Forza försäsong: Inför Stabæk
Årets sista träningsmatch innan allsvenskan äntligen drar igång. Det är nu alla pusselbitar skall falla på plats.
Så är det dags för en sista träningsmatch innan allsvenskan går igång om tio dagar. Och den här gången är det norska Stabæk som står för motståndet. Stabæk som också var på besök vid den här tiden förra året.
Kanske någon av er minns matchen på Rosengårds IP som slutade med en 2-1 seger för norrmännen. Afonso skulle testas i rollen som trequartista i ett 4-3-1-2-system, och det gick väl sådär. Själv var jag rätt sur efter matchen, och någon dag senare i Mitt i veckan hasplade jag ur mig följande: ”Match mot Stabæk, och MFF (som ju skall skoja hem serien i år) spelar riktig looserfotboll. Vid några tillfällen glimrar det till, men i övrigt liknar det kattskit.”
Dock hade jag visst fog för min kritik den gången. Dåvarande assisterande tränaren Patrik Johansson var inte heller han speciellt glad efter matchen, och muttrade en del kring spelarnas bristande inställning: "Professionalism handlar för mig om att varje gång man sätter fötterna på banan och klär sig i matchtröjan då finns det vissa grundkrav, en yrkesstolthet." Något som saknades fullständigt vid det här tillfället.
Men varför tjata om gamla synder. Det var då, och nu är nu. Och MFF av idag är ju av en helt annan kaliber. Efter en försäsong som inledningsvis mest handlat om pulsklockor, grym fysträning och därpå mediokra fotbollsmatcher, har laget nu gått in i en annan fas då spelarna börjar vakna till liv. Vistelsen nere i Lekkerkerk verkar ha gjort susen, och senast mot Molde visade pågarna en helt annan geist och finess än vad tidigare matcher bjudit på. Låt oss hoppas att detta håller i sig också mot Stabæk.
Åkeby har mönstrat ett lag som (åtminstone på det berömda pappret) ser starkt ut. Ändå är det en elva där spelarna inte lirat så många matcher tillsammans. Framförallt känns det som om backlinjen behöver ”spelas in” ytterligare. Var för sig framstår såväl Vinzents, Persson, Kouakou och Järdler som stabila backar, men frågan är hur de fungerar ihop.
Daniel, Yksel och Litmanen på mittfältet ser omedelbart ut som en intressant kombination. Bara detta att Litmanen är med från start ser jag som en ren gudagåva. Jag har klagat och gnällt, och jag hoppas innerligen att han nu tar chansen att täppa till min trut.
Också anfallet kittlar mig. Skoog litar jag på fullständigt. Får han vara hel i år så kommer han att köra över varenda allsvensk backlinje – det är jag fullständigt övertygad om.
Bech har ännu en del att bevisa, men kan han bara hitta den följsamhet och elegans han glimtvis visat prov på i tidigare sammanhang så blir jag nöjd. Mina vänner i Köpenhamn får fortfarande något lyriskt i ögonen då han förs på tal, och jag vill inget hellre än att deras positiva omdömen skall visa sig riktiga.
Afonso i sin tur vet vi ju redan vad han går för. Upptinad och harmonisk är han en gudabenådad fotbollsspelare. Det är bara att hoppas att solen skiner över honom imorgon.
Sammantaget är det, hursomhelst, en hyperintressant elva Åkeby ställer på banan.
Om Stabæk kan förtäljas att de gick upp till den norska förstaligan 1995. Efter den inledande säsongens niondeplats har laget alltid placerat sig bland de fem-sex bästa. Två toppnoteringar inträffade -98 och -03 då de hamnade på tredjeplats i ligan. 2004 åkte de ur Tippeligan, men är nu tillbaka igen.
Det finns många Sverige-bekantingar i laget. Den inte helt okände Daniel Nannskog blev lagets toppskytt förra säsongen, och verkar ha genomgått en pånyttfödelse i klubben. En annan spelare med himmelsblå anknytning är Joakim Persson som gick till Stabaek från Hansa Rostock 2005. Andra bekantingar är måhända den förre Djurgårdsspelaren Markus Karlsson, som efter en mellanlandning i Tyskland anslöt till Stabæk förra säsongen, liksom Jesper Jansson som nu är inne på sin andra omgång i klubben (läs förövrigt Per Welinders utmärka intervju med Jansson här).
Detta är, som sagt, den sista träningsmatchen för MFF innan allsvenskan drar igång. Det är nu som de sista bitarna i Åkebys lagbygge skall falla på plats. Av de spelare som inte är med är det väl framförallt Dubbel-Anders, Jon Jönsson, Emil och kanske Mattisson (jo, jag menar det) som på allvar konkurrerar om en plats i förstauppställningen. Där har vi de spelare det handlar om i år.
Detta, mina damer och herrar, är således de spelare som skall ge oss ett nytt guld år 2006. Detta, mina damer och herrar, är de spelare vi skall leva med i tjugosex allsvenska omgångar. Bara det är ett gott skäl nog att möta upp på Malmö Stadion, och ge dem det stöd de behöver för att förvekliga våra drömmar.
