En bra dag på Borås Arena.
Tankar och funderingar kring Åtvidabergsmatchen.
Elfsborg spelade i lördag 18 mars träningsmatch mot Åtvidabergs FF. Med några dagars distans kan jag konstatera följande.
För det första gläds jag åt målskyttarna. Martin Andersson var den som inledde målskyttet för Elfsborg. Efter en delikat passning från Joakim Sjöhage fortsatte han fram mot Åtvidabergs målvakt Henrik Gustavsson, för att kyligt lyfta bollen över honom. Starkt jobbat Martin. Det är inte ofta en försvarare gör mål, oavsett om det är träningsmatch eller tävlingsmatch. Sist det begav sig var det Martin Strömberg som utökade Elfsborgs ledning mot BK Häcken i Svenska Cupmatchen hemma på Borås Arena sommaren 2005. Jag har även svagt minne från ett nickmål signerat Joakim Alexandersson, men kan inte ihåg vilket år det var eller vilka motståndarna var. Om någon tror sig veta vilket mål det är så skriv ett inlägg på Ålgårdsläktarens forum.
Mathias Svenssons målform håller i sig. Han har i skrivande stund gjort tre mål. Två mot Öster före La Manga. Det är härligt att se Mathias näta. Självförtroendet ökar för varje gång. Martin Andersson och Joakim Sjöhage förtjänar en stor eloge för passningen och förarbetet. Sjöhage blev dessutom själv målskytt när han i andra halvlek snodde en Åtvidabergspassning i eget straffområde. Han satte fart vilket även Åtvidabergsförsvaret gjorde men det hjälpte inte. Sjöhage sprintade emellan dem och satte bollen iskallt i målet. Keep going firma Sjöhage/Svensson, men håll krutet torrt till 10 april är ni bussiga. IF Elfsborg, Guliganerna, Borås och framförallt Bengt Andersson väntar på att få sin nolla spräckt.
Som om inte vore nog satte även Anders Svensson sitt första mål på Borås Arena sedan återkomsten 2005 genom att sno en boll från Åtvidabergsförsvarare och sedan chippa den i mål. Gratulerar.
Två nya bekantskaper presenterade sig för mig. Mittfältaren Daniel Eres och försvararen Markus Falk-Olander. Eres var en av första halvleks bästa spelare. En offensiv spelare som gärna provade skottlyckan. Jag vet inte hur många målchanser han skapade men det bådar gott. Dessvärre lyckades han inte förvalta dem men det kommer. Markus Falk-Olander fick tillsammans med Andreas Augustsson bilda mittbackslås och dem gjorde ingen besviken. Vad Augustsson går för vet jag redan men jag imponerades mycket av Falk-Olander, speciellt minns jag hans spel när Kristian Bergström var nära att skapa en målchans för Åtvidaberg. En brytning så rann den chansen ut i sanden. Jag hoppas att dem båda två får chansen igen.
Vad jag inte var tillfreds med var: tempot. Det gick långsamt. En Guligan sa till mig under halvleksvilan att om vi spela så här kommer IFK käka upp oss, vilket han hade en poäng i. Att förlora är aldrig roligt, men att göra det mot IFK Göteborg är att strö extra salt i ett redan öppet sår. Det får inte hända.
Tre träningmatcher återstår innan allsvenskan sparkar igång,
Qviding onsdag 23 mars Borås Arena
Helsingborg lördag 25 Borås Arena.
IFK Norrköping tisdag 4 april Borås Arena.
Matchen mot Helsingborg var tänkt dom genrep inför allsvenskan nere på Olympia men liksom Örjans Vall har Olympia problem med kylan och därför flyttas matchen till Borås Arena. När tilltänkta premiärmatchen mot Halmstad frös inne blir det istället genrep mot IFK Norrköping på Borås Arena 4 april. Allsvensk premiär blir det 10 april mot IFK Göteborg, folkfest var ordet
Som sagt tre matcher återstår. När dessa matcher är avverkade vill jag ha en aning om hur Magnus Haglund och Peter Wettergren tänker forma laget inför allsvenskan 2006. Återstår att se om det går.
