Krönika: Bollklubben i brytningstid
Det känns inte riktigt som det brukar. Det känns som att något är på gång. Det känns som en brytningstid.
Vid årsskiftet finns det hopp. I februari ser man horisonten, och i mars börjar nedräkningen. Det är där vi är nu, och det var länge sedan jag såg fram emot en premiär så mycket som i år. Vi bollklubbare är inte vana vid tvära svängar. Runt Örjans Vall stormar det sällan. HBK värvar inga ”videojuggar”, HBK glömmer inga uppehållstillstånd, HBK ger inga ”gåvor” till nyförvärv. HBK är det trygga, pålitliga alternativet, men långt ifrån det slätstrukna. På fotbollsplanen är HBK det enda landsortslag som har kunnat utmana på senare år, och det är allt annat än en slump. Det finns fotbollskompetens där nere vid Nissan. Det sitter i väggarna, det hänger i luften, det till och med luktar fotboll vid Örjans Vall. Det gör det i år också, men det känns ändå inte riktigt som det brukar. Det känns som att något är på gång. Det känns som en brytningstid.
Fotbollsorganisationen 
Har tränarstaben någonsin varit mer komplett än nu? Att tänka sig HBK utan Janne Andersson vid rodret är svårt. I Janne har vi i första hand en fantastisk fotbollstränare, men också en kulturbärare av stora mått. Janne kan HBK, Janne är HBK, och hanterar journalister och kameror som vore de hans bästa vänner. Alltid klok, alltid trovärdig, och alltid med en lagom dos charmig underfundighet. Janne gör, och kommer göra, oerhört mycket för bilden av HBK som en aktningsvärd aktör på den svenska fotbollsarenan.
HBK har inte en, inte två, utan tre specialiserade andretränare i Anders Smith, Eggert Gudmundsson och Torbjörn Arvidsson – alla med långa egna spelarkarriärer i klubben och därmed, precis som Janne, alla viktiga kulturbärare.
Med sin bakgrund inom Nya Zeeländsk rugby tillför fystränare Matiu Taingahue innovativa tankar och idéer i det skadeförebyggande arbetet, och HBK ligger i framkant inom området. Inte minst som första svenska klubb att använda GPS-teknik för att analysera rörelsemönster under träning och match, och använda uppgifterna som underlag för individanpassade träningsprogram.
I Jim Norlander har HBK en ”fotbollsspion” av finaste märke, och U-lagstränare Robert Nordström borgar för att talangfabriken går på högvarv - idag och imorgon. HBK har lagt mycket kraft på att utvidga fotbollsorganisationen och står idag väldigt starkt rustade. Starkare än någonsin.
Underbara brytningstid - spännande framtid!
Truppen
Silly Season har varit gynnsam. Jesper Westerberg och Emra Tahirovic är två klassiska HBK-värvningar. Unga, lovande spelare med stor utvecklingspotential. Detta kryddas med den tunga värvningen av Magnus Arvidsson - en spelare med en minst sagt imponerande meritlista. Som bollklubbare är man van vid att medieutrymmet är begränsat, och när värvningen oturligt offentliggjordes samma dag som Henrik Larsson blev klar för HIF så blev uppmärksammandet ”försumbart, dock större än noll”, som min gamle fysiklärare brukade säga. Men låt er inte luras. Arvidsson är en tung, tung värvning. Tre bra namn har tillförts en redan stark trupp. Det ser plötsligt oförskämt bra ut och HBK har ett utmärkt slagläge mot den absoluta toppen.
Men jag vill hänga kvar i värvningarna. De är så smarta, så snygga, så typiskt HBK. Jesper Westerberg är en dokumenterat talangfull spelare, vilket inte minst hans många framträdanden i landslagssammanhang vittnar om. Av allt att döma verkar det ha varit en fnurra på tråden mellan honom och förre arbetsgivaren Landskrona BoIS, och HBK smög elegant i kulisserna och snappade upp Westerberg som Bosman till alla BoIS-supporters uppenbara förtret. Nu återstår bara för Janne att finslipa talangen med ettans sandpapper.
Och såpan Emra Tahiri (numera Tahirovic) har vi alla kunnat följa via media. Tahirovic är tveklöst en talang utöver det vanliga. Det säkraste tecknet på detta är alla kommentarer från besvikna ÖSK:are som talar om ”attitydproblem”, ”dålig träningsmentalitet”, etc, etc. If it walks like a bitter supporter, if it talks like a bitter supporter, då kan man ge sig fan på att det också är en bitter supporter. Vi tvivlade aldrig på hans talang, kära svartvita kamrater, men tack ändå för att ni övertygade oss!
Också i fallet Tahirovic agerade HBK smart, och anmälde sitt intresse tidigt. Medan Tahirovic sedan prövade sina vingar som provspelare nere i Europa så bidade HBK sin tid. När fönstret stängde högg man. Målmedvetet. Beslutsamt. Parkera förresten det där med målmedvetenhet och beslutsamhet. Jag återkommer till det.
Och Magnus Arvidsson. I första hand en mycket kompetent fotbollsspelare, men värvningen är smartare än så. Vikten av att ha ett fullblodsproffs som Arvidsson i truppen kan inte överskattas. Vilken förebild! Magnus Arvidsson vet vad som krävs för att lyckas. Han har en ocean av erfarenhet att ösa ur, och ungtupparna kommer glupskt sluka skopa efter skopa. Magnus Arvidsson kommer lyfta sin omgivning, och värvningen är ett genidrag om ni frågar mig.
