljan fanns där hela tiden och ytterbackarna vågade sig framåt i banan i takt med att anfallsspelet blev bättre. Dessutom vann Nordin och Samuelsson andrabollarna på mittfältet efter paus samtidigt som mittbackarna hela tiden såg till att Niklas Skoog inte kunde suga åt sig bollen och få vända upp och fördela den.
Sista tio minuterna var gästerna så nere att man inte skapade speciellt mycket tryck mot Håkan Svenssons mål. Skoogs ribbskott var den enda farligheten. Det finns en härlig moral i årets upplaga av AIK och så är spelarna bättre tränade än på länge.
Det var också mycket roligt att notera Mats Rubarths nya glöd i AIK-tröjan. Äntligen höll han en hel match (nästan i alla fall) och var nyttig både framåt och bakåt. Vilken scenförändring jämfört med tidigare säsonger. Med tanke på hur mycket Richard Money har varit på Mats att jobba mer på träningarna är det nu kul att se att det givit resultat.
Jag sade efter säsongen i fjol att jag var tveksam till en fortsättning för Mats Rubarth i AIK. Att han bara är en vitamininjektion i 30 minuter i varannan match. "Ruben" har dock visat nu hur fel jag hade och det känns jättekul att skriva: Förlåt Ruben! Nu är du en av de absolut hetaste och nyttigaste spelarna i AIK. Hoppas det fortsätter så.
* * *
Jag satt och saknade Daniel Hoch den första halvleken. Dels borde han ha kunnat matcha MFF-mittfältarnas kvickhet inledningsvis och dessutom blev det ett tomrum i ytan mellan mittfält och anfall eftersom Nordin och Samuelsson båda spelade ganska defensivt.
Dessutom saknade jag Kalle Corneliussons rivighet, löpvilja och höga intensitet på mitten som vunnit mycket framgång framför allt på hemmaplan. Med båda Kalle och Hoch borta föll AIK tillbaka i gamla synder med för få spelare framåt i banan. Arash och Andreas fick inget understöd och de ytor som Andreas Andersson ordnade med sina fina löpningar kunde ingen ta tillvara. Det blev klart bättre i andra halvlek då Ishizaki och Rubarth bytte kant och fick med sig ytterbackarna upp i anfallen. Dessutom hade då framför allt Krister Nordin kommit in i matchen.
I framtiden hoppas jag att man inte frångår idén med en släpande anfallare på hemmaplan. Det ger verkligen AIK fler valmöjligheter och mer kraft i anfallsspelet. Speciellt om Daniel Hoch är skadefri. På bortaplan kan det däremot vara en ganska bra tanke att starta med två mer grovjobbande och "powerful players" som Nordin och Samuelsson i mitten.
* * *
Andreas Alm är fjärdeforward i dagens AIK. Visserligen inte i form efter år av skadeproblem, men ändå. Vem hade kunnat föreställa sig det för någon månad sedan? Almen har dock mer att ge och när hans kropp är fulltränad och tajmingen är på topp igen lär han inte nöja sig med att titta på matcherna från bänken.
* * *
Mattias Asper fick en fin hyllning direkt efter paus vilket kändes riktigt bra i mitt hjärta. Vid ett tillfälle i första halvlek kändes det också som om tiden stått stilla sedan 1999 då han på gammalt klassiskt Aspermanér gick ut och plockade ner en hörna från Stefan Ishizaki. Det såg så enkelt ut.
* * *
Svante Samuelsson gjorde årsdebut mot MFF. Ett taktikdrag som kändes tveksamt inför matchen. Hade AIK förlorat hade Richard Money (och Svante för den delen) förmodligen fått saftig kritik. Han är inte feg den gode Mr Money. Svante var dessutom överraskande bra.
* * *
När man läser krönikor och foruminlägg på Himmelriket (MFF-sidan på SvenskaFans) efter matchen känner jag igen mycket av snacket som vi har haft på GF de senaste åren. Allt är fel och redan efter åtta omgångar är det kört. Jag kan förstå bitterheten efter de gulddrömmar som målats upp, de känns igen, men själv räknar jag definitivt inte bort Malmö FF än. Det spel de visade upp mot AIK första 45 vittnar om att laget är bra och att man kommer att klättra i tabellen.
* * *
Derbyt närmar sig med stormsteg och jag känner redan nu hur pissjobbig uppladdningen och matchen kommer att bli. Kan någon förklara varför det blir värre och värre för varje år som går?
* * *
Serieledare efter 6-1-1 på åtta omgångar känns himla bra. Vem vågade ens drömma om den öppningen efter alla skaderapporter som kom i vintras. Inte jag i alla fall.