Camp Genever: Matchrapport
"Målvakten gör en fenomenal räddning och tippar den precis över ribban. Men det är liksom bara en väntan på nästa mål. Vi är alltför överlägsna. Det är den hungriga kattens lek med den halta lilla råttan."
Matchrapport Malmö FF – Umeå FC
Plats: den lilla arenan bredvid De Kuip, Rotterdam
Publik: drygt 100
Tid: 18/3 2006, klockan 14.30
Domare: en holländsk strandraggare med lång, svallande hårman
Resultat: 4-0 (4-0)
Uppställning: Sandqvist – Järdler, Kouakou, Persson (Barlay 46), Vinzents (Holgersson 38) – Osmanovski (Safari 64), Pode – Litmanen (Bech 56) – Hallfredsson, Skoog, Alves.
Arenan är en mysig, intim liten anläggning som ligger skuggan av mäktiga De Kuip. Vädret är fantastiskt; solen strålar från en klart himmelsblå sky och man sitter och svettas i lä på träläktaren. MFF spelar i reservstället och Niklas Skoog är kapten.
Malmö FF börjar piggt de första fem minuterna. Många spelare ser ut att vilja mycket; man kallar på bollen och försöker sticka i djupled. Det tar dock lite tid att komma in i det; det är som att 4-3-3 behöver en stund att sätta sig; som en nyupphälld Guinness, ungefär.
Umeå tar täten med 2-1 i resultatlösa hörnor. Emil får sig en rejäl smäll på kronjuvelerna och springer omkring en bra stund med ena handen innanför byxorna. Skulle inte en fotbollssuspensoar kunna göra succé på marknaden? Den första riktigt allvarliga chansen kommer efter tio minuter då Pode skjuter över efter fint samarbete med Jari.
Direkt efter så fäller Umeås nummer 12 ut armen och däckar först Jari och sedan Yksel. Bägge ligger kvar en stund och hämtar andan; Jari går och snyter näsan en bra stund efteråt. Umeå börjar få svårt att hänga med. Daniel Andersson sitter på läktaren tillsammans med övriga i truppen som inte spelar och han har åsikter: ”Sätt fart på bollen!”. Farten kommer.
Jari har kontroll på händelserna; han pratar hela tiden med sina medspelare. Varnar för motspelarna, berättar vart bollen ska hän, styr spelet. Det är faktiskt en fröjd att se. Det händer att han blir av med bollen – han är inte snabbast i universum – men allt som oftast vänder han upp och spelar vidare i samma moment. Två andra saker: han ser ut att vara överallt på planen samtidigt; det är antagligen bara frukten av hans exemplariska positionsspel. Dessutom har han små geniala läckerbitar för sig; överhoppningar, klackar och direktskarvar.
1-0 kommer i 17:e minuten. Pode får en passning på djupet av Emil, drar sig ut till höger, vänder och vrider på sin back och spelar sedan in till Skoog som tagit position ungefär vid straffpunkten. Han är ensam därinne med tre Umeåbackar men har självfallet inga problem med att vända runt och placera bollen lågt intill målvaktens högra stolpe.
Nu kommer det tjugo minuter av väldigt fin fotboll. Precis den sorten som jag tror att Åkeby vill att vi ska spela. Det är bra fart på bollen. Alla tar direkt nya positioner efter slagen passning. Vi fyller på med mycket folk i djupled. Det är vuxet jobb på alla fronter; ingen lämnar någon annan i sticket. Positionsspelet ser föredömligt ut: alla rör sig över precis de ytor som man har ansvar för. Och vi har plötsligt mycket folk i boxen.
Jo, motståndet är dåligt. Jag är rädd för att det här är ett prov utan värde. Umeå faller för djupt; orkar inte stå upp med laget. Deras press på bollhållare blir verkningslöst eftersom bollen försvinner till nya positioner alltför snabbt. Men de jobbar hårt och spelar med stort hjärta.
Jari gör 2-0 i 22:a minuten efter en misslyckad offsidefälla. Yksel slår en boll i djupet till Skoog som är i solklart offsideläge. Men han väljer att gå långsamt tillbaka i banan, för att markera att han inte är med i spelet. Linjemannen vinkar, men huvuddomaren låter spelet fortgå. Jari når bollen först och lobbar mycket elegant in 2-0. Umeå gnäller lite på domaren, men han är obeveklig.
Afonso börjar göra sig synlig igen. Kanske är det solen och det gröna gräset som lockar fram det brasilianska sambaliret? Emil spelar till höger i anfallet. Något omständligt då han ska slå inlägg, men desto mer effektivt då han viker in och går på skott. Afonso ligger i en relativt fri roll ute till vänster; men man ser honom lika gärna i mitten. Han kommer in i det mer och mer ju längre matchen lider. Ser pigg och sugen ut. Vill ha boll.
Umeå försöker ställa offside hela tiden; Bob Houghton style. De lyckas för det mesta. Men inte hela tiden. 3-0 kommer i 33:e minuten när Skoog lurar försvararna med en fin löpning. Järdler slår en sublim långboll som Skoog tar ner och mycket enkelt lobbar över den utrusande målvakten. Det är riktigt högt tempo nu. Umeå ser virriga ut. Åkeby står vid sidlinjen och kräver mer; manar på.
