Den 21/3 i MFF-historien
"Han ser ut att vara kommen till livets middagshöjd. Klädd i en märklig luva. Utstående friluftständer och med välputsade argusglasögon. Han kommenterar högljutt precis hela matchen, varenda spark. Han vänder sig efter kommentarerna till höger, till vänster, bakåt... Han ser noga till att alla har uppfattat budskapet..."
Månaden mars är den månad då träningsmatcherna har kommit i gång på allvar. Diskussionerna pågår för fullt om resultaten spelar någon roll. Den värsta nyfikenheten på nyförvärv har tillfredställts en aning. Eventuella nya tränares spelsystem har studerats med pincett och förstoringsglas. Årets första mål har värmt frusna fotbollssjälar. Snödroppar och vintergäck bildar för MFF:are en färgkombination som endast kan förlåtas av att de förebådar en kommande vår. Ett nytt fotbollsår väcker förhoppning.
Några krönikörer på Himmelriket har på ett lysande sätt skildrat några sådana tidiga matcher. Snö, kyla, kalla vindar, röda näsor, stelfrusna fötter, allt det där som bara sådana som betraktas som fullständiga idioter av "normala" människor frivilligt "genomlider".
Men i mars 1964 byttes denna så välkända MFF-miljö totalt skepnad. Laget reste till Afrika, till Nigeria. Sjutton spelare tog plats i Air France-planet (Lasse Granström fick i sista stund lämna återbud). Legendarer som Helge "Gripen" Bengtsson och Nils-Åke "Kajan" Sandell var med som lagledare och tränare.
Framme i Lagos möttes truppen av extrem värme. Synen av tiggande, svårt invalidiserade människor satte djupa spår hos spelarna som här mötte en värld långt ifrån den folkhemska. På hotellet fanns "husdjur" i form av jättelika kackerlackor och ödlor. Men fotboll skulle spelas.
21/3 1964. MFF:s första match gick mot Lagos United motsvarande dags datum för en hel del himmelsblå år sedan. Sorgenfris grusplan var som en golfgreen jämfört med den på Stadium King George V. Första halvlek håller vi spelet väl uppe och ligger under med endast 0-1 i pausen mot klubben som innehöll sju nigerianska landslagsmän, och som påstods ha besegrat Dynamo Moskva med 4-0 några år tidigare. Men den fuktiga hettan var olidlig. En så vältränad och ung spelare som Bosse Larsson måste avstå från spel i andra halvlek. Trots pågarnas kämpainsats för sin klubb fick MFF lämna planen med förlustsiffrorna 1-6. Många av Lagos mål kom till på långskott som var svårbedömda för målvakten Bertil Svensson. Vårt mål gjordes av Gunnar Nordahl-kopian Rolf Ericsson. Inte sedan den omtalade turnén till Brasilien 1949 hade vår klubb inregistrerat ett så stort nederlag på utländsk mark som denna marsdag i Afrika.
Matchresultat från Nigeria, MFF:s siffror sist:
21/3 Lagos United 6-1
23/3 Eastern Rowers 4-2
27/3 Western Rowers 1-2
30/3 Northern Lions 0-3
Och Malmö FF kunde därmed lämna Vole Soyinkas land med högburet huvud.
21/3 1971. Nu befinner vi oss i en betydligt mer hemtam MFF-miljö. Den scen där så många gloriösa triumfer har vunnits. Match på gräs, eller ska vi säga gyttja, på Malmö Gamla Ip mot Landskrona Bois. 1300 personer i det löftesrika vårvädret förväntar sig löftesrikt spel av mästarna. Men genuint malmöitiska kommentarer dröjer inte länge med sin ankomst. "Konstruktiv som en sågebock." "Va fan ska vi me han till!" "Den! De’ blir aldrig nått av han, de ser ja!" "Den sämsta match ja sett nån gång!" Och jag vet att jag inte kan vara någon annanstans än i mitt Malmö. Lät det så på inhemskt språk i Nigeria också, när de egna spelarna gjorde misstag? Inte vet jag, men här är det Malmö. Här gäller bara strålande spel och stora vinster, som det var under den tid då MFF ALDRIG kunde förlora.
