Kåffe om köpelag och behovet av en nystart
"De finns de som envist hävdar att Malmö FF anno 2003 är ett rent "köpelag" och att det faktum att vi är ett "köpelag" omöjliggör krig i toppen."
Det är en myt att det inte går att köpa ihop ett mästarlag. Djurgårdensv succé förra året berodde till stor del på Källström, Isaksson och Elmander.
Bajens SM-guld 2001 hade aldrig kommit utan de köpta spelarna Hermansson,Markstedt och Mikael Andersson. Och vem tror för övrigt att Real Madrid, Manchester United och Juventus ens hamnat över kvalstrecket i sina respektive ligor utan spelarköp?
De finns de som envist hävdar att Malmö FF anno 2003 är ett rent "köpelag" och att det faktum att vi är ett "köpelag" omöjliggör krig i toppen. Ofta används AIK och IFK Göteborg som avskräckande exempel på att det inte går att vinna guldet med en massa inköpta spelare. Men är verkligheten så
enkel? Nej, naturligtvis inte.
Malmö FF var 2002 ett framgångsrikt lag med skev balans. Vi hade problem på målvaktssidan, ett mycket stabilt höger- och mittförsvar, ett innermittfält utan linjer i spelet och ett ytter-dito med begränsad framkomlighet samt två anfallare hetare än en högsommardag i Libyen. Lite förenklat kommer historikerna beskriva silverlaget som ett lag som körde sin egen variant av "one touch"-fotbollsfilosofin; ett tillslag från backlinjen, över
mittfältet, via Ijeh och in i mål.
Vi skrek och gormade efter ett mittfält. Brian Steen kunde visserligen slå passningar delikatare än en laxtoast med stenbitsrom - men han behövde å andra sidan en säkerhetszon på fem meter samt tre sekunder i förberedelse för att producera dem. Jörgen Ohlsson vann nickdueller och bröt
motståndarnas uppspel med hjärta och hjärna, men någon passningsvirtuos är han knappast. Och på vänsterkanten var Elanga så genomusel att folk till och med ville värva Håkan Söderstierna. Vilket inte säger lite.
Men ledningen agerade och införskaffade en spelmotor, en vänsterfotad breddare, en mittfältstekniker från mästarna och en vänsterback som även var högerback, mittback och yttermittfältare. Och nu skulle väl ändå problemen vara åtgärdade, eller?
Ändå står vi där vi står, nämligen och stampar. För laget från målvakt fram till och med mitten har inte blivit särskilt mycket bättre. Egentligen inte sämre heller, men Gud går som bekant på kryckor. Jag tycker mig skönja
nya dimensioner i spelet - ytterbackarna följer med upp i anfallen, bollen går allt oftare på marken och passningarna kommer snabbare, men vi förlorar matcher vi borde ta poäng i och vi gör för lite mål.
Men det är inte det som oroar mig mest. Det som skaver mest i min annars filbunkslugna själ, är att framtidsspelare som Joakim Nilsson, Billy Berntsson, Bovar Karim, Alexander Malmström och, till viss del, Jon Jönsson måste vada genom en hel hög komplementspelare innan de ens får chansen
att sitta på bänken. Jag påstår inte att om Bovar skulle fått chansen från start så hade vi gjort bättre från oss, utan vad jag menar är att de spelare som ska ge oss nästa storhetstid aldrig kommer utvecklas om de inte känner att de är med och kämpar om en plats i laget.
Vi köpte fyra spelare - och gjorde oss visserligen av med betydligt fler - men bara Höiland har gjort bra ifrån sig. På mitten har varken Bergström eller Chanko förstärkt laget och Olsson har mest varit skadad. Men de står ändock i vägen för våra ungdomar. När DIF köpte spelare köpte man en
landslagsmålvakt, en landslagsmittfältare och en landslagsforward. Vi köpte två spelare som degraderade sitt lag, en bänkvärmare och en back från en mycket dålig årgång av IFK Göteborg. Komplementspelare, alltså.
Och om nu vår trupp är så himla bred och fin, varför leder då inte vårt B-lag sin serie i överlägsen stil?
Det är möjligt att vi legat i topp om inte oturen varit framme på den där såphala träningsplanen i vintras - och då hade den här krönikan handlat om hur förbannat genial vår ledning är - men nu ekar bara ett enda ord i mitt huvud: nystart.
Hasse och Tom, se över truppen och gör er av med de spelare som inte tillför mer än lite ökad rutin på träningarna. Ta backlinjen som ett exempel på en lagdel som faktiskt känns väldimensionerad och har såväl rätt topp som bredd - och applicera samma tankesätt på mittfältet. Jag menar, vad händer när Jörgen kommer tillbaka? Då har vi plötsligt Hasse, Tomas, Erik, Lolo, Pligg, Jon, Jörgen, Yngwie och Jocke som ska slåss om fyra platser. Lägg därtill Bovar och Malmström som jag hoppas är de stora talanger legenden säger.
Ihopköpta lag kan vinna serien om de man köpt faktiskt tillför något. Men så länge de inköpta spelarna inte tillför något så är de en grå massa som hindrar en ny generation att komma fram - en slags fotbollens "jätteproppen Orvar", eller nå’t.
Vi behöver en nystart. Nu.