I den 38:e minuten går Ulrich ut. Han får en smäll i momentet innan. Men det visar sig efteråt att det är känning av en sträckning i baksidan som gör att han byter. En ren försiktighetsåtgärd, således. Glenn kommer in och spelar högerback, vänsterfotad som han är. Omedelbart efter bytet har vi en dubbelhörna där den första blir livsfarlig: bollen dimper ner hos Skoog som drar till direkt. Målvakten gör en fenomenal räddning och tippar den precis över ribban.
Men det är liksom bara en väntan på nästa mål. Vi är alltför överlägsna. Det är den hungriga kattens lek med den halta lilla råttan. Afonso gör 4-0 efter ett orgasmliknande anfall där fem man är med och spelar one touch-fotboll i himlen. Till sist släpper Emil bollen i djupet på Afonso som flyter förbi Umeås sisteman. Fri med målvakten gör han inget misstag; han rundar honom och stänker in bollen.
I pausen sitter jag nästan och hoppas att Umeå ska rycka upp sig eller att vi ska börja byta; jag är inte så pigg på att se en förnedring. Vi har visat vad vi kan i första halvlek. Här finns kapacitet. Även om vi nu möter ett dåligt lag så spelar vi väldigt fin fotboll.
Jag blir bönhörd. Umeå rycker upp sig i andra; vågar lite mer och ser ut att ha tappat den värsta respekten. Samtidigt byter vi spelare på löpande band. De som är kvar ser dessutom aningen mindre intresserade ut.
Fast första tio minuter i andra halvlek går i samma ton som hela första halvlek. Vi har mycket boll, sätter högt tempo och utmanar. Afonso har en frispark precis utanför; den hade målvakten aldrig tagit. Emil har ett fint läge efter en excellent framspelning av Skoog. Emil har ett nytt fint läge efter att han lurat Umeås vänsterback, vikt in i banan och avlossat bössan. Han hoppar upp i luften av irritation. Det ser ut som att han verkligen vill göra mål. Afonso har ett friläge efter snyggt släpp av Skoog. Glenn nickar just utanför efter en hörna.
Sen dör matchen. Olof har redan bytt med Barlay i paus. Detta byte innebär en del positionsförändringar. Glenn tar mittbacksplatsen och Barlay blir högerback. I 56:e minuten går Jari ut; nöjd med dagens insats. In kommer Jesper Bech. Tyvärr måste jag säga att jag tyckte att han hemföll åt gamla synder. Såg tunn och vek ut, sprang i passningsskugga och saknade kraft. I 64:e minuten går sedan Yksel av; Safari ersätter.
Här har vi nu ett lag som vi i alla fall inte kommer att ställa upp med i premiären: med Barlay som högerback, med ett mittbackspar bestående av Glenn och Raoul och med Pode och Safari som balansspelare framför Bech i nummer tio-rollen. Det är ett lika oväntat som verkningslöst lag. Umeå får nu mer att säga till om. Deras nummer 23, den från IFK Göteborg utlånade Tommy Lycén, är en mycket intressant spelare. Han utmanar hela tiden och skapar stor oreda i andra halvlek. Och det är inte bara beroende på att han har Sammy som högerback mot sig.
Några kul saker händer i andra halvlek: varje gång Samuel får bollen på högerbacken så börjar Daniel Andersson, Hasse, Jocke Nilsson och Jon skrika: ”kill, kill, kill!”. Hasse kommenterar motståndet med att ”Feyenoord B var betydligt bättre”. Lycén i Umeå får två stora chanser i mitten av andra halvlek; den första efter en horribel miss av Sandqvist då han försöker rensa bort bollen. Raoul räddar skottet på mållinjen. Men minuten efter revanscherar sig Sandqvist då han gör en snygg parad då Lycén fintat bort Barlay och blivit sopren.
I slutet får Sammy bollen mitt i ansiktet; efter att Raoul rensat den med full kraft. Det ser ut att göra fruktansvärt ont. När Jari gått ut går han runt planen för att gå in i omklädningsrummet; men det tar lång tid. Varför? Många människor står och väntar på sin chans att fotografera sig med honom. Han ställer lydigt upp på varenda en.
Jag pratar med Umeås tränare Richard Holmlund efter matchen. Han ler snett och säger: ”Vi fick oss en lektion i första halvlek. Där var det en hel del fina avslut”. Men han är nöjd med andra halvlek; det ska man ta med sig till Superettans start. Vår assisterande tränare Anders Johansson är mycket nöjd med första halvlek; speciellt djupledsspelet som man har övat på och ville prioritera. Bolltempot är en annan sak som i vissa stunder gläder. Andra halvlek är sämre, men gav också en del besked. Som helhet är man mycket nöjda. Enskild spelarkritik vill han inte gå in på, men han håller med om att det syns att Afonso håller på att varva upp.
Vi pratar en stund med Olof som avslutning. Han tyckte det kändes bra. Han ville inte spela mer än en halvlek eftersom man tränat så hårt. Han har lite ont i ryggen. Vad säger han om Umeå? ”Jag tror nog att de kan klara sig i Superettan. Där fanns kvaliteter i deras lag”. Första halvlek skvallrade dock om överdriven respekt, det håller han med om. Olof är nöjd med vad man gjort. ”Kanske var det till och med bra att de inte var så starka som lag; nu fick vi öva på djupledsspelet och bolltempot”.
Spelarkritik:
Hög klass: Järdler, Yksel, Jari, Skoog.
Medelbetyg: Sandqvist, Olof, Ulrich, Barlay, Glenn, Pode, Emil, Afonso.
Måste visa mer: Raoul, Safari, Bech.
