Mer pengar på tränare?
I Sverige har vi tränare som med begränsade medel skapat framgång som imponerar. Ändå är konkurrensen om dessa tränare märkbart liten. Hur kan det komma sig? Henrik Sjöström funderar och spekulerar.
I dagens allsvenska drömmer vi om att vakna en morgon och se att en bomb har briserat. Vi vill ha namn, vi vill ha kvalité, vi vill ha spelare som skapar framgång och som vi kan sälja vidare för drömbelopp.
Men i Sverige har vi också en drös av oerhört kompetenta tränare som skapar framgång. Bortsett från våra största som Sven-Göran Eriksson och Lars Lagerbäck så har vi också ett par skickliga lagformerare i t.ex. Tom Prahl, Nanne Bergstrand och Kjell Jonevret. Tre tränare som med begränsade medel skapat framgång som imponerar. Däremot så är konkurrensen om dessa tränare märkbart liten.
Om Nanne Bergstrand hade varit spelare så hade han setts som den typen av spelare som i ett bottenlag går och vinner skytteligan. Han hade köpts upp direkt av alla klubbar förutom de nordiska.
Nanne har med små medel skördat framgångar som tränare i både Helsingborg och Kalmar. Kalmar har ”överraskat” två år i rad med klart godkända tabellplaceringar, utan massa spenderade miljoner på uppmärksammade nyförvärv. När han var i Helsingborg lyckades de slå ut Inter i kvalet till Champions league. Många är överens om vems förtjänst det är.
Säsongen 94/95 förde Roger Gustavsson IFK Göteborg till gruppseger i Champions league. I sin grupp hade de Barcelona, Manchester United och Galatasaray. Självklart hade Blåvitt då ett fantastiskt lag, men främst av allt hade de en suverän tränare.
Hur kommer det sig då att Herenveen, Messina och andra halvbra europeiska klubbar inte värvar dessa framgångsrika tränare, såsom de köper upp alla våra allsvenska talanger? Varför blev de inte utlandsproffs som Fredrik Ljungberg blev något år senare?
Jag tror att de allsvenska lagen satsar för lite av sina ekonomiska resurser på att värva riktigt bra tränare. Jag vågar hävda att jag hellre låter bli att signa Fredrik Berglund för 12 miljoner och istället rakt av satsar de pengarna på en riktigt skicklig hjälptränare/assisterande manager från en storklubb i Europa. Det finns så vansinnigt mycket kompetens och erfarenhet hos så många tränare i Europa. Någon av dem skulle tacka ja till ett 12-miljoners kontrakt i Sverige. Det är jag säker på.
Antalet svenska tränare ute i Europa är genant lågt. Jämför vi det med antalet spelare så är det en enorm skillnad. Jag vågar tro att det beror på att vi helt enkelt saknar en hel del kompetens att skapa riktigt bra fotbollslag. Varför? Det kan inte handla om språkliga barriärer. Svenskar är erkända för sin mångspråkighet. Det kan heller inte handla om att vi är otrevliga eller elaka. Sören Åkeby är enligt mig mycket sympatisk. Men varför i hela fridens namn får inga svenska tränare drömkontrakt i Europa då?
Den morgonen jag vaknar och läser på Himmelriket eller mff.se att Malmö FF har knutit till sig den erfarne andretränaren från Bayern München så kommer jag jubla. Jag kommer bli gladare än om jag läser att vi värvat Dusan Djuric.
En sådan tränare vet vad det handlar om. Han vet vad man kan kräva av ett lag. Han vet hur fotboll ska spelas. Han har större chans att göra MFF till ett storlag än vad Dusan Djuric eller Samuel Holmén kan göra.
Jag vågar tro att det är en tränare som kan skapa mirakel, inte en bomb.
