Krönika: Kejsarens nya kläder

Petter Lundgren bjuder på en bitsk krönika om hyckleriet kring Allsvenskans "spelande lag".

" Har ni sett sicket lir, har ni sett sicket spel:
Det är tunnlar och klackar för våran del.

Det är lobbar och byssor, tänk va' bra man kan må
Ingen långboll så långt som ögat kan nå.

Se hans mantel av siden och bälte av läder,
Kom! Beundra kejsarens nya kläder."


Vi har sett och hört allt förut. Likt en 50-talets reklammakares mördande och idiotförklarande slogans.

Det handlar givetvis om Allsvenskans "spelande lag". De lag som som slår sig själva på bröstet för deras renommé av att spela en teknisk och fantasifull fotboll längs marken. De lirande lagen. Värst i sammanhanget torde utan jämförelse vara Hammarby, Elfsborg och Öis. Nu har vi i år mött alla tre lagen och jag är inte övertygad. Vi mötte dem i sex matcher förra året och ej heller då var jag övertygad. Frågan är egentligen om jag någonsin varit det. Lik förbannat kan man läsa dessa slogans inför varenda Allsvensk säsong.

Efter den senaste matchen påstod Anders Grönhagen i en något ursäktande ton att de gör sin spelmässigt sämsta insats för året och att man minsann brukar spela roligare på grund av den kultur som råder i Borås samt att man minsann brukar vinna statistiken över bollinnehavet. Även om jag inte följer Elfsborg så nära, har jag svårt att tro det. Att tjonga långt på Bella verkade åtminstone inte vara en ny uppfinning på Ryavallen. För sittplatspubliken i Borås var med på noterna redan vid avspark. Man skrek "Kom igen Bella!" Varenda gång de gula vann bollen.

I Öis-led klagas det en del över det myckna långtjongandet i år. Man säger sig sakna den offensive mittfältaren Källander. Jag har stor respekt för Magnus Källanders fotbollskunnande, men jag tycker samtidigt inte att han de senaste åren var så speciellt mycket mer offensiv än tex Håkan Mild. Faktum är att Öis i det senaste derbyt spelade offensivare än på länge i det avseendet att dom anföll med fler än tre spelare åt gången. Öis problem hittills i år tycks snarare ligga i bollvinnandet. Johannesson-Källander på mitten torde vara något av det mest överjävliga att möta. I synnerhet i viktiga matcher. De gav sig aldrig och vann mängder av bollar vilket kunde omsättas i kvicka spelvändningar utan att ta några större defensiva risker då de i stort sett alltid hade sex man på rätt sida, inte sällan på egen planhalva. Effektivt? Ja.
Lir? Nej. Ett lirande lag skulle inte heller haft så stor nytta av en sådan spelartyp som Jocke Karlsson representerar.

Så till Hammarby. Dagen efter vårt besök på Söderstadion, stod det att läsa på deras officiella sida att det var på grund av Blåvitts grisfotboll som Hammarbys fina spel inte kom igång. Med grisfotboll avsågs att man använde sig av press med understöd i defensiven. Föga unikt inom svensk fotboll och som jag ser det är de enda defensiva alternativet att backa hem. Med andra ord understöd utan press samt alternativet att inte ha något försvarsspel över huvud taget. Personligen tycker jag väl kanske inte att det var Blåvitts fel att Hammarby hissade upp långa på Markstedt under stora delar av matchen liksom man gjort under föregående säsonger.


Vad är då poängen?

Till klubbar och tränare: Sluta hyckla!

Underhållningen är alltid underordnad resultatet. Lag som Örebro och Sundsvall har fått ganska massiv kritik för att spela tråkigt. Örebro anklagades för att underminera svensk fotbolls utveckling. Men det borde väl i ärlighetens namn vara bäst för svensk fotbolls utveckling att alla lagen gör sitt bästa för att ta poäng. Och de tränare som låg bakom kampanjen kan väl knappast med den logiken anklagas för att ha främjat svensk fotbolls utveckling i UEFA-cupen mot FCK och Bordeaux där dom backade hem duktigt och satsade på kontringar och fasta situationer.

Blåvitt har under långa perioder spelat "dålig fotboll" och fått kritik för det men jag tror att det ett bra tag var en genomtänkt strategi för att slippa byta spelsystem i det europeiska spelet. Och att vi just nu byter spelsystem kan ha att göra med att vi för tillfället lagt de ambitionerna på is. Men om jag tänker tillbaka på de perioder då Blåvitt spelat som allra grisigast det vill säga hösten ´99, hela säsongen 2000 samt Hammarby borta 2002, är det inte direkt de stunder som ängel som gett mig mest sveda och värk genom åren.

Till sportjournalister: Gör ert jobb!

Journalistik är ett intellektuellt yrke - det vill säga kritiskt granskande och de skall klara av att genomskåda dessa slogans om finlir och sambafotboll och skriva vad de ser i stället för vad tränare och klubbdirektörer säger, eller vad deras fans vill höra/läsa. Ingen av de tre nämnda klubbarna spelar i år av det jag sett en "bra fotboll" ur en jämförelse med de övriga lagen i serien, i synnerhet inte Elfsborg. För det kan väl inte vara en slump att det är i just matcherna mot Blåvitt som dessa lag inte får igång det fina spel de "brukar" ha. Fans till andra lag får gärna gå in på forumet och delge era tankar deras spel.

"För som jag ser på saken (den grönsvarta baken)
är det klart och tydligt att kejsar'n är naken."

Petter Lundgren2003-06-04 19:40:00

Fler artiklar om IFK Göteborg