Antonio Duran förklarar: "Vi är mitt uppe i en tung träningsperiod. Grabbarna har inte gnista att ge allt." Har vi hört det förut? Kommer vi att höra det igen? Undrar just vad BoIS, eller andra svenska motståndare är i för träningsperiod när mötena sker. Hur mycket förlorade då MFF med? Nä,1-1 slutade derbymötet denna marsdag, och Krister Malmberg sköt vårt mål på en genial passning av den geniale – ni vet vem – Bosse Larsson. En rubrik i pressen är värd att notera. "TALA INTE OM GULD. PLATTMATCH AV MALMÖ FF." Tala inte om guld… Året var alltså 1971.
21/3 1979. Smaka på datumet alla MFF:are. Andas in, blunda, dröm er tillbaka, njut. Nu kunde jag bara skriva snömatchen så vet alla. Nu kunde jag bara skriva alla tiders mest klassiska MFF-bild så vet alla. Snövallarna, jublande MFF:are efter Tore Cervins påpassliga mål. Dryga 12000 åskådare vrålar ut sin Europatörst, säkert hörbart på hela den skånska slätten. Malmö FF blir nästan hela nationens klubb för en vår. Rubriker i pressen hyllar våra hjältar.
SDS: "MFF-dröm verklighet. Fantastisk lagmoral gav otrolig triumf".
Arbetet: "Det var en bragd MFF".
SKD: Cupdramat i Malmö. Cervins dans i snödrivorna".
DN: "Halvtimman då sagan blev verklighet".
GP: "Ett jättekliv – rakt ut i Europa".
Kvp: Tack MFF! Vilken viljeakt! En tyngre och mer betvingande fotbollsunderhållning har aldrig bjudits här".
Exp: Underbart pågar! Nu tillhör ni våra allra största".
AB: Visst är sjunde himlen ljusblå".
Ja, inte var det en vanlig träningsmatch i mars precis, men en kvartsfinal i Europacupen med Malmö FF! Sen vet vi fortsättningen. Det otroliga inträffade – Malmö FF i EC-final. Året var 1979. 27 år sedan! (As time goes by)
21/3 1981. Det hände inte så ofta på den här tiden att supportrar tog sig till träningsbortamatcher. Men en lördag detta år tog jag klivet över sundet till Kongens By för att se MFF mot nordens äldsta existerande fotbollsklubb – KB. Ingen bro, men väl en mysig färja "mit allem datzu".
KB som ännu inte hade fusionerat sig med B 1903 och antagit namnet FC Köpenhamn var regerande danska mästare. Planen var däremot inte mästerlig utan snarare frugtelig. Vi vinner med 1-0 efter mål av Mats "Balja" Arvidsson, men det jag minns mest av matchen var en "expert".
Nära mig står han. Ser ut att vara kommen till livets middagshöjd. Klädd i en märklig luva. Utstående friluftständer och med välputsade argusglasögon. Han snakker dansk. Han kommenterar högljutt precis hela matchen, varenda spark. Han vänder sig efter kommentarerna till höger, till vänster, bakåt… Han ser noga till att alla har uppfattat budskapet som förmedlar den exakta sanningen.
Jag nickar instämmande – konflikthämmad som jag är. Han tolererar inga divergerande uppfattningar. Det är hans dag. Han är inkarnationen av en expert som välvilligt undervisar oss i fotbollens innersta hemligheter denna lördagseftermiddag i vår danska grannstad. Han svarar för en underhållning som inga abstraktioner i den förnäma teatervärlden kommer i närheten av. Var finns han nu? Hur många har på senare tider så självklart likt mig, fått sig serverad fotbollens sanningar på något stadion någonstans i fotbollsvärlden?
Efter matchen reser MFF till DDR för träningsläger och matcher. Själv reser jag något köpenhamnskt försenad hem till hustrun som förmodligen har nynnat: "Det var en lördagsaften - jeg satt o vänta dej".
21/3 1989. Bara till sist. Alltid när vi förlorar tidiga matcher mot danska lag heter det att de ligger en månad före oss i träning. Vill bara nämna AGF Aarhus - Malmö FF 1-5. 21 mars 1989 på Århus Stadion. Målgörare var bland annat: Martin Dahlin och Jonas Thern. Vilka spelare! Vilka tider!
