Djurgården - Lilleström 1-3 (0-1)
Ett skadedrabbat Djurgården visade upp en slät figur i första semifinal-mötet med Lilleström denna afton och förlorade med 3-1. De hungriga norrmännen var bättre matchen igenom och utnyttjade sin fysiska överlägsenhet. DIF står nu inför en tuff uppgift att vända på steken och gå vidare till Royal League-final.
Försvarsstarka Lilleström skulle bli en hård nöt att knäcka för Djurgården, som dessutom bara hade två anfallare tillgängliga. Trots det valde man att ställa upp med ett klassiskt tremanna-anfall i Hysén – Davids – Batan från höger, men avsaknaden av den arbetsvillige Jonson samt en riktig ”striker” skulle visa sig vara väldigt stor. Ansvaret låg därmed till stor del hos Tobias Hysén att göra något kreativt framåt, men Lilleström hade läst läxan vilket gjorde att skytteligaledande Hysén tidigt försvann ur matchen och förblev osynlig under långa perioder.
Det får ändå anses som lite av en överraskning att Lilleström inledningsvis tog tag i matchen och visade upp ett betydligt mer aggressivt och tyngre spel. Djurgårdens mittfält hamnade under konstant press och gång på gång slogs onödiga passningar bort. Första riktiga chansen uppstod i 11:e minuten då bortalagets duktige nyförvärv, anfallaren Occean, nickade tätt över i ett bra läge. Markeringsmiss i DIF:s försvar som lika gärna kunde resulterat i mål. Samme Occean blir strax efter varnad för att ha burit örhänge.
Lilleströms kraftiga offensiv avtog efter en kvart och precis när Djurgården hade börjat jobba sig in i matchen kommer det något oturliga ledningsmålet. Robert Stoltz får i 18:e minuten bollen på handen efter att ha brutit precis utanför straffområdskanten. Koren i Lilleström stegar fram och skjuter frisparken nästan mitt i mål, över Dembo på ett konstigt sätt och den något ologiska 1-0-ledningen för Lilleström är ett faktum. Tyvärr måste Dembo lastas för det målet då han inte kan skylla på att han var skymd. Dembo revanscherar sig emellertid något senare när han gör en härlig räddning på Korens volleyskott från dålig vinkel.
Första halvlek fortlöper sedan utan några egentliga chanser eller nämnvärda händelser. Djurgården saknar avstängde Johannesson i uppspelningsfasen då mittfältet hålls under hård press och varken Arneng eller Håkansson får tid att fördela bollar. Man växlade tidigt om till 4-4-2 utan större resultat eller scenförändring. Lilleström utgör ett ständigt hot på fasta situationer och väger tyngre i nio närkamper av tio. Stefan Batan som spelade på lite av hemmaplan var piggast i Djurgården.
Den positiva inledningen på andra halvlek, från Djurgårdens del, gav hopp om en kollektiv uppryckning. Detta varade dock inte länge och norrmännen började återigen vinna de alltid lika viktiga andrabollarna samtidigt som hemmalaget inte var lika energiska och löpvilliga som vi är vana vid, och chanserna kom allt eftersom. Första chansen uppstår i 59:e minuten då Arild Sundgot missar ett halvöppet mål på ett inlägg och något nonchalant placerar bollen vid sidan av målet. Tio minuter senare är det dags. Christoffer Andersson klipper till med vänstern en bit utifrån efter ett fint anfallsspel av Lilleström och skottet sitter perfekt nere i Dembos högra hörn. Tungt mål för Djurgården som inte har visat några intentioner på bättring.
Men med knappa kvarten kvar fixar Hysén en intressant frispark vid straffområdshörnet. Djurgården flyttar upp och får med sig en hörna på frisparken. Här inträffar en märklig situation. Hörnan slås av Arneng men går för nära mål och målvakten plockar ner bollen strax framför Elias Storm som gått upp för att nicka. Storm faller, dock i något som såg ut som en sjysst närkamp, men några sekunder senare blåser domaren straff för Djugården. När kalabaliken mellan bortalagets spelare och domaren lagt sig och diverse gula kort delats ut visar reprisen att målvakten Müller springer fram och ger Jesper Håkansson en armbåge i ryggen efter att han plockat ner bollen. Om jag ska ge en objektiv bild av det hela måste jag säga att det är en ytterst tveksam straff. Hursomhelst rullar Håkansson, som för övrigt var bäste blårand i andra halvlek, säkert in straffen och Djurgådens tycks gå mot en, efter omständigheterna, bra uddamålsförlust. Det skall tilläggas att en ”målvaktstabbe” även här resulterade i mål.
När allt verkar lugnt och Djurgården, efter en riktigt dålig match, ändå har gjort en bra avslutning att ta med sig till Norge, inträffar ännu ett individuellt misstag. Lilleström får en frispark i mitten inne på DIF:s planhalva och går på ett hårt skott längs med marken. Bollen skruvas och går förbi de flesta spelare, ända bak till Elias Storm som får fram foten och styr bollen i mål. Olyckligt. Väldigt oturligt. Om man ska vara kritisk kan man också säga att det var väldigt klumpigt. Ännu ett individuellt misstag. Men inga syndabockar ska hängas ut – DIF gjorde en dålig match rakt igenom och förtjänade inte att vinna. Samtidigt ska inte Lilleströms insats förringas. Norrbaggarna visade upp ett disciplinerat och fysiskt spel, något i stil med IFK Göteborg, men ändå inte tråkigt. Förmodligen trivs man också med vintermatcher. Man visade att man även kunde spela boll längs med backen och vad jag kan döma av den här matchen kommer Lilleström kunna utmana om segern i Tippeligan kommande säsong. När Hysén försvann ut matchen och Davids blev trött fanns inte så mycket att byta in. Kári fick gå in på topp och gjorde inget större väsen av sig.
Vi får hoppas på en rejäl uppryckning och betydligt piggare ben i returmatchen. Då är Johannesson, Mattias Jonson och förhoppningsvis även Quirino med. De kan komma att behövas då vi måste göra tre mål på Lilleström som släppt in två mål på åtta matcher i Royal League...
