MFF - Molde - några reflektioner
"Besvärjelsen över Heleneholm och allt vad konstgräsplaner heter, är från och med nu bruten. Äntligen visar våra spelare upp den offensivlusta som Sören har eftersökt och pratat om. Äntligen orkar och vågar de."
Efter gårdagens match mellan MFF och Molde känner jag mig varken särskilt opartisk eller överhuvudtaget kritiskt lagd. Jag känner mig upprymd och har därför bestämt att den här matchreflektionen får bli en ode till MFF.
Resultatet, 1-1, är fullkomligt missvisande och spelar ingen roll. De som besökte Heleneholms IP igår fick se ett Molde som hade en stolpträff efterföljd av ett mål, men i övrigt ingenting.
MFF däremot hade allt. Frilägen, ribbskott, precisa djupledspassningar, spelare som vågade utmana och som dessutom gjorde det med framgång. Och framför allt, Sörens signum, uthållighet.
Under en period mot slutet av första halvleken fullkomligt leker vår underbara lille rakryggade islänning med sina motståndare. Han är momentet före gång på gång. Som åskådare får man klart för sig att han liksom inte kan misslyckas med någonting. Om han lite retsamt vill lobba sin motståndare, eller bara helt sonika tränga sig förbi med bollen in i straffområdet, så gör han det. Om bollen ser ut att vara förlorad så faller han precis vid rätt tidpunkt och tvingar domaren att blåsa frispark. Han är så härligt stark i kroppen, vrider och vänder med finkänsliga fötter och bollen retligt nära kroppen. Jag har talat mig varm om Emil tidigare men banne mig om han inte blir vald till allsvenskans nykomling efter den här säsongen.
Niklas ser ut som en ung vinthund i sin glupska jakt efter bollen. Visar en löpvilja och rörlighet av sällan skådat slag. Han är på rätt plats vid rätt tidpunkt och visar sin fantastiska spelförståelse i ett par ryggkittlat öppnande passningar. Han är hungrig och otålig, låt vara att medspelare någon gång råkar hamna skottgluggen. Jag vill minnas att Skoog såg precis såhär härligt fräsch ut inför fjorsäsongen. Där får gärna jämförelserna ta slut. Skoog ska förbli hel i år.
Jag tror att Jesper Bech kan vara MFF: s intelligentaste spelare. Han ser det som ingen annan ser, löser de mest kniviga situationer, luckrar upp, hittar knepiga passningar och är förargligt svår att läsa. Idag avslöjar han med en besvärlig övertygelse hur bra han fungerar som trequartista. Sören måste fråga sig var Jesper ska placeras när Jari är i speldugligt skick.
Vår nykomponerade anfallskedja med Emil, Skoog och Afonso lär ju bli svår att rucka på.
Järdler som tidigare under försäsongen sett tung och hängig ut är som omvänd. Nog visar han tyngd allt, tyngd, kraft och explosivitet där han plöjer fram mot mål i djärv vinkel från vänsterkanten. Han visar sin rutin, har ett betryggande sätt att alltid göra något konstruktivt av sin situation. Kanske är han ändå en kompetent arvtagare?
Sandqvist / Hasse, Olof, Jon, Järdler / Pode, Jocke, Bech / Afonso, Skoog, Emil.
Jag kan tänka mig att dagens startuppställning mycket väl kan komma att inleda ett antal matcher i allsvenskan. Med lite mittfältare och någon försvarare skadad och avstängd är detta rentav en trolig MFF (anno 2006) - elva. Och laget visar med eftertryck att de blir att räkna med mot topplagen i allsvenskan. Det känns betryggande då det är föga förvånande om hela mittfältet är utbytt till premiären.
Visst fanns det spelare som lämnade övrigt att önska idag. Mittfältet såg ur defensiv synpunkt lite väl oerfaret och tunt ut. Försvaret var inte prickfritt i sitt positionsspel och hade i vissa situationer svårt att få undan bollen där bollen helt enkelt ska bort, hissnande snedsparkar lät avslöja att det fortfarande är försäsong.
Men den här texten är som sagt en ode till ett pånyttfött MFF där de defensiva kvalitéerna är av uttalat underordnad betydelse.
Besvärjelsen över Heleneholm och allt vad konstgräsplaner heter, är från och med nu bruten.
Äntligen visar våra spelare upp den offensivlusta som Sören har eftersökt och pratat om. Äntligen orkar och vågar de.
Äntligen får vi se de lätta raska ben, det bolltempo, den kraft och löpvilja som Tonys hollandsrapporter vittnat om.
Det finns bara en sak jag grubblar över. Var är Jari?