Men som sagt, truppen var stark redan innan. Vilket lag kan uppvisa tre mittbackar av Tommy Jönssons, Tomas Zvirgsdauskas och Peter Larssons kaliber? Vilket lag kan uppvisa en playmaker som Dusan Djuric? Vilket lag kan uppvisa en spets som Gunnar Heidar Thorvaldsson? Nej, just det – inget.
Underbara brytningstid - spännande framtid!
Arne Ekstrand
Ordförande Arne Ekstrand har sannerligen infriat alla förväntningar och mer därtill. Det känns som en tryggare bollklubb nu. Det känns som en mer harmonisk bollklubb. Det känns som en bollklubb som hämtar hem de stora frågorna, som jobbar strategiskt, beslutsamt och målmedvetet. Det känns som en bollklubb med självförtroende.
När jag träffade Arne för en trevlig pratstund i februari talade han just om vikten av beslutsamhet och målmedvetenhet.
− Man måste också vara beslutsbenägen. När man har gjort sitt analysarbete så får man inte vara rädd för att fatta beslut. I ett HBK-sammanhang kan det handla om att verkligen bestämma sig för att köpa en viss spelare, och också göra det utan att tveka eller vackla i processen. Man måste jobba utefter besluten när de väl är fattade, sade Arne då, och vi har sett att det inte var tomt prat. Här finns substans.
Under Bengt Sjöholms ledning var känslan att vissa djärva utspel inte var fullt förankrade i föreningen. Och djärva, icke-förankrade utspel i kombination med en begränsad närvaro är en synnerligen god grogrund för osäkerhet, otrygghet och därmed passivitet. Om man inte vet var man är vet man sällan heller vart man skall. I Arne Ekstrand har HBK istället en närvarande ordförande med förståelse för vikten av att få alla med på tåget, av att tydliggöra, konkretisera och förankra besluten och målsättningarna. Jag tror att vi bara har sett början.
Underbara brytningstid – spännande framtid!
Finanserna
De senaste åren har HBK dragits med driftsunderskott i mångmiljonklassen. Med en sinande klubbkassa är situationen om inte alarmerande så åtminstone allvarlig. Ordförande Ekstrands uttalade och prioriterade mål är att nå balans på årsbasis, och på sikt är det också en förutsättning för ekonomisk överlevnad. Det nya TV-avtalet ger ett välkommet tillskott, men det allena förslår inte.
Om du inte syns finns du inte, och det har varit en bekymmersam verklighet för HBK. Uppmärksamhet är inget självändamål, många gånger tvärtom, men i en fotbollsvärld där pengarna styr måste en förening synas för att attrahera tunga sponsorer. Och jag tycker mig nu se en utökad medvetenhet om medias roll. HBK agerar strategiskt och professionellt. HBK planterar nyheter, HBK anordnar pressevenemang - HBK gör sin röst hörd. Och ökad synlighet innebär en bättre förhandlingsposition gentemot potentiella sponsorföretag.
Ekstrands ambition är också att förstärka organisationens marknadssida enligt den enkla devisen att en person kan göra ett visst antal avslut, och två det dubbla. Det kan låta enkelt, men det krävs mod för att utöka bemanningen med tjugofem procent – ett mod som numera finns inom HBK.
HBK har nyligen lanserat en ny officiell sajt, också detta ett tydligt tecken på en utökad medvetenhet om dagens krav på synlighet och närvaro i alla medier, och på hbk.se erbjuds sponsorföretag en tydlig kontaktyta gentemot sin målgrupp. Och idag släpptes nyheten om HBK:s nya kampsång, en omarbetad version av Gyllene Tiders gamla dänga ”Tylö Sun”. Bra eller dålig låt, det spelar ingen roll. HBK utnyttjar associationen HBK-Halmstad-Gyllene Tider-Tylösand och det är smart, mycket smart. Se där, ytterligare ett tecken.
Det finns all anledning att tro att intäkterna kommer öka på sikt, men det stannar inte vid detta. Guldklimparna Dusan Djuric och Gunnar Heidar Thorvaldsson kommer säljas, och de kommer säljas dyrt. Hur dyrt återstår att se, men vi pratar naturligtvis om många miljoner. Miljoner som kommer förvaltas väl.
Underbara brytningstid – spännande framtid!
Arena
Vad har egentligen HBK för ståndpunkt i arenafrågan; upprustat Örjans Vall, Sannarp eller något annat? Vad händer, vad säger kommunen, när får vi veta? Frågorna är många, men jag är faktiskt helt lugn. Frågan är prioriterad och frågan kommer lösas, var så säkra, men jag räknar inte med snabba beslut. Jag vill inte ha snabba beslut. Jag vill ha bra och långsiktigt hållbara beslut. Och alldeles oavsett vilken lösningen blir så innebär den ett steg bort från en snötäckt, djupfrusen matcharena tre veckor innan premiären, ett steg bort från kostsamma ”hemmamatcher” på Behrn Arena inför 53 betalande, och ett steg in i en spännande framtid.
Det är knappt tre veckor kvar till premiären och det är inte riktigt som det brukar. Det är något på gång, och vi drunknar i tecken. Vi kommer att se tillbaka på det här som en brytningstid i Bollklubbens historia.
Vi lever i en brytningstid. Låter inte det spännande, så säg.
